Aftonbladet – 16 mars 1848, sida 2

ågon vacker kollekt. Det är verkligen kuriöst tt följa hvalfiskens bugter i detta hänseende. från den bekanta resan till landsorterna, på hösten 1838 om vi minnas rätt, som gaf det vetydiigaste notvarpet af alla, då flera städers vorgerskap skattlades för att vedergälla h:ns rerksambet emot judeemzancipationen, finnss det lessutom nästan intet yrke, som haft ett mopol att försvara, der ej hvalfisken hållit sig ramme. Sockerbiukspatroner, hyrkuskar, klälesf:brikanter, bagzre och minga andra hafva lla fått erlägga sin tribut. Vi hsfva trott oss böra omrämna det ifrågavarande ryktet, icke i den meningen, att deri igger något farligt, om också afsigten hos u;pwofsmännnn icke är så helt och hållet oskyldig; itan egentligen för att framställa en gissning mm upphofvet dertill, hvilken sedan torde kunna if andra närmare kontrolleras. Det skall ock blifva intressant att framdeles få se hvilka lelarnöter af borgerskapet det k:n vara, som unlertecknat densamm. Visserligen är det sznnt, tt fördomen kär i landet ännu har ganska anenliza besittningar, och att den är fasihängande skråfrågor, ej mindre än i theologiska eller politiska. Till blygd för nationens närvarande vi!dningspunkt måste man tillstå, stt ett proortionstis vida större antal fisnes hör äninåsot arnat land, både ef rikare och mindre benedlade, hvilka äfven i de mest solklara fall cke äro benägna hverken för rätt eller sanning, a snart dessa korama i ringaste beröring med leras egna fördelar, vare sig att frågan angår lika arfsrätt, eller ,näringsfrihet,). Men skulle let verkligen vara fråga om någon reaktionär pinionsyttring i aseende på näringarne, så tillåta vi oss blott fästa deras uppmrärkssmhet, om tilläfventyrs ämna deruti deltaga, på den ;mständigheten, att ingenting dermed kan vinnas, dels emedan i sådant fall troligen 50 gånser så många skola ingå med en petition i motsatt syftning, dels också emedan det förhåler sig så med de stora och sanna grundsatsern2, ehuru de alltid hafva sinz2 bittra fiender, att edan dessa grundsatser en gång blifvit eskänla och kommit att tillämpas, så befästa de sig snart sjelfva, och det är förgäfves att söka gå illbaka derifrån. Lyckas det för någon tid, vare sig för mörkrets, stråprincipernas eller förtryckets anhängare, att åstadkomma en reaktion, så återtaga de sanna lärorna och de friare ideerna efter någon tid sitt väld? med så mycket nera spänstighet, och draga då vanligen med ig något mera eller hvad som ännu kan qvartå af de gamla missbruken. ) Ett ibland de ruskigaste dragen i detta hänseende kan hemtas ifrån de hemliga bearbetningar, som monopolii-intressena förehafva vid våra riksdagar, och de uppoffringar, som ske för sådant ändsmål. Afvaktom utgången af frågorna om tullen på socker och dito på bomullsgarn, och man får väl se! Likväl anse de personer, som bedrifva sådana underhandlingar, sig icke en half mån sätre för det, och icke heller de riksdagsmär, som inlåta sig med dem, och publiken står och ser beskedligt på och betalar fiolerna!!