Aftonbladet – 13 mars 1848, sida 2

Det är då f-p, började öfversten, efter att ha gått några slag upp och ned och utstött rågra otvetydiga harskningar, de fruntimmerna äro sig då alltid lika; ru har väl hästar och! vagn stått här en timme och väntat; det är icke nog att man ska vara af med karl och hästar i flera dar för deras förb. konster, utar så skola de stå i ett par timmar och vänta; jag vet inte hvad det var för ider af Clotbilda att fara till Kåltorp just i qväll; klockan är ju sex, hon binner knappt fram. Hon har då nycker som stora hus.n cMen, böste von Baum,, sade tant Ebba medlande, med den mest saktmodiga och inställsamma röst, vagnen är ju nyss framkörd; och det kom bud ifrån friherrinnan med så trögen anhållan 3tt Clothilda måtte komma ännu i afton: det var något mycke angeläget, som hon ville tala med henne om. Mycke sngeliget, härmade öfversten, synbart förnöjd att få någon att gräla på; fan och jag känner till hennes angelägenheter, — det är väl för att öfverlägga om hon skall sätta banden rätt i vädret eller midt i nacken på någon gammal korart, kan jag förstå. Men bara Clothilda får något i sitt hufvud, så vips ska det ske, och om det föll benne in att vi allesammans skulle stå på hufvudet, så är jag säker att du och Amelia bröt halsen af er för att försöka. Nej, kära du, det skedde aldrig försäkrade tant Ebba rodnande och med kemist beslutsamhet. . Ja det är som j:g alltid har sagt: den flicIkan blir totalt förstörd, rent rasibus bortekämd af sin svaga mor, som byllar alla hennes nycker., Min bäste von Baum, du glömimer att Amalia inte är hemma, hon kunde således icke nu åtminstone bifallit hennes resa. Hvem har då bifallit den? skrek öfversten ännu mera retad och: spände ögonen i den för-!