lande. Hr Rombergs sis:a nummer var en stor fantasi öfver finska mnationalmelodier, hvarvid författaren synes hafva tagit Bernhard Rombergs Capriccio öfver svenska visor till mönster hvad formens anordning samt orkesterbehandlingen vidkommer. Också kan denna kompositic i i sin art kallas ganska lyckad, från hvilken sida man än må betrakta den. Imedlertid hade vi önskat, att af hr R. äfven höra en concertkomposition, isynnerhet då musik af denna art för en artist af bans ordning onekligen är fördelaktigast. Såsom vi hört, hade han ämnat föranstalta en konsert och vid detta tillfälle gifva en komposition i nämnde genre; men på ett dylikt företag var för närvarande ej att tänka — af skäl, som den ingalunda flersidiga beskaffenheten af de här rådande musikaliska sympatierna lätt gifver vid handen. —U—