Aftonbladet – 15 mars 1848, sida 1

VE Uv EE BESALES I sn ett JVEREBE IR IVEv slå partiella förändringar af nuvarzande repre sentationssätt, samt företsga utarbetande af et fullständigt representations-förslag, hvilket be slut fattades utan votering. — Enligt Göthebores H. o. S. T. hafva han. delsbusen Mendes et De Leon samt Westendorr et komp. i Amsterdam gått öfver ända. — Vid Konstnärsgillets ssmman!råde i går afton höllos föredrag af herr G. O. HylteaCavallius: om utländska ordbildningar i sven: ska språket; af hr E. Key: om Georges Sand och Fredrika Bremer. Derefter gåfvos tvenne tableaux vivants och några v.ckra körer. Bland de, genom hr Mandelgrens försorg, exponerade målningarne fängslades uppmärksamheten raest af en Msria Magdalena, i Guidos maner, funnen uti Dahlby kyrka i Upland och re;tzurerad af hr Mandelgren. — Dagligt Allehanda berättar, ryktesvis att chefen för andra lifgardet förbjudit musikkåren vid hans regemente att, vid den blifvande reform-middagen, prestera taffelmusik. Skulle detta rykte vara grundadt på sanning, så kan man derom ingenting annat säza, än att ved-rbörandes diplomati är beundransvirdt fin. Man fioner häruti äfven en hbekräfte!se på den kända satsen: att folket, som betalar fiolerna, likväl ej har stor nytta af musiken! (7 REFORMVÄNNERNAS MÖTE. Vi återkomma i dag till en närmare, eburu likväl mycket sammandragen, berättelse om distussionen i Reformvännernas sällskaps femte sammankomst i söndags, och znhålla om de värde talarnes ursäkt, att vi blott ofullständigt kunoe återgifva deras mening och tankar, efter hvad de i minnet uppfattades, enär något verbalprotokoll icke fördes. Enligt hvad i måndags nämndes, uppstod efter stadgarnes godkänanande en fortsatt öfverläggning om den vid första sammankomsten, af professor Thomander inlemnaide promemoria, dervid det först kom i fråga buruvida densamma nu, sedan sällskapet koastituerat sig, behöfde genomgås ånyo, eller icke. Den andra punkten i promemorian, eller att båda kamrarne borde utses genom val i orterna, blef härvid en anledning till åtskill ga framställningar och meningsskiljaktigheter öfver frågan, huruvida de båda kamrarne skulle utgå från samma grund eller vara karaktersskilda. — Hr grefve Spens yttrade sig i en ganska liberal anda emot öfre kammarens sammansättning af stånd, eiler emot särskilda, af val vberoende, prerogativer. — Hr J. P. Theorell bad få rätta en oriktig uppfa:tning, som blifvit gjord af ett hans yttrande i förra sammankomsten, nemligen angående en af honom uttryckt farhåga, att man, vid betraktande af nuvarande ställning, måste inse nödvändigheten alt först förbättra de nuvarande stånden inom sig, innan man kan vinna nigon allmän representationsförbättring. Hans mening hade härmed ingalunda varit, att man borde lägga armarne i kors, i afseennde på den stora reformen, utan att man måste arbeta på tvenne linier. : Hr Trägårdh uppläste en skrift som började med den förklariogen, att det vore med känslor af på en gång både glädje och smärta, som han uppträdde för denna samling affosterlandsvänner : glädje öfver det ädla och patriotiska sinne, som fört alla dessa män tillsammans för att öfverlägga, om ett ändamålsenligt, nationelt och rättvist representationsförslag; smärta öfver det förbiseende af folkets naturliga representationsrätt, hvartill den lagstiftande makten alltid gjort och ännu gör sig förfallen. Vän af en lagbunden frihet, ehuru endast en ringa arbetare, hade han ej kunnat underlåta att sluta sig till detta sällskap, så mycket mera, som ban visste att hans åsigter delas af många. En representationsreform är nödvändig, derom vore alla, som deröfver länkt, öfverens. Men lika nödvändig som den är, lika felaktiga äro de grunder, hvarpå alla representationsförslag, som hittills sett dagen, såväl som den nu gällande valrättsberäkningen, hvila. — Hvad gagn kan i det stora hela blifva af, att representationsrätt utsträckes till några få individer mera, än som förut äro i besittning deraf, då sjelfva grunden för hvad som skall representeras är så falsk och obestämd? Eller hvad är det egentligen, som representeras? och hvad är det, som bör representeras? På dessa frågor svaras troligen, att det är folket. . Men hvad är då väl folket och hvad förstår man med detta uttryck? Folket, det är menniskorna, hyaraf samhället består; men nu råkar det så till, att detta folk är af åtskilliga orsaker åtskiljdt i 2:ne stora hufvudafdelningar: de, som hafva egendom, och de, som icke hafva någon sådan, De, som hafva egendom, ega representationsrätt, men de, som ej hafva någon egendom, sakna denna rätt. Häraf följer, att det icke är folket, menniskan, som representeras, utan det är egendomen jemte börden och lärdomen. Ingen med sundt förnuft a a ne nn Ks