Aftonbladet – 14 mars 1848, sida 3

Omöjiigt är det visserligen ännu, att kunna för utse, om den nya republiken skall kunna konsolider sig och om den allmänna freden, som nu snart en hel menniskoålder hvilat öfver Europa, blifve bruten. Tvifvelaktigt torde det vara, om Evglan vill medverka till en reaktion i Ludvig Filips in tresse, och af Englands förhållande beror, om denn så mäktigt väckande tilldragelse skall gifva intrycke till det gamla Europa, att genom ett allmänt kri bäfva sig upp till en samling af fria stater, likson den nya verldsdelen Amerika. Visst är det, att ge nom vår tid går en stark ström af oberoende lust hos folken, en okufvelig drift att bortkasta de a! utveckling hämmande föråldrade lemningar, och at i medvetandet af sin oemotståndliga makt reger sig sjelf. I Norden har den svenska och dansk staten i lång tid arbetat på att lyfta sig till e) tidsenlig ståndpunkt; men monarkiernas gamla in tressen hafva hindrat framgången af folkens god sak. Man bör hoppas, att den stora tilldragelse: innehåller, en mästig väckelse för dessa våra brö drafolk. Alven i Italien och Tyskland är friheten sak, genom hvad som nu skett, mäktigt förstärk och representerad. Men äfven på oss norrmän skall denna tilldra gelse verka väckande. Folkfrihetens vänner, son här med möda arbeta på bortrödjandet af så mån gen lemning från förutgångna envåldstider och p genomförandet i alla delar af folkets rättigheter skola, i hvad som händt, finna en bekräftelse pi det rättmätiga i deras sträfvande. Dertill skal man äfven lära, att hvad som nu behöfves, är hand ling och beslutsamhet, icke snackande fram och tillbaka. Rikstidningen begagnar tidshändelserna såson ett skäl till att uppmana det församlade Storthinge att bevilja mycket till försvarsväsendet, emedar srigets låga skulle hota. Man vill således, att nu hast skall sättas lit till en regering, som i så lån; tid visat huru hon förstår att använda de af natio nen utkräfda medel för armeen och flottan? Mer vill, att tron på en regering helt plötsligt skall vak na, som nära nog urder en hel mansålder icke kun nat arbeta ut ett lagförslag om värne(beväringspligien, oaktadt behofvet deraf med hvarje år blif vit starkare? Man vill, att ännu några hundratuser skola bortkastas till förlust för vårt sjöförsvar, eme dan faran står vid dörren? I farans stund är de förtroend:t, som skall göra sig gällande, då försum. ligheten måste upphöra. I farsans stund blifver de nog på sig sjelf, som Nationen och Storthinget, lik: som förut, få räkna.