Aftonbladet – 16 mars 1848, sida 3

2 HMWHqHHHqHENXHH ——————p——bL rumpwsmammmuwomuereeeeepprrrmrereererrerererer vägcar, pjute denze uppehule af allmänna medel. Hiraf synes, det lagen åsyftat att brottslingar, vidliga för allmän säkerhet, böra häktas, men alldeles icke bekymrat sig om att den oskyldiges eller oförvunnes frihet må skyddas. Fångslaudet hsr således helt och hållet berott på domares och embetsmäns god:finnande. Det bar gifvits och gifves en cc annan — och jag önskade att kunna uppgifva deras namn til: mål för fäderneslandets erkänsla — hvilka ) detta fall förfarit sparsamt cch samvet:grannt, som aidrig fängsla någon utan uppenbart nöltvång och bevisad brottslighet. Dot gifves iter andra, och tyvärr de flasta, hvilka i detta fai! förfara med en lättsinnighet, hvars fruktan:värda följder de sannolikt icxe batänkt. Det har således händt, och t:ll och med händt heit nyligen i bufvudstadeas grannskap, att perso ner, snyggt klädda och i Jofligt ärende stadda, men sam haft den olyckan att på lirndsvägen triffas af en sådan nitisk, den allmänna säkerhetens väktare, utan att bära på sig nigra dokumenter, som bestyrkt deras ideatitet, och hvilka de ej trott sig behöfva vid en promeoad utom staden, blifvit gripne och införpassade till länsbäktet. Da hafva dock sluppit med en eller par dagars fängelse. Ojåndligt värre är alt personer, anklagade för ett brot, på misstankar arresterats, hållits fängsl:de i månader och år, derunder förderfvats till egea dom, till helsa och moral, eller till alla tre delarna, och slutligea befriats såsom sldeles oskyldiga eller i brist af bevis. Dethar händ:, att personer, dömda vid en instans till urbota straff, derföre arresterats och hållits fängslade; många månader, men att en högre eller den högsta instansen upphäft domen anticgen såsom olaglig eller för något formfel. Fången har väl då återfått friheten, men ingen lärer bört at: en sådan erhållit någon ersättning för sitt lidande, eller den, som fängslit honom, någo: ansvar. År 4821 eller 4822 lagfördes en qvin a och dömdes till döden för det hon på en tvår.ksdalers riksgäldssedel tillklistrat namnfjerdedelen af en sextonskilling. Sedin målet genomgår: alla instanserna, kom man ändiligen på den idå, bvarmed man bordt börja, att tillfråga riksgäldskontorets fullmäktige och kommissariat. Det upplystes då, att hennes handling ej var någon förfalskning, utan att det end, som lagligen borde hända henne, var, att hon för sin sedel ej kunde få mer än sextoa skilling. Hon hade då setat i fängelse, jag vet icxe huru länge. Enligt hvsd förut är visadt, hafva brotten på de sista 40 eller 42 åren ökats med ungefär 30 procent — såsom det tyckes nemligen, ty att säga det med arithmetisk visshet är omöjligt —; de straffdömde fångsraes jå fösningar och korrektions-inrättningar med 22, men arresteringarnas med 400. De hafva nemligen från 424234, som de voro 1835, växt till 24,143, som de voro 4844. Och likväl fanns alideles samma lag bida dessa åren. Det är således icke egenteligen lagens fel, ty den var ej ofullständigare och bristfälligare det ena iret, än det andra; men det var och är lagskiparenas. Man har nemligen i detta fall, som i så minga andra, gått till väga efter bruket, eter tabulaturen, och arresterat derföre, att det var seden att arrestera. g Det får imedlertid ej nekas, att en missledd och uppskrämd opinion häri baft sin icke obetydliga andel. Man har nemligen förfärats öf ver den påstådda djerfheten hos brottslingarne, öfver den tillväxande fruktansvärda mängden af grofva förbrytelser, af inbrottsstölder, rån och mord; man har ropat på skydd för person och egendom; man har tyckt, att den 2llmädna säkerhetens väktare slliför lamt vårdade henne, och desse, i sin ordning uppskrämde af klagoropen, hafva alltför troget skyndat att hörsamma fordringarna och arresterat på den ringaste miss.anka, emedan lagen icke förbjöd det. Här, som nästan öfverallt, är det således opinionen man måste reformera, emedan det praktiska ef reformen då snart sagdt gör sig sjalft, och det är till en sådan reform jag önskar att här kunna lägga min lilla skärf. Öfvertygad att denna opinion ej begär något bättre, än att upplysas, kell jag taga mig friheten gå tillhanda med några till upplysning ländande facta och erinringar. 68 (Forts.) As Ve Warmlande Tidninon innahållar föliarda