Aftonbladet – 15 mars 1848, sida 1

fn BETR TINAS ANA TA ANAR vill eller kan väl bestrida, det denna princip ju är fask: och då så är, måste man frångå sjelfva principen, hvarpå den nuvarande representationen jär grundad, och antaga en annan öfverensstämmande med en naturlig, hvarje menniska medI född, lika rätt, utan afseende å hvad hon i materielt hänseende eger. Mot detta påstående kan visst göras invändningar och sägas, aut om en sådan princip erkånnes, då trädes nuvarande lagligen förvärfvade och stadfästade privilegier allt för nära, och att det skulle blifva ett emot det närvarande belt och hållet upp och n2edvändt sam(hällsskick. Så blefve det ock i viss mån, men jderföre ej sämre, tvärtom oändligen bättre. Ty arbetaren måste ock tagas i beräkning: han betyder äfven någo? i samhället. J torden måhända tro, yttrade han bland annat, att svenska folket ej bryr sig om, eller interesserar sig för dessa allmänna frågor, derföre att det ej knotar, ej fordrar att komma i besittning af de rättigheter, hvilka ensamt kunna betrygga deras existens som menniskor. Men då bedragen j eder. Det interesserar sig verkligen ganska mycket för dessa frågor. Men hvad utväg bafva de mäktige beredt dem, eller lemnat öppen för dem, att göra sin röst hörd, sin rätt gällande? Ingen. De hafva uppläft sig till ensamme lagstiftare och domare, de pålägga skatter, tilldela eller fråntaga vissa små förmåner, utan att ens ega kännedom af, eller efterfråga om folket kan utbetala dessa skatter, eller om det har någonting att skatta för eller ej. Ett enda litet exempel, ur den klass jag tillhör, på detta lagstiftningsoch beskattnings-system: För omkring 4 år sedan utfärdades en ny Gesällförordning, hvaruti gesäller sättas nästan utom lagenrs skydd och prisgifvas åt godtycket. Väl har det i underdånighet blifvit afgifna petitioner om upphäfvande eller förändring af denna förordning, men utan följd, ja utan något svar. Men oaktadt de klagomål, som blifvit uttalade mot denna förordning, månne en enda röst af våra aktade representanter vid denna riksdag blifvit böjd i denna fråga? Nej, det är acbetare det gäller; hvem bryr sig om dem? Ingen. Och i beskattning: alldeles lika förhållande. Gesällen betalar 2 Rdr bko i skatt efter 2:dra Art. bevillning för rörelse; för hvad rörelse betalar han skau? Troligen derföre att han kan och får begagna sig af den rörelse, hvarmed skapåren begåfvat honom. Hvilken höjd af rättvisa! — —En aktad talare har förut i detta sällskap yttrat ett varnande ord med anledning af Polens exempel. Det var verkligen ett ord i sinom tid, och af vigt. Det ger äfven mig anledning att hänvisa till Polens exempel. Hvad var det hufvudsakligen, som. föranledde och påskyndade Polens undergång? Det var de styrande och maktegande partiernas oenighet och afundsjuka, samt lika mycket, om ej mer, den arbetande klassens likgillighet för sina styresmän och de högt uppsatte, hvilka aldrig sökt göra sig älskade och aktade af de arbetande klasserna, dem de aldrig ansett annorlunda, än som Jlastdjur eller verktyg. Samma förhållande eger der, tyvärr, ännu rum. Samma värde talare har äfven yttrat, att det vore lättare att få ett representationsförslag, med ömsesidiga eftergifter, än ett mera på princip genomfördt,. Jag vill då taga mig friheten fråga: Hvad är ett förslag värdt, om det ej är uppstäldt på princip och framför allt på en princip, som på en gång är sann och rätt. Det är för principer, som de flesta folkstrider försiggått och ännu försiggå. Hr dOrchimont, en ung tjensteman, uppläste ett anförande och framställde såsom skäl till sitt uppträdande en uppmaning åt sällskapets sartlige ledamöter, att hvar och en skulle, åtminstone i några få ord, gifva tillkänna, dels sina egna åsigter rörande den sak för hvilken vi äro här församlade, och dels de åsigter, som han ansåge skulle vinna mesta sympathierna inom landet. — — Då tvåkammar-systemet ligger till grund för sällskapets förhandlingar, förklarade Hr dO. sin mening vara, att båda Kamrarne böra utses genom allmänna val; då Tvåkammar-systemets id tyckes vara, alt ett rörelseparti och ett återhållande parti skola gemensamt finnas inom representationen, blir det endast genom allmänna val i båda Kamrarne möjligt att dessa båda elementer kunna verka i samklang och utan att med hvarandra råka i en ständigt fortgående strid. Hvad den andra Kammaren angår, är redan i en föregående sammankomst afgjordt att den tillsättes genom allmänna val; men hvad åter första Kammaren angår, hafva derom skiljaktiga meningar yppat sig; om dessa skall jag längre fram yttra mig, nu vill jag först söka visa nödvändigheten af allmänna val äfven i första kammaren. Ett starkt återhållande element bör inom första Kammaren finnas; denna styrka anser jag endast kunna vinnas genom allmänna val, utan att föranleda ett krigstillstånd mellan de båda Kamrarna; ty, antingen skulle den första Kammaren tillsättas sålunda, att den på något sätt blefve af Regeringen beroende, och då skulle rättigheten att bevilja anslagen ensamt stanna hos den andra Kammaren, hvarigenom det alltid skulle blifra för styrelsen nödvändigt att, då olika meningar yppade sig inom Kamrarna, tvinga den första Kammaren att rätta sig efter den andra Kammarens åsigter: derigenom vore kraften af det återhållande elementet inom representationen bruten; eller också skulle första Kammaren komma att bestå af olika klasser, och då skulle den representera dessa särskilda klassers rättigheler, hvarigenom en ständig strid skulle uppstå mellan de båda Kåmrarne och ingenting kunua uträttas för det allmänna bästa. : Vid bildande af en representation i 2:ne Kamrar, båda grundade på allmänna val, måste olikhet uppkomma med afseende å valrätt af valbarhet till hvardera af de båda Kamrarne. I detta hänseende föreslår han, — or Ros