Aftonbladet – 16 mars 1848, sida 1

ock. 8 eftermiddagen. RED SENS SKO RENEE RET EE DOSER ES I AE lyste, att försök varit anställda med tre personer på Gott!land, men de hade misslyckats. — Fritzerre R. Caderström yttrade sig ännu en gång för och grefve Gyldenstolpe emot utskottet; hvarefter utlötandet afslogs. Vid föredragning af kapten Stjernsvärds sedan föregå nde plenum på bordet hvilande anförande, med förslag till förändrad organisation af Sverges landtförsvar, hvars ingress är i måndagsbladet meddelad, begärde hr Hammarberg ordet och uppläste ett anförande, af hvars innehåll ref., i anseende till den hastiga uppläsningen och bullret i salen, ej var i tillfälle att uppfatta mer än att hr H. vitsordade hr Stjernsvärds förtjenster, men hyste betänkligheter mot förslaget, hvilket tiden likväl icke medgifvit honom att fullständigt granska. Vakansafsifien hade synts honom lägre beräknad, än nu utgående mnaturaprestationer, dem rustoch rotehållare j torde blifva benägne att ersätta med kontanter. Den jordbrukande allmogen skulle ej vilja lemna sina söner och drängar till en beväringsexercis, som i vissa fall räckte 70 dagar. Att arrendebeloppet för boställen kunde beräknas 50 procent högre, än d uppskattadt, vore ett misstag. Nationalförsvaret borde hufvudsakligen vara grundadt på nationalbeväring, men nödvändigt i sammanhang med indelia stammen. Dessa tillsammans kunna nog hindra en fiende från att intränga och bibehålla sig i landet. Att konungamakt och ständer sakna förtroende till nuvarande här, bestred hr H., och ansåg för misstag, att indelta soldaten står efter beväringen. Indelningsverket är ett mästerstycke, som utländningen beundrar och afundas. Det skulle vara nedslående att höra indelta armåen så beskrifvas, som skett af hr Stjernsvärd, om icke hr H:s erfarenhet vore motsatt. Torpen, som utgöra en stor del af soldatens inkomst, äro anlagda på utägor, så att de cj betunga bonden. Visserligen falla gamla soldater någon gång staten till last, men mindre nu än förr; och genom de föreslagna ränteförsäkringsanstalterna kommer detta alldeles att upphöra. Att indelta soldaten ej vill lemna hemmet för att gå i fält, är ej vitsordadt af erfarenheten. När armåen varit kallad i fält, har den gerna gått (Bravo, bravo!) Hr af Dahlström tillerkände förslaget mycken förtjenst och isynnerhet konseqvens; men ogillade dess grunder. Sverge har den förträffligaste stam, som slåss pro aris et focis; den af hr S:i. föreslagna skulle deremot bara få sina kaserner ali tänka på. Det vore dock af vigt att vår indelta armå erhölle behböflig bildning; Ständerna borde någon gång tänka derpå. Förslaget vore outförbart, emedan det för mycket ingriper i sociala förhållanden, och skadligt, emedan det innebär förstörelse af något godkändt som vi redan hafva. Frib. Palmstjerna ansåg äfven förslaget outförbart. Han trodde kalkylerna icke tåla granskning; portionspriset vore t. ex. upptaget till 40 sk. om dagen, utan afseende på om det dertill kan fås. Likaså rationspriset, som är upptaget till 420 rdr per år. Förslaget innehåller, att i allmänhet officerare af vissa grader skulle spisa tillsammans i ett undantagsfall tillåter det majoren att sp de öfriga: frih. hemställde om sådant vore möjligt vid svenska armeen. Vidare hemställde frih., att det utskott, till hvilket förslaget blefve remitteradt, skulle läsa kapitlet om rekryter, hvarefter det snart skulle kunna fatta sitt beslut. Frib. Peyron lemnade förslaget i sitt värde, med erkännande