Aftonbladet – 8 mars 1848, sida 3

uti och vill tillägga, att en sålunda uppstäld paralell alltid måste utfalla till det rikare landets fördel, och till nackdel -för det fattigare. Hr Lagergren har i afseende på samma ämne fästat upp-: märksamheten dervid, att förhållandet med skatterna i Sverige är sådant, att deras belopp icke fullständigt synes i budgeten; härvid får jag göra det tillägg, att uti Forssells statistik öfver Sverige, sednaste upplagan, finnes en beräkning öfver skattebeloppet i riket, hvaraf visar sig, att skatterna ut-. göra 22 millioner rdr i stället för 44 millioner, som budgeten upptager; härigenom. förändras betydligt det uppgifna förhållandet mellan civillistan och skattebeloppet. En annan talare har. uppgifvit, attstatens tillgångar blifvit minskade sedan sista riksdager. Jag tror icke att så förhåller sig. Vid den tid, då sednaste riksmötet höl!s, var landet hemsökt af en svår missvext, som utöfvade sitt inflytande på det nästföljande året; sedermera hafva vi varit välsignade med 92:ne goda skördar, hvarigenom icke blott de sår blifvit läkta, som missvexten orsakade, utan äfven en betydlig mängd spannmål kunnat ur landet utföras. Denna export har indragit penningar i riket från utlandet och förökat vår kapitalstyrka; den har spridt välmåga, i synnerhet i de provinser, som voro i tillfälle att aflåta spannmål till utförsel, och det kan icke annat än förundra mig, att den värde talaren, som sjelf är boende inom den provins, hvilken af nämrde export haft största fördelen, kunnat uppgifva att landets tillgångar förminskats under sednare åren; han kan icke sakna kännedom derom, att i denna landsort just under de år, som förflutit sedan sista riksmötet, välmågan bland allmänheten stigit till en grad, att proviosen kanske aldrig tillförene befunnit sig i så blomstrande ställning som nu. En annan aktad ledamot af Ståndet har jemfört civillistans närvarande belopp med hvad den utgjorde år 4840, och funnit den nu uppgå till dubbelt så stor summa, som det sistnämnda året. Tager man i betraktanda dåvarande penningevärde och gällande kurs, blifver förhållandet icke sådant; men: om jag ock skulle medgifva, att anslaget för Konupgafamiljen då varit lägre, så bör man ock erinra sig, att riket vid den tiden var utarmadt genom ett flerårigt och olyckligt krig, samt att man: vid beviljandet af anslag då icke fick göra afseende på : verkliga behofvet, utan på-rikets nödställda be-lägenhet. Lyckligtvis är förhå!landet nu icke sådant. Här har ock blifvit taladt om en regering för godt pris; i anl dning deraf får jag hänvisa till: hvad hr Lagergren redan anmärkt, att det nemligen af den jemförelsetabell, hvilken den förste värde talaren åberopade, visat sig, att bland alla der uppräknade länder icke något land finnes, hvars civillista uppgår till ett så lågt belopp som Sveriges;det är: således obestridligt, att vi ega en regering för godt pris. Samma talare har derefter yttrat ord, hvilka, (jag är derom öfvertygad), icke öfverensstämma med hvad han inom sig tänker. Vi kunna visserligen ogilla åtskilliga styrelsens åtgärder; men då man af alla anledningar kan med visshet sluta dertill, att regenten icke har något annat syftemål, än landets väl, så kan det icke vara möjligt, att raan för hans person kan hysa någon annan känsla, är välvilja. Ena högt aktad ledamot af Ståndet har yttrat sig rörande fordna tiders enkla seder. Vår nuvarande: Konungafamilj har framför mången annan den stora förtjensten att söka återinföra denna enkelhet i lefnadssätt, som med så mycket skäl blifvit förordad. Det är likväl tydligt, att regenten och hans omgifning måste i någon mån rätta sig efter närvarande tids seder cch bruk inom landet. Jag har nu framställt de skäl, hvarpå jag grundar mitt bifall till: Statsutskottets betänkande, dessa skäl må gälla hvad de kunna; hos mig hafva de mognat till öfvertygelse, och det är öfvertygelsen som är min ledstjerna i denna, likasom i alla andra frågor. (Slutet följer.)