(Insändt.) I tisdagens Aftonblad (AM 61) står en artikel ur Jönköpingsblisdet, riktåd mot undertecknad. Gälde klandret endast mig, skulle jag på vanligt sätt tiga, och låta mitt handlingssätt tala; men då det gäller utom mig äfven auktoriteter af högsta värdighet i staten, dem jag är skyldig att försvara, anser jag mig icke böra tiga. Artikeln lyder: Det säges att Kongl. Maj:t fastställt riksdagsmannavalet i Tveta, Wista och Mo härader och således icke gjort afseende på vissa vid valet uteslutne hemmansegares anförde besvär. Då ärendet som syntes vara af beskaffenhet att fordra skyndsam expedition, icke förr än nu blifvit afgjordt etc. Här antydes uttryckligen ett fel, en tröghet i expeditionen vid konungens högsta domstol, till hvilken öfverklagade landshöfdingembetets utslag i detta mål grundlagsenligt måste öfversändas. Det sanna ir, att konungens utslag, hvars dom lyder så: — — finner Kongl. Maj:t skäl ej vara anfördt, som kan verka ändring i det slut, hkvaruti Kongl. Maj:ts befal ningshafvande i ärendet stannat. Det vederbörande etc. afkunnades den 49 Jan. efter alt hafva legat omkring 8 dagar i expeditionen. Att bekymra sig om val till blifvande riksdag synes temligen öfverflödigt, enär vi icke vete om vi lefva till morgondagen Lika vanskligt är det att bestämma, hvilka, de liberala eller de konservativa, då utgöra pluraliteten af valmän. Såsom alldeles säkert kan antagas att det äfven då skall finnas af båda dessa färger. Jag är konservativ och innefattar under detta ord dem som vilja samhällets utveckling, i likhet med naturens, långsamt men säkert, och i kraft af eget inre, ej inympadt och utifrån kommande behof. Stockholm den 435 Mars 1848. Peter Jönsson i Träslända. MMMM— WL —