Aftonbladet – 15 mars 1848, sida 2

uppskjuta fortsättningen af öfverläggningarne om den öfre kammarens bildande af stånd; hvarpå, efter några mindre frågors afgörande, såsom den om förändrad lokal för sammanträdena 0. s. v., sällskapet åtskildes. 5 JANE KI — Uti flera landsortstidningar förekomma uppsatser, som skarpt klandra valet af S. L. Theorell till justitieombudsman. Jönköpingsbladet, som utgifves i residenset för en hofrätt, notificerade valet inom svart ram, och Lidköpings nya tidning yttrar, uti en längre uppsats rörande detta ämne, följande: Detta val har äfven vwisat huru onaturligt vårt representationssätt är, då en hand full menniskor kunnat tillvägabringa ett sådant uttryck af ständer:örsamlingen. Då en viss dom fälldes i Svea hofrätt för ett tiotal af år sedan, infördes länge i tidningsrne namnen på de personer, som deltagit i domslutet. Säkert önskar Svenska allmänheten lika mycket nu, att någon. lid, en gång i veckan åtminstone, få i allmänna tidningarne läsa namnet på de personer, som utkorat hr Theorell, på det att nationen måtte hafva dess: herrar och svenske män i friskt minne. Götheborgstidningsn yttrar sig, uti ett längre referat om valets utgång och den motvilja det framkallat särdeles i borgareståndet, som följer: Sekreteraren i justitieombudsmans-expedi:ionen, häradshöfding Sölscher, äfvensom kanslisterne, protokollssekreteraren Helling och hr Sundin tafva anmält sig icke vilja tjenstgöra under den nye chefen — en opinionrsyitring, som i sanning är värd att lägga märke till, — Hvad beträffar hr Hörns:teins insiouation, att br justitieministern i hemlighet skulle hefva ucderstödt planen att få hr Theorell till justitieombudsman, saknar den visst icke sina skäl; ty om vi ej missminne oss, så var hr Theorell den nuvarande justitieministerns, f. d. generaltulldirektören grefve Posses sakförare i det bekanta Finerska tulib2lansmålet, för hvars för grefve Posse lyckliga utgång br Theorell sedan hugnades först med kammarrådsiitel och derefter med en domsaga. Här på platsen och äfven annorstädes, som vi af bref och tidningar erfar2, har br Theorells utväljande till justitieombudsman väckt en djup och varsktig indignation. — En fransysk tidning framhåller såsom en kuriositet, med anledning af den passerade revolutionen, följande teckningar af några bland de handlande personerna, utgifna i en skrift af den bekante Cormenin för flera år tillbaka, men hvilken deri med en träffande skarpsinnighet milat personernas karakter på eit sätt, som sedan fullkomligt bekräftat sig. Guizot. Hans själ är för mycket uppfyld af högmod, att lemna rum för någon annan känsla. Vräk honom på hufvudet ned i oceanen; han skall likväl icke tillstå, ati ban är i fara att drunkn:; han tror med en våldsam och desperat öfvertygelse på sin egen ofeibarhet. Hvaraf kommer det sig att han, som har kunnat se till botten af så många falska hjertan, så många onda ssmveten och så minga hala och fåfänga korruptioner, icke har rodnat upp till hvitögat för den trafik han bedrifver. — Huru kunde han, en Calvinist, förföljd i sina förfäders person för den religiösa yttranderättens skull, sjelf förbjuda den politiska diskussionens frihet. Guizot är mindre tveksam ån Odilon Barrot; han fatiar sina beslut raskare och genomdårifver dem med den orubbliga ihärdighet, som karakteriserar honom. I stället att följa tidsandan i dess böjningar och successiva förändringar på framskridandets väg, har Guizot sökt att bilda ett samfund, som icke kan existera i verkligheten, halft engelskt och haift doktrinärt, som har kommit i ett stycke och som äfven vill resa i eit stycke. Det är ett arbete, som strider emot naturen; folket skall begära en förklaripg på allt detta och skall fordra räkenskap derför; då komma förfärliga remnar ait uppstå i den högfärdiga byggnader, som på alla sidor anfalles af demokratiens stormar. Då blir det ingen annan utväg, än att fly så fort som möjligt, och Guizot, den förmåätna konservative, blir troligen den förste som flyr. Garnier Pages. En man af ren och hederlig karakter, af enkla seder, sträng republikan, utan öfversjänning, och af ett oegennyttigt mod. Om jag ej irrar allt för mycket, skulle han blifva en god minister; han har taleng för, eburu icke begär efter, en sådan post; ban har en hastig blick, hvilken går till botten af sakern2; ett förstånd, som icke förledes af inbillningskraften, fruktbart på goda råd, snabb att finna utvägar och ihärdig i deras fullföljande. En dag skola venstra sidans radikaler, som nu hålla sig tysta, afskaka monopoles fjettrar, som binda dem, och blifva i stånd att i en konstituerande och nationalförsamling diskutera grundtecrierna för regeringen. Arago. Hvad dig beträffar, Arago, så har du genom en sällsynt och hjeltemodig ansträngaing skiljt dig från detta slafviska berosnde, hvari rmaktenhåller så många män af ädel karakter och sinnelag, och föredragit att vara med oss heldre än att styra ditt land i sällskap med fribetens förtryckarep. Dupont de VEure. En romare, men från det gamla Rom — hederlig utan skryt, republkan till sina grundsatser, sitt sätt, sin karakter och sin dygd; en kerakter, sällsynt i alla tider, men synnerligen i sådana, då hedern3 och frihetens renegater framgå, utan egen blygsel eller andras förakt, med öppen panna och em sätta guldkronor derpiv. Tidningen Lunion framställer följande kuriösa jemförelser emellan omständigheter af de två monarkers öde, som föregått republiken.