Aftonbladet – 16 mars 1848, sida 3

Lägermössa 4 rdr, halsduk 20 sk., vapenrock 10 rdr, linnebyxor 2 rdr, buldansbyxor 4: 46; summa bko rdr 44: 36. Uppl. uppger att 419,000 dylika beklädnader finnas i förråderne. 419,000 Xx 44:36. bko 280 250 rdr. Räntan härå är årligen å 5 proc. 14,042: 24 bko. Denna ränta har Uppl. glömt. Den ökar likväl stal ns kostnad för beväringens beklädnad med 667; procent. Uti en så välp skrifven artikel, som Upplysarens, borde man icke så illav missräkna sig. För 2: 44, 4. bko skulle beväringsynglingarne säkerligen gerna begagna sina egna kläder i 44 dagar; ty för år utgör det en summa af 55 rdr bko, eller 50 proc. mer än en dräng här å orten undfår i lön; och denne måste, sym man vet, fylla många andra behof, än beklädsgaden. Det synes kunna låta sig göra att lära exercis likaväl som andra öfningar, civilklädd. — Att en trupp soldater eiler rättare rekryter, tarfligt och olika klädda, icke kunna gifva någon synnerligt vacker anblick på en parad, eller vid de vid främmande furstars och generalers besök, för tidsfördrifs skull, anställde militäriske öfningarne (— de stora gossarne, likasom de små, leka helst med granna dockor, isynnerhet då de få främmande) — är visserligen sant. Men det skälet gäller dock högst på vissa händer. De, hvilka befatta sig med att bestämma soldatens rockskört på linien, och förestrifva huruvida en officer, i enskilda samqväm, får knäppa igen rocken eller ej, skola naturligtvis känna en horreur att sa soldaterne olbka klädda. Ifter beväringsexercisen skall vara oundviklig, så måste man väl medgifva, att denna exercis endast sker för öfnings skull och är för yngliogen, att betrakta som en annan lära eller skolgång. Annu ha i dock aldrig hört att kläderna inverkat något på lärjuogarnes framsteg i skolan eller på verkstaden; och det synes, att förhållandet skulle vara enahanda med rekryternes på exercisplatsen. Men det är vår tids olycka, att mera göra afseende på rocken än karlen; mera vid formen än saxen; skalet än kärnan. Vi hafva visst ingen personlig erfarenhet af krigets faror, men vår öfvertygelse är, att då kulorna hvina om öronen, skälfver en pultron icke mindre i pickelhufva och vapenrock, än i skinkachett och valmarströja. Hvilka mirakel ventilen må uträtta, men för fegheten blir lea ingen afledare. Den der soldatbildningen, i redstid, Uppl. slår omkring sig med, hindrar säkert icke krukan att taga t.ll harvärjan då första tillfälle yppar sig. Uppl. uppger sjelf att uleblifvardat af Englards medverkan stäfjat makternes intervention i Schweiz, och all detta land har en klen militärorganisations. Vi ha här fått stöd för vår i en föregående artikel yttrad öfvertyge!se: att makternes afundsjuka farhågor äro de mindre staternes, och således äfven Sveriges, värn emot eröfraren; den mindre statens militär-organisation må vara huu som helst. Schweiz är en republik; der finnes ingen som roar sig med ssidater. Militären är derföre klent organiserad,; men det oaktadt har Schweiz fått blifva ointaget, ehuru på ala sidor omgifvet af mäktiga grannar (militärens organisalion gör alltså intet till saken). — Om den nya orsanisationen för Sveriges försvar är så nödig, så 0elbar, hvad har under de nu förflutne trettio åren hindrat Ryssarne att eröfra Sverige? Det borde Uppl. ha uppgifvit.n