Aftonbladet – 16 mars 1848, sida 1

g, samt i Kryddboden uti huset JF i Stadsgårder. A UTRIKES. FRANKRIKE. Eröfringen af Tuilerierna. Öltver Tuilerier nas intagande förekommer i tidningen Reforme följande: Årskilliga olka uppgifter om händelserna vid detta tilifälle hafva blifvit satta i omlopp; verkliga förloppet dervid bar synts oss vigtig! nog a:t närmare utreda, och vi meddela bä! en möjligast noggrann och fullständig skildring deraf. Nationslgardets 5:1e legion, anförd af sin majo, sin öfverstlöjtnant och sitt öfriga bfål, macherade till Tuilerierna. Det hade anländt til Rue de VEchelle, då skott hördes på Placa dv Palais Rsyal; det var vskten vid Chateau dEau som had3 börjat striden. Legionen skyndade dit och jemte den tusentals stridslystna. I detsamma sig man marskalk Gerard med en grön qvist i handen, uppmanande de stridande att sluta. Vakten vägrade, striden fortsattes: och marskalken återvinde till höraet af Rue S:t Honorg, I detta ögonblick kom en officerire från slottet, med ett papper i handen — då: var Ludvig Filips afsägelse — Uckunden mot1038 af Aubert Roche, löj nant vid ö:te legionen, och öfverlemnades af honom till meib.rgarea Lagrange från Lyor; eldea fortfor. Man bafarade nu att tropparne i Tuilerierha skulle falla de stridande i flanken. En rekognoscering hade blifvit gjord; inom Tuileriernas stakett befunnos 3000 man infanteri, ett batteri af 6 kanones, oca 2 sqvadroner dragoner; utom den väpnade vakten och å:skillisa munieipalgardister. Denna styrka, med sitt artilleri, och skyddad af jerngallret kring Tuilerierna, skulla på den öppna platsen utauföre kunnat anstilla en blodig slagtning, i fall den blefve angripen Ea djup tystoad herrskade, endast afbruten a! skjutniagen på Place du Palais Royel och nigra musköttskott från tropparn2 inom gallerplanket. Nu kom uaderrättelse att 4:2, 92, 3:e, 4:e, 6:e och 40:23 lsgisneraa hade omringat Tuilerierna och att de öfriga voro i marcne; striden, äfven här var öfverhängande. Ljtnant Aubert Roche gick då fram till gallerplanket vid Rue Rivol, och lagade att kommendanten blef ditkallad; denne nalkades med synbar fruxtan. Ni äro förlorade!s ropade löjtnanten; ni äro kringrända och en strid måste följa, om n ej utrymma Tuilerierna cch öiverlemna slottet åt nationalgardeti,. Kommendanten, soxm insåg sia ställning, lät sina troppar ordna sig i en lisie lingsåt palatset, utan att likväl befalla dem gifva sig. Förut hade de varit uppställda en echelons.. Men då intet aftåg förmärktes, skyadade Aubert Roche åter till gallret, d-nna gången jemte chefen för bataljonen från LigneyRiney, Lesveur och med en parlamentärfana. Gallerporten öppnades nu, och begge in!rädde, ensamme, men med dragna svärd, midtpå slottsgården, som var fuil med soldater. De möttes af kommendanten, som side att han hade befallt sina troppar draga sig tillbaka. Det är icke nog — svarada löjtnanten — pelatset måste utrymwas; annars sker olycka. Kommendanten. förde då de begge parlamentärerna ull platsen framför Pavillon de Yhorlogen, hvarest åtskilliga generaler stodo, och bland dem hertigen af Nemours— alla med bestört uppsyn. Monseigneur! — begybpte nu kommendanten — ,här är en förtrifl g medborgare, som erbjuder tilifille att undvika blodsutgjucelsen. — Hvad är att göra? frågad2 prinsen, med sväivande röst, till den sålunda presenterade löjtnanten. — Sir!, blef svaret, palatset miste genast utrymmas, och öfverlemnas åt nationalgardet; i annat fall är ni förlorad; striden blir blodig; Tuilerierna äro kringrända; ö:te legionen, tll hvilken jag hör, strider i detta ögonblicx vid Palais Royal, anförd af sin major uch sitt högre befäl. Se till att striden der icke måite hinna slutas, innan tropparne bär kommit undan; ty annars börj:s strid äfven här, i trots af er närvaro,, — Ni tror det? — inföll prinsen; jag skall låta tropparne retireran. — Omedelbart derpå gaf han befallning derom, ide två nationalgardesoffiserarnes närvaro. Årtilleriet tågade ut genom gallerporten; hertigen och staben genom Pavillon de Yhorlogen, utföre hvars trappor deras hästar gingo; kavalleriet följde samma väg, och sedan infanteriet. Nationalgardet vände nu gevärskolfvårne uppåt och inträdde i Tuileri-gården på jernvägen vid Rue de Rivoli, åtföljdt af de nyfikna, alla högst förvånade öfver att nu s2 sig vara mästare af slottet. En fjerdedels timana efter slutet på striden vid Pslais Royal, ilade de der kämpande att angripa Tuilerierna, men funno portarne öppna. Sålunda eröfrades, eller rättare gaf sig, detia fruktansvärda fäste. Nationalgardet uppfordrade det i det väpnade folkets namn, och kungligheten utrymde platsen. Ludvig Filips flykt. Er M. C, Maurice, utsifvaren al Courier des Spectacles, blef händelevis vittne till Ludvig Filips flykt ur Tuilerievalatset, och har derom offentliggjort följande: