Aftonbladet – 15 mars 1848, sida 3

kan ditföras för 4 40 sb., hvaremot en negerslaf kostar i Brasilien 400 (hör!). När jag först begynte sysselsätta mig med handel på Afrika, år 1826, var utförseln derifrån och hit af palmolja och andra afrikanska varor helt och hållet förbisedd af vår styrelse, likasom den är ännu. Imedlertid har denna handel ökats, och skulle kunna ökas ytterligare genom öfverflyttning af afrikanskt arbetsfolk till Vestindien, för bestämda tjenstetider. Negrerne skulle derigenom inhemta vårt sätt att sköta jorden och odla bomull, och med denna kunskap å!ervärda till sin hembygd; och i stället för en handel om 4 miljon ärligen, skulle en hand-1 om 40 miljoner om året uppkomma emellan Storbritannien och Afrikas kuster (hör, hör!). Jag har icke träffat något förståndigare folk, nemligen med samma ringa bildningstillfällen, än dessa afrikaner, ej heller något mera ifrigt att inhemta kunskaper, eller att förkofra sig i handel och civilisation; och jag är öfvertygad, att om värfning af fritt arbetsmanskap bos dem blefve tillåten, så vore ett död-hugg gifvet åt slafhandeln och des3 ohyggligheter. Civilisationen skull på sådant vis befrämjas bättre, än genom en flotta mot slafhand-In om tiotusen skepp och en miljon menniskor till des; bemanning (hör, hör!). Man har slid-les misskänt negrernes lynne i allmänFet En af mina handelsagenter, en hvit, vistades 60 miles ofvanom Davissons skans alldeles exsam vid denna trakt af flodes och uan avnan beskyddare än en svert karl; men icke et tecsen till någoa fara botade honom. Siv R. Inglis tyckte sig finna, att den siste tzlaren, hvars ytirande han i öfrigt med beundran afhört, ansig det bästa mediet emot slafhande!n bestå uti anskaffande för bestämdt pris af arbetare från Afrika till Vestindien; men minne detta i sjelfva verket vore annat än en slafhandel, eburu på tre års tid eller något mindre, för hvar slat? M:r Jack:on. Nej; den bedervärde representanten för Oxfords universitet har i detta fall missförstått min menirg. Jag har sagt, att så saart brittiska skepp anlända till Afrikas kust, skynda en mäagd negrer att erbjuda sin tjenst emot en dollar i månaden. Förhyrda ombord, hafva dessa menniskor altid funnits trogna, flitiga och pålitliga, äfven i dödsfaror, och beiåtna med litet ris eller ann:n sämre föda, månad efter månad. Det väsendiliga vilkor de fordra, är ati efter den aftalade hyrestidens slut biifva återförda till sitt fäderzesland; och hvai jag sagt är, att i fall detta vilkor beryggides åt dem, så skulle man kunna till Vestindien förskaffa huru många frivilligt arbetande negrer som helst, för ett, två, tre, ja till och med fyra år för hvsr arbetare, mot 4 dollar i arbetslön för månaden och 4 40 sh. i flyttningskostnad (hör, hör!). Sir R. Inglis förklarade att han efter denna upplysning icke ernade moisätta sig förslaget. Flera andra ledamöter voro af samma tanka, bvariblend äfven lord Palmerston: men hvad återkallandet af de engelska kryssarne mot slafhandeln betriffar, så ansåg han sig böra bestrida denna förändring i det nu antagna systemet. Han anförde en mingd sifferuppgifter, för att visa att slafhandela verkligen hade minskats genom dessa flottors verksamhet, i förening med de traktater mot slafhandeln, som blifvit afslutade med afrikanska furstar. Men oa Storbritannien droge sina kryssare tillbaka från slafhandelskusterna, då vore jag nyfiken att vet: — fortfor lorden — huru det sedan skulle gå med den ärliga bandeln — den med palmolja 0. s. v.? Jag tvekar ej att påstå, att de ärliga köpslagarne om dessa varor då skulle med ens blifva jagade från kusten och att en svära slafhandlare och sjöröfvare skulle komma i stället för den polisuppsigt, som Englands kryssare nu utöfva derstädes. Kusten skulle sedan bli alltför vådlig att nalkas för ärliga köpmän; all den civilisation, som dessa hittills kunnat lyckas sprida bland negerbefolkningen, skulle snart utplånas till sista spåret, och England skulle ådraga sig förebråelsen för alla sedermera följinde uppträden af barbari, vid hvilka menskligheten måste rysa. Systemet att underhandla med de maktegande bland negerfolken, till slafbandelns minskning och till uppmuatren af ärlig handel, i förening med krigsskepp för att gifva vigt åt 1traktaterna, bade hittills visat sig ändamålsenligast, och ehuru lorden icke ville hindra nedsättandet :af den i motionen föreslagna kommitteen, hoppades han dock, alt hvad helst kommiiteen i öfrigt funne lämpligt, den åtminstone icke skulle tillstyrka borttagandet af de mot slafhandlarne kryssande engelska krigsskeppen. Efier några andra yttranden af särskilda ledamöter, beslöts utan omröstning att kommitien skulle uträmnas. RIESDAGEN,