Aftonbladet – 16 mars 1848, sida 1

RIESDAGEN. I Ridderskapet och Adelns plenum i går afton föredrogos Lagutskottets utlåtanden N:o 22 och 23, hvilka ansågos icke föranleda till någon åtgärd. Ekonomiutskottets utlåtande N:o 39 och 42 biföllos; N:o 43, ,hvaruti utskottet hade tillstyrkt, ati ständerna skulle ingå till K. M. med anhållan, det K. M. måtte foga anstalt, att rum beredes på länslasaretterna för dem, som sjelfmant anmäla sig, till undergående af Schreiberska eller annan godkänd kur mot fyllerilasten föredrogs derefter. Grefve Gyldenstolpe ansåg afvänjandet från nämnde last ej böra vara föremål för ständernas åtgärd och Schreiberska kuren osäker. Frih Cederström Rud., ville att man skulle komma den goda viljan till hjelp. Bondeståndets ledamöter inom utskottet hade upplyst, att på fylleri begifna personer sökt hjelp hos qvacksalfvare; mera skäl vore då att skaffa dem inträde på lasaretterna. Han fästade uppmärksamheten på utskottets alternativa förslag. Hr af Grubbens: saken är för partiell alt besvära K. M. med, På lasaretten kan ej den vård erhållas, som hos enskilda läkare. — Frib. J. Cederström: kurmethoden är pröfvad vid garnisonsregimenterna i Stockholm och befunnen otjenlig. Äfven förstör den subjekterna. — Grefve Horn: Lasten är af moralisk art och bör så behandlas. Lasaretterna skulle bli öfverfyllda af personer, som af annan orsak än eget begär ville undergå kuren. — Hr Åkerman: kuren är i 7 månader försökt vid Hernösands länslasarett; derunder afledo flere; flere inställdes 2 å 3 gånger; deremot botades åtskilliga. Således är kurmetoden tvifvelaktig, eller åtminstona icke radikal. Vill man använda lasaretterna efter förslaget, så måste medal anvisas. Förr uppgick kostnaden å Hernösands lasarett till 42 å 16 sk. bko pr dag; under Schrteiberska kurens användande till 40 sk. — Frih. Cederström, Rud.: att kalla saken obetydlig, strider mot den klagan, som förts öfver fyllerilasten. Medel behöfva icke anvisas, blott en kammare vid lasaretterna, ty individen bör sjelf bestrida den öfriga kostaaden. Vården borde vara ordentligare på lasaretterna, än hos enskild läkare, hvars anstalter dessutom ej kunna blifva så allmänt kända. — Hr von Harlmansdorff hemställde, om man vet någon sjukdom, mot hvilken läkare hafva ett ofelbart medel; man kan ju icke ens radikalt bota frossan. Om ej tillräckligt rum finnes på lasaretterna, så mottages ingen, som vill undergå kuren, utom andra sjuka, som först behöfva, hafva företräde. Enskilda läkare hafva ej så godt om utrymme, som lasaretterna. I Stockholm hade flere velat, men ej kunnat få undergå kuren, förrän en särskild anstalt inrättades. Att försöken misslycksts vid garnisonsregementerna komme af förledande exempel. — Hr af Grubbens: Schreiberska kuren består deruti, att all mat uppblandas med bränvin. Detta sker på Stockholms lasarett af kokerskan, som i stället kan supa ut bränvinet. Vid inrättningen å Barnängen deremot kokar doktorn sjelf maten, slår i bränvinet och delar ut portionerna. På Manhem gjordes en dylik inrättning, men upphörde, emedan ingen patient anmälde sig. Hr von Hartmansdorff hade nedsatt hela svenska läkarecorpsen genom påståendet, att frossan ej kunde botas; men om hr von H. finge frossan, lofvade hr af Grubbens att kurera honom fullständigt på 2 dygn. — Frih. J. Cederström: Om fylleri är en sjukdom, så kunna alla brott bli ansedda derför. Den som har fyllerilasten är icke sjuk; det är friska som supa. När icke stryk hjelper deremot, så botar icke bränvia i maten. — Hr von Hartmansdorff hade icke velat nedsätta svenska läkarecorpsen, men som han trodde hr af Grubbens hafva lika ömhet för hvar och en af ståndets medlemmar, som för hr v. Hartmansdorff, så skulle han för honom enskildt uppgifva en person, hvilken i flera år förgäfves sökt bot för frossan både inom och utomlands. Kongl. Maj:t kan icke disponera öfver lasaretterna, som ej underhållas af statsmedel, men med ständernas begäran till stöd är en sådan framställning, som den föreslagna, befogad. — Hr von Hohenhausen upp