Aftonbladet – 17 mars 1848, sida 1

moten 1 kongl!. krigsbofrätten tillagde ersättning för böter måtte på allmänna indragningsstaten uppföras. Som Utskottets förslag i denna 6:te punkt således synes vara helt och hållet omotiveradt, anhåller jag om återremiss af utlåtandet i denna punkt. Herr INDEBETOU: I likhet med hvad redan af en värd talare blifvit anfördt, synes det äfven mig, att den grundsats icke bör etableras, att vid tjensters indragning skall beviljas deras innehafvare, utom fortfarande full lön, äfven ersättning för förlorade sportler. Dessa sportler hafva nemligen, i förening med lönerne utgjort ersättning för den tid tjenstemännen användt under utöfning af sine tjenster. Då nu tiden helt och hållet öfverlemnas till deras egen fria disposition, men lönerne få bibebålJas, så anses denna tid, hvilken staten frånsäger sig anspråk att begagna, icke högre i värde än sportlerne, då den likväl förut varit värderad lika med lön och sportler tillhoparäkpvade. Fördelen ligger således obetridligen i detta afseende på tjenstemännens sida, som återfå bela sin tid, men icke gå i mistning af annat än en ringa del af den godtgörelse, som tillförene varit dem af staten medgifven. De skulle i sanning ganska illa använda den erbållne rättigbeten att efter godtfinnande använda sina arbetskrafter, om de icke derigenom skulle förskaffa sig inkomster, motsvarande de sportler, som förut kunna tillkomma dem. Jag yrkar derföre på afslag till Utskottets hemställan i detta afseende. Herr SCHARTAU: Jag vill endast derom erinra, att Rikets Ständer ofta tillförene, såsom exempelvis med Nummerlotteriets indragning, beviljat tjenstemän förlorad sportelersättning, Något skäl, att, vid den lilla summa, här är i fråga, från detta bruk afvika, synes ej förefinnas, hbvadan och då man torde bågkomma att borgrätterne blifvit på Ständernes egen begäran indragne, jag heldst skulle se om Ståndet bifölle denna punkt, utan att jag likväl vill bestrida återremissen. Herr EKHOLM: Med det här nämnda nummerlotteriet var förhållandet helt annorlunda. Ersättning lemnades tjenstemännen dervid icke för förlorade sportler, utan för mistadt arfvode. Vid den nya departementsindelningen åter af konungens kansli kommo flere tjenstemän på öfvertalig stat. De fingo då ersättning för förlorade löner, men icke för sportlerne. Summan, det är sannt, är liten, men jag byser ändock farhåga för att beträda den väg, hvarpå bifallet-af nu föredragne punkt skulle utgöra första steget. Kon:1. Maj:t är för öfrigt, oaktadt afslag på denna del af den kongl. propositionen, oförhindrad att af besparingarne å andra hufvudtiteln Jåta ifrågavarande belopp utgå. Herr THORN: I anledning af den förre talarens yttrande, vill jag endast erinra, att de tjenstemän inom Konungens kansli, hvilka, vid den omtalade förändringen uti detta. embetsverks organisation, komme på indragninogsstat, icke varit i åtnjutande af mnågre sportler, samt att det alltid hittills varit vanligt, att ersättning lemnats för indragne sportler. Rättvisan häraf blir så mycket mera i ögonen springande, som tjenster finnas, vid hvilka sportlerne vida öfverstiga den bestämda lönen. Så är förhållandet bland annat med de inkomster, hvilka uppbärsa af häradshöfdingarne inom riket, Jag yrkar sålunda bifall på denna punkt, ehuru, hyad vaktmästarne beträffar, det synes mindre vanligt, att sportler äro dem tillerkände. Herr SCHARTAU: I anledning af herr Ekholms yttrande, torde det icke befinnas otjenligt att erinra derom, att hvad besparingarnes användande beträffar, så är dett inskränkt till sådane utgifter, som icke varit föremål för Ständernes pröfoing. Om således denna punkt afslås, så kan ej, utan afvikelse från R. Ständers föreskrift, på besparingarne någon ersättning de ifrågavarande tjenstemännen vidare tillerkännas, utan komma de då uti en sämre belägenhet än den, hvaruti de före den konvgl. propositionens afgifvande befunno sig. Herr NORIN: Jag anhåller om bifall till nu föredragne punkt, på den grund, att det dels är fråga om -ett helt ringa belopp, dels synes obilligt att betaga innehafvarne af indragne tjenster de med desse sednare dessförinnan åtföljande inkomster. Herr KOCK: Jag bade knappast väntat, att man här skulle tillstyrka en återremiss, hvilken kunde uttydas, såsom stöd för den åsigt, att staten egde, utan tjenstemännens eget förvållande, afklippa de från dem en gång: tillerkände löneförmåner. Den ifrågavarande summans obetydlighet borde dessutom i sin mån afhålla från att här etablera en så betänklig grundsats. Jag anhåller om bifall på nu föredragne punkt. Herr GRÅÅ: Mig synes, som vore här egentligen fråga icke om medlens utgående, utan allenast om deras omflyttning från en hufvudtitel till annan. Af detta skäl, och då, såsom herr Schartau uti sitt förra yttrande omnämnde, borgrätternes indragning skett på Ständernes egen begäran, anser jag skäl vara att bifalla denna punkten. 6:e punkten blef härefter af Ståndet bifallen. 7:de punkten. Hr INDEBETOU: De motiver utskottet anfört till stöd för sitt afstyrkande af motionärens förslag om ersättning till nämndemän för deras biträde vid brooch vägsyner, torde böra något närmare granskas. Utskottet åberopar först kongl. kungörelsen af den 25 Jan. 4842, genom hvilken tillerkännes nämdemän såväl traktamente, som ersättning för skjuts vid förrättningar, som ske för kongl. maj:ts och kronans räkning. Denna förordning är likväl icke tillämplig för sådana förrättningar, hvarom motionären talar, emedan brooch vägsyner icke ske för kongl. maj:ts och kronans räkning, utan för menigheternas; vore förhållandet annorlunda, så skulle: nämdeman ega att undfå godtgörelse för biträde vid : dessa syner, hvilket likväl icke är förhållendet, och : motionären hade då saknat all anledning till sitt. yrkande. Nu har utskottet i sitt besvarande af mo-: tionen talat om en helt annan sak, än den hvarom motionen handlar, hvarföre det utskottets motiv, som grundar sig på kongl. kungörelsen af den 25 Jan. 1842, saknar all halt. Derefter åberopar utskottet kongl. brefvet af den 46 Jan. 1816, enligt hvilket nämdemän ej böra betungas med andra exra göromål, än som efter författningarne dem åligga. Hade detta kongl. bref något afseende på nu ifrågavarande fall, så skulle på grund deraf nämdemän kunna undandraga sig att biträda vid brooch vägsyner. Så är imedlertid icke förhållandet, ty dessa syner höra till nämdemäns ordinarie befattningar, men icke till extra göromål, hvarom det citerade kongl. brefvet handlat. Afven detta af utskottet åberopade kongl. bref rörer således en annan sak, än den hvarom motionären talat. Då nu utskottet icke förebragt andra skäl för sitt utlåtande, än de tvenne, hvilka jag här anfört, men dessa båda skäll grunda sig på författningar, som afhandla andra! ämnen, än det hvilket i motionen förekommer; sälj lärer utskottets utlåtande vara helt och hållet i saknad af skäl för sig, och på sådan grund anhåller jag om återremiss. oo Her Spångberg, Almgren m. fl. instämde med hr Indebetou. :! av PILEN SPE CET