Aftonbladet – 8 mars 1848, sida 3

AA res tv . — RR RR a att den icke med lä t till konungahuset. — Under diskussionen hafva uttryck blifvit fällda, dem jag icke vill upprepa, och ozerna påminner mig; uttryck, hvilka, främmande för talarens känsla, säkert utan afsigt undfallit honom under det muntligd föredragets värma. Jag vwill-derföre icke vid dem vidare fästa mig; jag lott beklagar att diskussionen äfven i andra delar gått utom ämnet; ty man bör ej glömma, att det ej är en regeringsåtgärd, som förehafves till granskning, utan att det är fråga om en nödvändig och grannlaga pröfning af ett nytt förhållande, som är nära att inträda i konungahuset. Jag slutar mitt anförande med att godkänna Utskottets förslag, och vill icke fästa mig vid den afvikelse, Utskottet gjort från den kongl. propositionen. Ehuru jag för min del skule hafva önskat, att det af Utskottet föreslagna vilkor uteslutits, ser jag dock nu deruti en varsamhet, för hvilken jag håller Utskottet räkning, sedan dagens diskussion visat den icke hafva varit obehöflig. Herrar Höök och Bergman instämde med hr Lagergren. Hr INDEBETOU: Då Kongl. Maj:t i sin proposition till Rikets Ständer angående statsverkets tillstånd och behof begärt förökadt anslag för H. K. H. Kronprinsen, har K. M. såsom skäl härtill anfört, att H. KE. H:s nu mera framskridna ålder medför behof af egen hofhållning. Högl. Statsutskottet har uttydt dessa Konungens ord sålunda, att Utskottet ansett framställningen innebära anlednivg till den förmodan, att Hans Moj:ts önskan vore, det H. K. H. skulle sättas i tillfälle att snart ingå förmälning. Man har lätt att inse, det Hans Maj:t uti en offentlig akt svårligen kunnat med mera tydliga ord uttala en sådan önskan än som skett, och Statsutskottets tydning af den Kopgl. propositionen synes icka sakna skäl för sig. Man torde derföre ej myc-! ket misstaga sig, om man anser, att H. K. H:s förmälning snart är att förvänta. Vi känna något hvar, de flesta af oss genom -erfarenhet, att lefnadskostnaderne för en enskild person förökas, då man träder i gifte, Attsamma förhållande skall ega rum för H. K. H. Kronprinsen, derom synas icke meningarne vara delade; frågan. reducerar sig dertill, huru stor förhöjning i anslaget för hans hofhållning kan blifva erforderlig, då han ingår förmälnivg. För en enskild person är det svårt att bedöma, hvad en furstiig hofbålning bör kosta; man kan härvid krappast erhålla annan ledning för sitt omdöme, än hvad en jemförelse med framfarna tider gifver vid handen. Men penningarne och varors värden förändras under tidernas lopp, och en sådan jemförelse blifver derföre icke eller rätt tillförlitlig, om den anställes mellan långt skilda tidpunkter. Vill man hafva en säker grund för sitt bedömande, så synes man böra söka jemförelsen så nära sin tid som möjligt. Uti nu förevarande fråga hafva vi ingen närmare jemförelsepunkt, än den tid, då vår nu regerande Konung såsom Kronprins ingick förmälning. Man invänder, att förhållanderne då voro i det afseendet skiljaktige från de närvarande, att Hans Maj:t var ende sonen,! hvaremot nu medlemmarne af den Kongl. familjen äro flere till antalet. För min del kan jag icke finna annat, än att behörigt afseende blifvit fästadt vid dessa olika förhållanden, då en mindre summal blifvit begärd och föreslagen för vår nuvarande Kronprins, än hvad föregående thronföljaren åtnjutit. Imedlertid är detta en fråga, som tilldragit sig uppmärksamhet, icke endast bland Rikets här församlade Ständer, utan äfven i landsorterne. Vid sådant förhållande, och då man bör uttala sin mening öfver ett. ämne, hvarvid