RIESDAGEN. Diskussion hos Borgareståndet öfver Siatsutskottets utlåtande M 39, angående regleringen af utgifterne under Riksstatens andra hufvudtiisel 4:sta punkten: Hr SCHARTAU: Jag har deltagit uti utskottets tillstyrkan i denna del, och anser det hufvudsakligen riktigt, emedan det är kändt, att den tredje byråchefsplatsen städse. varit obesatt, samt att den besparade lönen användts för andra ändamål. Imedlertid fioner jag mig föranlåten påyrka återremiss, för borttagande af den fras, som innehåller, att ifrågavarande lön kunde antingen besparas för statsverket, eller användas för andra, till andra bufvudtiteln hänförlige, utgifter. Det sednare alternativet synes mig nemligen böra utgå, och besparingen göras användbar för statsbehofven i allmänhet. Hr NORIN: Hufvudsakligen instämmer jag med hr Schartau, men anser, att man utan återremiss kan besluta i enlighet med dennas önskan. He LAGERGREN: Afven jag tror ifrågavarande befattning kunna indragas, och tillstyrker antagande al Statsutskottets utlåtande i dess helhet, enär Kongl. Moj:t ej lårer underlåta att pröfva, till hvilka föremål ifrågavarande besparing lämpligast bör användas och i enlighet dermed besluta. Att för öfrigt genast och utan återremiss fatta beslut, är olämpligt, då den skrifvelse i ämnet, som till Kongl. Maj:t kommer att aflåtas, bör utgå från Ständerne samfåldt. Efter slutad diskussion blef denna punkt återremitterad. 2:dra punkten: Hr GRÅA: Jag vill endast anmärka, att genom Kongl, förordningen d. 20 November 48435 hafva hofrätterne blifvit frikallade från skyldigheten att låta utskrifva handlingarne i revisionssaker, hvaremot utskrifningen af protokolerne fortfar. Den begärda ersättningen afser följaktligen förlorad lösen för de förre, och då sålunda ett misstag är begånget, synes för dess-rättande en återremiss vara på sitt ställe. Hr SCHARTAU: Jag ber att endast få hänvisa till den Kongl. propositionen, deruti samma ordställning förekommer. Skulle imedlertid ett misstag, på sätt den förre talaren antydt, vara begånget, så anser jeg en återremiss, i afsigt att få detsamma rättadt, vara lämplig. . He THORN: Förhållandet är, att hofrätternes tjenstemän, ehuru underrätternes protokoll och utslag, eller revisionsakten, i original fått insändas och icke behöft afskrifvas, likväl derföre uppburit lösen. Denna lösen har, enligt den omnämnda författningen af d. 20 November 1845, upphört, och frågan är nu att, i enlighet med Konungens proposition, härför bevilja ersättning. Då jag finner sådant öfverensstämmande med billigheten, som fordrar, att förlorade sportler blifva. tjenstemän ersatte, anhåller jag om bifall på nu föradragne punkt: Hr GRÅA: I anledning af den siste talarens ytt-— —— ao På FÅ —kn OM ON -—mm DD -—MM MB --—1 nn N BM Am mm Mm b IC n r rande, anhåller jag, att endast få erinra derom, att s; här icke blifvit ifrågasatt att förvägra sportelersätt-e ningen, utan endast att rätta ett begånget misstag.!h 2:dra punkten återremitterades. tj 3:dje och 4:de punkterne biföllos. d 5:te punkten: n He LAGERGREN: I öfverensstämmelse med den!h åsigt, jag vid de begge föregående riksdagarne uttalat, måste jag motsätta mig ett bifall till denna punkt. Statsutskottet eger nemligen, att, der fråga är om anslag, afgifva de utlåtanden, hvartill det kan fiona sig befogadt, men icke att till Stånden in-!y komma med motion om underdåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t uti organisationsfrågor. På samma grund, hvarpå detta förslag hvilar, kunde Statsutskottet, vid fråga om anslaget till hofrätterne, föreslå deras indragning, samt yore berättigadt att proponera hvilka förändringar som heldst uti organisationsfrågor, så snart bestämmelse af siffra deruti ingår. En sådan motionsrätt tillkommer, enligt grundlagen, ingalunda detta utskott. Det eger den Pp få ti d få ic le fr e er hi nemligen endast, då Konungens proposition, rörande statsverkets tillstånd och behof, blifvit direktelre till utskottet öfverlemnad. Statsutskottets: motions-oi rätt måste imedlertid äfven då afse siffran. Så ärlta icke förhållandet här, der frågan är om en sak, som se tillhört sammansatta Lagsamt Allm. Besv.och Ekonomiutskottets behandling. h Hr SCHARTAU: I anledning af den förre tala-u rens yttrande, anhåller jag få erinra, att dylika till-u styrkanden från Statsutskottet. mångfaldiga gånger fr blifvit af Rikets Ständer godkända. Detsamma har if äfven inträffat under dennariksdag. Så föreslog i nemligen Statsutskottet, då fråga var om fortsatt tä anslag åt Lagberedningen, att Ständerne skulle uti!fö underd. skrifvelse uttrycka sin önskan, att lagverket med skyndsamhet måtte fullbordas. Detta förslag lig godkändes af Rikets Ständer, nominatim af Borgareståndet, ja äfven af den siste talaren, då hans tystnad vid tillfället, så vidt denna omständighet beträffade, svårligen kunde tydas annorlunda, än Or A fö sk såsom ett godkännande. I enlighet härmed synes Mig, som hade den värde talaren icke bordt motätta sig nu ifrågavarande punkt, så mycket heldre, iom han icke haft något att erinra mot sjelfva saken, hvilken ej innebär något annat, än ett förnyinde af ett tillförene fattadt beslut. Också företäller jag mig att ej någon, med kännedom: om lomareembetets vigt, kan vilja försvara det sätt, varpå krigshofrätten är sammansatt, en domstol ned blott en lagfaren och inamovibel ledamot, unler det de öfrige äro på fullkomlig lös och ledig ot, såsom blott förordnade. En så stor oformlighet ynes icke böra fortfara; men på det icke en lika utgång nu må äfventyras, som vid en föregående iksdag egt rum, eller att tvenne stånds med Statsitskottets sammianstämmande beslut Omintetgjorts lerföre, att de tvenne andra medstånden undandragit sig votering uti förstärkt utskott, på den grund, tt någon siffra ej ingick uti hvad utskottet förelagit, anser jag Borgareståndet icke böra bifalla förevarande punkt sådan den nu befinnes, utan återremittera den, med föreläggande för utskottet att i ungefärlig öfverensstämmelse med det sätt, som iakagits vid uppställningen af första punkten uti detta amma utlåtande, föreslå att nuvarande anslag. för trigshofrätten i den blifvande riksstaten må bibe-hy nållas, under vilkor, att indragning af denna domtr tol måtte tagas i öfvervägande och nådig proposiion i ämnet till nästkommande Rikets Ständer afH o ga ätas. kl Hr LAGERGREN: Det är icke endast med afsende på formfrågan, jag motsatt mig utskottets förlag, utan äfven emedan jag inser det vådliga uti rincipen att göra vigtiga reformfrågor, beroende af Statsutskottets pröfning, en princip, i strid med hela fär statsförvaltningsid, hvilken förbjuder att berakta dessa frågor, såsom ett vehikel till dem om inslagen. Jag hoppas, att utskottet, då ärendet dit iterkommer, icke skall underlåta att till pröfning ipptaga äfven min åsigt, och vidhåller sålunda min )egäran om återremiss. k sy sy m ke ål är ic tv gr ä! lä