Aftonbladet – 10 mars 1848, sida 1

AES SRSAS SLI BAI PRARBRSe INBJUDNING TILL AKTIETECKNING FÖR UTFÖRANDE AF EN JERNVÄG EMELLAN ÖREBRO LASTAGEPLATS SKEBÄCK VID HJELMAREN OCH HULTS HAMN VID WENERN. Sedan Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 97 November 4845 täckts meddela mig tillstånd att, i förening med inoch utländske män, genom bolags bildande, under en tid af 20 år få anlägga jernvägar genom rikets söder om Dalelfven belägne landskap, uti riktningar, som uti den kongl. resolutionen upptagas; samt under de 2:ne sedermera förflutne åren undersökningar ägt rum i afseeende på en jernvägslinea emellan hufvudsaden och Göteborg, Sår jag detta företag till allmänhetens deltagande nu anmäla medelst inbjudning till aktiers tecknande deri. Då likväl arbetet är af allt för stor omfattning, för att på en gång till utförande företagas, och det jemväl låter sig i särskilda. mindre afdelningar lämpligen verkställa, är det till utförande af en sådan mindre del allmänheten nu inbjudes. Om den på all rörelse och industri utomordentligt lifvande verkan, jernvägarne utöfva, gör man sig en rätt föreställning, först då man sett de länder, hvarest sådane vägar redan finnas. Men äfven utan att hafva :jelf erfarit och bevittnat denna verkan, kan vigten deraf fattas af hvarje tänkande sinne vid betraktande8b af de fördelar, lättade kommunikationer i gemen hafva med sig. Hvilken svensk man känner icke värdet och behaget af de ångbåtsförbindelser, som i närvarande stund omfatta nästan hela landet; och för 26 år sedan, då en enda ångbåt klöf Mälarens bölja, hvilken tänkte då, att ett fjerdedels sekel derefter hamnen vid Riddarholmen icke skulle rymma den flotta af ångfartyg, som nu i alla riktningar underhåller den inrikes förbindelsen med hufvudstaden? hvilken föreställde sig, att i vårt, såsom det häfdvunna talesättet lyder, på folk och industri fattiga land gods och passagerare skulle finnas i ymnighet för dem alla? Det är obestridligen den lättade kommunikationen; som framkallat denna rörelse, och likväl, huru inskränkt är icke verkan af ångfartygskommunikatiopen, i jemförelse med Jernvägarne, som icka beröra endast kusterna, eller vissa punkter vid de stora insjöarne och vattendragen, utan genomskära tillika det inre: af landet! Genom snabbheten i transporten, tillfället att icke blott hvarje dag, utan å särskilda tider af dagen kunna resa eller afsända gods från en ort till en annan, samt trafikens underhållande hela året om utan väsendtligt afbrott af snö och köld — hvilka utomordentliga fördelar skänkas icke derigenom åt hvarje gren af näringar, åt hvarje klass af medborgare! Hvad beträffer åkerbruket, den första och vigtigaste af alla näringar, med rätta kallad modernäringen i landet, inses lätt, att dess vinst af jernvägarne äfven måste blifva i förhållande störst. Landtmannen skall, sedan nätet af jernvägar blifvit fullbordadt, kunna med lätthet och för lindrig kostnad försända sina produkter till den plats, der de betalas bäst, der hehof och efterfrågan är störst, och likaså bämta sina egna förnödenbetsvaror, der de erhållas till det billigaste pris. Derigenom sättes egendom i aflägsne låndsorter uti jemnbredd med egendom i närheten af hufvudstaden, och i allmänhet bringas, vid afståndens så att säga försvinnande, producenter och konsumenter tillsamman, till fördel å ömse sidor. Priserne jemnas sålunda öfver hela landet, och då den enes öfverflöd kan utan svårighet och tidsutdrägt fylla den andres brist, är det ingen möjlighet att, såsom icke längre än två år tillbaka förhållandet var, en tunna säd kan kosta 6 till 8 rdr mer i den ena provinsen än i den andra o. s. v. Detta är likväl icke den väsendtligaste fördel, jordbruket hämtar af jernvägarne. Det gifves en ännu högre vinst, som genom dem kommer landtmannen till godo, en vinst, som hos oss ännu icke rätt uppskattas, men som likväl är den högsta af alla: det är vinsten af tid. Det gamla ordspråket, att den som vinner tid, vinner allt äger här den fullaste sanning. Då jordbrukaren icke behöfver på utförandet af sina produkter använda samma tid som förut, har han naturligtvis så mycket mera tid att egna åt produktionen, och han ökar i samma förhållande sin förtjenst. I stället att tillbringa dagar och veckor på forsling, får han vistas hemma vid arbete, kan egna så mycket mera flit och åhåga deråt, bringa till så mycket högre utveckling ej blott odlingen af säd och jordfrukter jemte den hittills så djupt försummade boskapsskötseln, utan äfven de mångfaldiga binäringar och den hemslöjd, som kunna och böra idkas under bondens tak. Men han har icke endast denna direkta vinst af jernvägarne;-äfven en indirekt fördel af icke ringa betydenhet tillskyndas honom uti minskningen a? kostnader för underhåll af hästar och körredskap; uti lättnad af väghållningen, som naturligtvis blir mindre tryckande, i samma mån som forslingen å landsvägarne särdeles! ERE AD NR OSA NEAL