Aftonbladet – 6 mars 1848, sida 1

RR RER ÄRR RR TE ningsspanmålen är i sådant tilltagande, att det snart är alldeles omöjligt för tiondegifvare att tillfredsställa löntagares fordringar och de förre under hvarjehanda förevändningsr tvingas till öfverdrifna lösningspriser, det måtte bestämmas: alt då tionde-löningstagare icke fianer sig belåten med sådan säd, som tiondegifvaren kan temna till den vigt, som i orten anses vara vanlig för antaglig vara (i Skåne antages den ull 44 lispund för tunna råg och 41 lispund för tunna korn), och hvilken vigt i markegingstaxan bör vara bestämd, tiondegifvaren må vara berättigad att lösa densamma efter markegån;spris, med förhöjning af 46 sk. bko per tuena, Hirmed bafva förenat sig Christen Andersson och Jöns Minsson från Malmöhus län, Erik P-cbrsson från Gefleborgs, Kristoffersson från Wermland, Westermark och Glad från Westerbotten. Nils Andersson från Christienstads län bar äfven väckt motioner om dels statsamslag, dels låneunderstöd för sänkning af Hö sjö; om ändring i 2 kap. 7 S och 3 kap. 4 8 skif:esstadgan, så att god man må kunna begagnas, äfven om han är boende utom häradet eller tingslaget, så vida ej afståndet öfverstiger två mil från förrättningsstället, sxmt äfven från längre afstånd, ehuru då af delägare icke roå fordras ersättning för mera än två mils resa; örändring i 20 kap. 5 NS Byggningabalken till följande lydelse: Tager någon mäld in af annan på oskattlagd qvarn, böte försa gången trettio daler; andra gången sextio dalr och sedan hvar gång ett hundra daler och hafve förverkat qvarntullenn. r har äfven föreslagit, att vitesförbud för beträdande af jordigor endast må, för att vara gällande, hvart femte år uppläsas från predikstolarne.