Aftonbladet – 9 mars 1848, sida 2

provinsernas rådfrågande. Folket i Paris har redan flera gånger tillförenegifvit sitt blod för frihetens och mensklighetens sak emct förtrycket, och den sednaste gången år 4830, då det med ett slsg tillintetgjorde den mörka plan, på hvilken kabinetternas råd hade rufvat allt sedan kongressen i Wien, att för alltid qväfva den politiska yttranderätten i vår verldsdel och sätta en gräns för reformen: en plsn, i hvars utförande deberyktade juliordonnanserna i Frankrike år 1830 voro ämnade att utgöra den första akten. Att detta anslag då tilliutetgjordes af parisärne, förlåtes dem aldrig af frihetens fiender; och så mycket mer måste de sednares fö:bittring ökas, då folket nu å nyo för samma Jid trotsat döden och farorna. Det är deriöre sannolikt, att de konservative här, ännu mer, än nyligen efter bändelserna i Schweiz, skola söka förvilla tänkesätten angående sakernas rätta beskaffenbet, och det är af denna anledning, som vi önska återkalla några faktiska omständigheter i minnet, så mycket hellre som mången nu redan inträdt i det praktiska lifvets bestyr och verksamhet, hvilken ännu var barn när julirevolutionen inträffide, och icke torde bafva så noga kännedom om de närmast påföljande händelsern. Konung Ludvig Filip har i sjelfva verket skäl att göra bittra betraktelser öfver det system han följt sedan år 4830. Då vankades många löften. Men var öfverens, att julidaterna icke voro någon simpel händelse, utan en revolution af hög betydelse; man var öfverens att folket i allmänbet borde hafva en större andel i valrätten; att vigtiga förbättringar behöfde göras i alla grenar af förvaltningen, ifrån -municipaliteterna till den offentliga undervisningen; konungen ville då vara medborgare och den förste embetsmannen i riket. Huru har det sedan gått? Under det att deputationer ifrån alla trakter af Frankrike kommo att lyckönska den nye konungen till uppstligandet på thronen, och denne tryckte deras händer och förtjuste dem genom sitt välvilliga och hyggliga sätt att vara, studerade han red:n i hemlighet, såsom kort derefter visade sig, på att utnöta och depopularisera de deputerade sf venstra sidan, d. v. s. de liberala, som hede gjort revolutionen och uppsatt honom på thronen. Det är icke här vår afsigt att påpeka några märkbarare omständigheter och frambålla åtskilliga felsteg, som, när de alltför ofta upprepas, sluta med att förderfva monarkierna. Ludvig Filip tog Dupont de VEure till minister, men skickade bort honom inom några dagar, förmodligen emedan han fann honom för rätt fram, som man säger, i politiken. Han tog Lafiite till konseljpresident, men hindrade honom att styra förvaltningens gång. Vi minnas ännu ifrån den tiden; huru han sjelf uppväckte dagliga förargelser och hinder emot Laministern fått någon kunskap derom, regerade sjelf i ett familjkotteri med biträde af några doktrinärer, och vann härigenom innan kort sitt ändamäl att för alltid väcka leda hos Lafitte för både styrelsen öch makten. Det är ock bekant huru denne en tid derefter uti deputeradekammarens tribun gjorde ett slags afbön i följande uttryck, som väckte ett så omätligt. uppseende: Jag ber Gud och menniskor om förlåtelse att hafva bidragit till åstadkommande af 4830 års revolution. Etter Lafitte kom Casimir Perier, en minister af stor förmåga, men något envis och af en gallsjuk karakter: också förekom en ständig rivalitet eller afundsjuka med deraf följande — emellan den dolda regeringen eller sängkammarstyrelsen, och den synliga eller konseljens. Casimir Perier, under en uppsvellande känsla för de fria nationernas sak, lät fransI männen inrycka i Ancona, för att hindra dess lockuperande af österrikarne. Ludvig Filip förI dubblade så sina hemliga intriger äfven i afseJende på denna fråga, att Perier, retad och förlargad af så många hinder, sjuknade och dog, såsom det allmänt påstods, lika mycket af själs-Hlidånden som af koleran. Man kan vidare nämna I Dupin, Thiers, Mol, Passy, Teste, Vivien och flera andra, som utnöttes af makten och beröfvades nationens förtroende; och härigenom vanns snart det målet, att hela den ryktbara oppositionen af de 224 deputerade förlorade allt inflytande på opinionen, sedan de kort förut åstadställning. Än den bederlige Lafayette, som bade så stor makt år 4830, att han med ett enda tecken bade kunnat hindra Ludvig Filips utnämnande till konung? Under den första tiden kunde ,Idenne icke utan skam göra sig af med honom; skrifva en historisk afhandling; vi önska endast q fitte, bemäktigade sig telegrafdepescherna innan p dagliga dispyter emellan honom och konungen,!f kommit den märkligaste vändning i Frankrikes !: me mm YG Cå ee VA O MH ä ti d ti el I är li SJ ri sc rn (4 d lö e ti s! s g Å h u 0 k f E 1 l a rihan visade sig då öfverallt i sällskap med Lafayette, men några minader derefter var frihetens veteran undanskjuten såsom en gammal möbel. s 1 I t G S l ( j 1 e l t I f I a 1 Med ett ord, Ludvig Flip, en man med etts utmärkt hufvud, men ocsså djup macchiavellist, sökte sålunda att slita ut alla förmågor at det liberala partiet och att sätta dem alla i miss-l; kredit, samt derigenom göra all fullständig kom; bination af en bberal ministere omöjlig, för att! sedermera få styra sjelf, med halmgubbar till ministrar. Detta påstående bekräftas äfven deraf, att den sednaste ministeren Gu:zot och Duchå-Itel, som räckt sex cch ett halft år, var den j mest misskrediterade af all2, och att den, äfven l: utan mellankormsten af någon emeute eller revolution, icke hade haft mer än några dagar längre att lefva på. Konungen var fårdig att! skicka den på porten, men hade utan tvifvell tagit några i politiskt afseende betydelselösa personer, som blott kunnat stadna få månader vid makten, och sålunda icke fått tid att förbereda några reformer. Ludvig Filip har icke bellsr någonsin velat gå in på att utvidga anss Tua ÄR JA mm. TÄn IR VR