nationen synes fästa ett mer än vanligt intresse, så kan jag icke glömma, att jag här talar icke blott för egen räkning; jag kan ej undgå att erinra mig, det jag förer talan minst för mig sjelf, bufvudsakligen för andra medborgare, hvilkas förtroende kallat mig till denna plats. Om ,detta icke kan bestridas, så torde det icke tillräknas mig såsom ett fel, om jag i en fråga. af så ömtålig beskaffenhet, som denna gerna vill. hemta stöd för min öfvertygelse från åsigt ne hos den. samhällsklass, hvilken jag här till en del representerar, och från opinionen i den landsort, der jag tillbragt större delen af min lefnad. . Men om. man än vid afgörandet af frågor, som kunna Betraktas från olika synpunkter, och om hvilka meningarne för den skull äro mycket delade, mången gång skulle önska att kunna förskaffa sig kärnedom om opinionen från en terräng, som vore mera vidsträckt, än den som begränsas af hufvudstadens tuil-. portar; så kan sådant likväl i de flesta fall icke ske. I förevarande fråga har en lycklig tillfällighet gynnat mig. MHögtärade Ståndet har sig bekant, att. jag nyligen någon tid varit från riksmötet frånvarande på grund af erbållen permission; denna le-) dighet begärde jag derföre, att jag önskade bivista en större jernmarknad, som under Januari månad hålles nästan i medelpunkten af riket, i Örebro stad. Der samlas, utom en mängd bruksidkare, äfven andra personer af alla samhällsklasser från vidt skilda landsorter. Jag bemödade mig att bland denna storå samling inhemta dö möst rådande meningarne, just i afseende på den fråga vi nu hafva under öfverläggning; ty jag hade mig bekant, så väl att den -skulle förekomma till afgörande snart efter min återkomst till riksmötet, som ock att tankarne derom inom hufvudstaden voro skiljaktiga. Jag fann opinionen i landsorten med ganska få nndantag vara den, att sparsamhet med statens meodel ansågs i allmänhet böra i högsta grad rekompmenderas; att man likväl trodde tillfällen kunna gifvas, då andra åsigter äfven borde göra sig gällande; att man t. ex. fästade afseende på rikets; anseende hos främmande makter; att man fann, det inga egentliga skäl vore för handen, hvarföre vår nuvarande Krönprins, om han ingick förmälming med en utländsk furstinna, borde erhålla ett betydligt mindre anslag, än hvad vår föregående ;thronföljare under samma omständigheter åtvjutit; ty man förmenade, att landet under de sednast ( förflutne decennier icke aftagit i befolkning eller! ;välmåga; man trodde tvärtom, att vårt fädernes-! land under sednare tider i många afseenden förf äö Å ; 1 j a t f i i ;kofrat sig; man ansåg derföre, att det vore förenligt med rikets värdighet att lemna bifall till den summa, som Hans Maj:t föreslagit för H. K. H. Kronprinsens bofhållning. a Detta var den: opinion, som jag fann rådande i andsorten. Jag måste erkänna att min enskilda : fvertygelse dermed ganska nära öfverensstämmer, ch det är på denna grund som jag anser mig böra östa för bifall till Statsutskottets betänkande. h Sedan jag nu uttalat rmin tanka, vill jag äfven ipptaga till besvsrande åtskilliga anmärkningar som vifvit framställde af de föregående talare, hvilka rkät på återremiss af Utskottets betänkande. Så-5 unda har den ledamot af Ståndet, hvilken först! ttrat sig i denna fråga, fästat uppmärksamhet derid, att i Norge vid 14845 års storthing en nedsätting i 4:sta bufvudtiteln blifvit af Hans Maj:t med-? ifven. Jag vill i anledning häraf endast erinra, tt äfven bos oss vid 4845 års riksdag en dylik nedti ättning blef af Hans Maj: föreslagen och af StänJ lavnA AmAttenamn 0 NS OL RR AR RR IG t