Aftonbladet – 17 mars 1848, sida 3

KAN FRAGAN OM REPRESENTATIONENS REFORM FÖRFALLA ?) Eno ultra-konservativ bar redan vid riksdagens början uti tidningen Tiden, med anledning af elektorsvalst hos Adeln, uttalat sina åsigter ;.ch förboppningar ibland annat med afseende vå represeniationsreformen. Dessa förhoppningar gå derpå ut, alt blott de konservativa kunde ännu någon tid förhindra denna reform, så skulle nationen omsider lå!a hela frågan derom förala. En liberal anhåller derföre att !å framställa sina åsigter i samma friga såsom mot. stycke. De gå derpå u!, att ju längre denna reorm fördröjes, och ju häft gare den motarbetas, ju raditalsre blifver den. Om hos et folk en allmän och djup längtan efter förändrivg i dess tillstånd blifvit väckt, så kan derna längtan icke i längden tillbakatryckas, utan frambryter slutligen och då ju mäktigare, ju längre den varit hämmad. Hela menniskoslägtets historis, så den kyrkliga som den politiska, bevisar det. Se här ett exmpel ur dem hvardera. På den tid Christus framträdde var, såsom de högvirdige i Presteståndet nogsamt könna, ho; Juderne löftet om Messias undertryckt af Sadduceerne och Fariseerne, den ticens aristokrater och kyrkofurstar, samt af Roms öfvervälde, men denn: tryckning hide ingen annan följd, än att längtan efter detta löftes uppfyllande blef så mycket liftigare hos folket, att Christus kunde säga: Himmelriket lider våld och de väldige rifva det til sig (Mattb. 44: 42). Om ock dessa uttryck .(tda våld, rifva till sig) närmast skola framställa storheten af ifvern OCh allvaret för det gudamliga, som vid Herrans tid så mäktigt VOrO i rörelse, så bör man dock icke misskänna den fina förebråelse, hvilken i valet af puttrycken (BiaCerai, CO7TACoaoL) finnes emot det sätt, hyarpå denna ifver framträdden, säger uss Olshausen vid detta ställe i sin Commentar. Hos hedoingarne var på denna tid längtan efter förändring i religionen också ganska stark. Att en Simon Magus kunde finna stort bifall för sina fantastiska lir. r ej blott i sitt fåderne land, Samarien, utin också i sjeltva Rom, är ett bevis på denna tids begreppsförvirring, stora missbelåtenbet med det gamla och orrvÖrda käcklet att gripa efter alit nytt. Gnosteismen cch Manicheismen bev:sa detsamma. Ecdnicka presterskapet, Som försvarade i afgudatjensten källan till sin iockomst, och i den hedniska litteraturen sin ära och kärlek, — de förmäme, som hatade kristendomens lära om allas jecnlikhst inför Gud och förbrödring i een ) Denna artikel, ämnad att införas i Aftonbladet redan för flere veckor sedan, har för brist på utrymme blifvit fördröjd tills nu; men läsaren torde finna, att denna tillfälliga omständighet är långt ifrån att minska verkan af hvad deri anföres.