Aftonbladet – 7 mars 1848, sida 2

Nyligen blef denne litthauiske Rinaldini uppspårad af ett par gensdarmer, som sågo honom ensam gå in i en afsides belägen koja. Kojan hade två portar, men en gersdarm ställde sig vid hvardera, och den ene bröt sig in. Här stod Raudons, med geväret riktadt emot den inträdande; men gensdarmen lyckades att med ssbeln slå undan det innan det hann lossas, så att skottet flög i taket. Nu uppstod en brottning, hvarvid gensdarmen kullslogs af den ytterst kraftfulle röfvaren, och denne var redan flydd innan Jen andre gensdarmen hann komma sin kamrat till hjelp. GREKLAIND. Den 10 Februari anlände Mussurus till hamnen i Pireos, på turkiska ångfartyget Vicitai Tidjareto, och gedan han aflemnat bref och sundhetspass, begaf han sig till karantänen i Egina, för de följande 44 dagarna. Polisen hade redan i Pireos nödgats vidiaga åtgärder till att förekomma förnärmande uppträden från de i hamnen varande matrosernas sida, mot det allmänt hatade turkiska sändebudet. Ryssland tycks redan vara färdigt med anspråk på lön för sina bemödinden i grekisktturkiska tvisten. Det är frågan om arfföljden till grekiska tronen, hvari det nu söker ådagalägga sitt inflytande. Kejsaren har nemligen bos Bäjerska hofvet låtit spörja, huruvida de till Greklands tron kallade prinsarne af Biöjerska huset äro sinnade att foga sig efter bestämmelsen i art. 40 af grekiska konstitutionen, hvilken föreskrifver, att de nu regerande konungens efterträdare skola bekänna sig till grekiska läran. Konungen af Bijern skall hafva svarat, att han vill öfver denna angelägenhet rådgöra med sina söner, samt meddela resultatet åt hofven i London, Petersburg och Paris. Grekiska styrelsen har låtit fråga sir Edmund Lyons, om han ernar kräfva de i Mars förfallna rentorna och afbetalningssummorna på grekiska statsskulden; och då frågan bejakades, måste regeringen hos Frankrike och Ryssland begära tillåtelse, att till England utbetala den summa, hvilken, enligt löfte i Januari, skulle ställas till de tre skyddsmakternas disposition. Större delen af de grekiska flyktingarne, som en tid bortåt varit qvarbållna i Turkiets inre, hade åter nalkats Greklands gräns, synbarligen i afsigt att företaga ett nytt infall, Turkiska myndigheterna sades hafva på Englands önskan släppt dessa flyktingar lösa. I sjelfva Athen gjorde sig det engelska partiet förhoppning att snart bemäktiga sig statsrodret. Deremot var plurgliteten i deputeradekammaren fortfarande på regeringens sida. TURKIET. Den 7 Februari hade påfliga nuntien företräde hos sultan och öfverlemnade sitt kreditif, hvarvid Hans Helighetsp sändebud höll till de trognes beherrskare, följande tal: De vänskapliga förhållandena emellan de begge nationerna kunna blott leda till förmån för dem båda, och de välgerningar, som Ers Maj:t redan visat alla klasser af Dess undersåter, väcka i Hans Helighets hjerta de dyrbaraste förboppningar. H. H. tviflar icke att ej deromerska katolikerna i Ert mäktiga rike skola undr Ers Maj:ts hägn och beskydd ega anpledning att mer och mer välsigna Ers Maj:ts goda och menniskoälskande bjerta. — Sultan svarade med tacksamt erkännande af påfvens vänskapsfulla tänkesätt, och tillade: Våra ömsesidiga bemödanhden att förbättra våra undersåters ställning dana förbindelser af vänskap och sympati oss emellan, och jag är glad att knytandet af dessa band egt rum under min regeringstid. För öfrigt betraktar jag denna audiens blott som en ceremoni; men låt mig veta när ni önskar tala med mig öfver någon angelägenhet, så skall det alltid vara mig ett nöje att kunna visa er min bevågenhet. Sändebudet öfverlemnade åt sultan påfvens porträtt, rikt infattadt med diamanter. Mussurus hade blifvit så återställd efter silt fall från hästen, att han anträdt återresan till Atben. Han var dertill utrustad med stor lyx; men det sades allmänt att han icke skulle stadna länge qvar, och att sultan snart skulle utnämna ett annat sändebud i hans ställe. CHINA. Ett betänkligt prof har nyligen förekommit på Kinesiska styrelsens vanmakt i fullgörandet afsina sednast genom Keying förnyade löften att Europeerna skulle, i enlighet med fredstraktaten i Nanking, äga fritt tillträde till Canton och dess område. Några månader före slutet af sistl. år läto de bekanta folkledarne i södra Kina, hvilka hittills hindrat verkställigheten af denna punkt i fredsslutet, anslå flera plakater i byarne kring Canton, med uppmaning till folket att afdagataga fremlingarne, i fall de vågade visa sig der; sättet huru morden säkrast kunde utföras, var äfven omständligen uppgifvet. Europeerne ansågo förmodligen detta för toma hotelser, och söndagen den 35 December företogo sex enpgelsmän, — m:rs Balkwill, Maccart, Brown, Small, Bellamy och Rutter, — allesamman associerade med ansedda engelska handelsfirmor, en liten lustfärd uppåt strömmen vid Canton, samt stego i land 4 miles ofvanom staden vid byn Wongtsju-ki. Roddarne tillsades att qvarstanna vid stranden och afvakta deras återkomst. Dessa sågo sedan icke vidare till sina passagerare, och när skymningen nalkades kom en stor folkskara till stranden, och jagade dem derifrån. Då de härigenom funno omöjligt att uppspåra de uteblifna och ännu mer att bistå dem, skyndade de tillbaka till Canton och anmälde förhållandet. Följande dagen, den 6, skickades derifrån en väpnad engelsk styrka till stället, för att uppsöka passagerarne och befria dem, ifall de med-våld voro qvarhållna; men intet spår. efter dem stod att upptäcka. Dagen derefter, den 7, fann man deremot i floden liken efter 4 ibland dem, och den 40 liken efter de 2 öfriga, äfven i floden. Liken voro icke stympade på något sätt, men hade flera sår; det ena icke mindre än 42. När underrättelse härom ingått till Hongkong, afskickades derifrån, ett Par skepp med troppar till Canton, dit äfven dåvarande guvernören på Hongkong sir John Davis begaf sig och vände sig till Keying. Detta hade till fölid. aft 4 innavånara : hun, hlofvo d. 21 Decem