att författaren visat arbetsamhet och skicklighet. Han ville blott upplysa, att zb!edningen hvarför Ständernas, af hr Stjernsvärd åberopade skrifvelse af 4823 icke föranledt till någon åtgärd, vore, det afl. konungen ej ansett vårt försvar kunna grundas på korpser med så lös sammanhållning som konskriberade hafva, äfvensom att jemförelsen mellan vår indelta srmå och fremmande stående härar ej vore riktig, emedan den svenska soldaten är medborgare tillika. He Nordenfelt instämde i hrr Hammarberss och Dablströms beröm åt författaren af förslaget, och tillade ännu ett, nemligen att ban har en sällspord förmåga att runda meningarne, så att de hafva ensöt lukt för dem, som sätta en liten besparing på fjerde hufvudtiteln i första rummet och Sveriges försvar i det andra. Så äro äfven kalkylerna uppställda. Rotehållaren skall blifva glad öfver att se vakansafgiften upptagen tiil blott 30 rdr istället för 60, och kaptenen att finna ett löneanslag af omkring 4000 rdr, om jag minnes rätt — — (1200n, infaller hr Stjernsvärd.) desto bättre — af 1200 rdr i stället för 600. Således är förslaget väl uppstäldt för att vinna popularitet, men det innebär sin egen omöjlighet. Pensionering är föreslagen för alla, från generalen till soldsten, men detta förutsätter, att armåens pensionskassa skulle skänkas till staten, mot vilkor af garanti i grundlagen för pensionernag utgående till armten. Detta erfordrar Konstitutionsutskottets åtgärd. Genom regementschefernas indragning skulle den välgörande frukten af kamratskapet gå förlorad. Att våra indelta trupper ej äro tillräckliga till landets försvar, är kändt och erkändt; ty nit och skicklighet ensamt förslår ej, utan massor fordras äfven. Tal. undrade öfver hr Stjernsvärds förakt för legotrupper,; han ansåg ej föraktligt att våga lif och !em för den lön staten kan bestå. Soldaten bär också ära i bröstet; historien vittnar derom, fästin den ibland tolkas så, som den fallne engeln tydde bibeln. Vår indelta arme har vid Lutzen, Siikajocki, Leipzig m. fl. ställen skurit lagrar, som pryda Sveriges ljusa lockar. Tal. slutade med att bedja Gud bevara oss från antagande af ett förslag, som börjar med att anse allt bestående för odugigt. (Bravo! bravo!) Hr Sticrnsvärd ansåg obehöfligt att nu ingå i något försvar; förslaget vore utarbetadt i de minsta letaljer och finge tala för sig sjelf. Det var just ömande känslor för svenska arme2n, som hade förmått italaren att utarbeta förslaget. Han vågade säga, att vårt försvarsverk är lappadt, och ville bevisa det. När man ej kan hoppas, att Ständerna vilja eller kunna gifva de anslag, som erfordras till less fullkomnande, så måste något annat försökas. Talaren hemställde, huru man ville försvara Sverige ned 22,000 man; ban frågade om någon vore nöjd ned nuvarande organisation; han påminde om lölerna, dem en talare trott vara uppgjorda för att iana popularitet. Kan en officer vara belåten med a organisation, som ger honom mindre lön, än en iropel tjenare har, som tvingar honom att tilltaga ndra sysselsättningar och hindrar honom från att inna den utbildning, som behöfves på högre poster. Hr Nordenfelt visste nog af egen erfarenhet, att efälets löner ej äro tillräckliga, men-det vore deröre icke skäl att omstörta armåen. Han trodde den iden ej vara långt borta, då Konung och Ständer fy kola gifva tillräckliga anslag. Anförandet remitterades till Allmänna Besvärsch Ekonomiutskottet. — a nn IR L. J. HJERTAS MOTION ANGÅENDE EN REVISION AF HOSPITALSVÄSENDET I nr