Aftonbladet – 6 mars 1848, sida 1

Diskussionen öfver Bankoutskottets utlåtande JM 24, om ett nytt myntsystems antagande, fortsattes i lördags eftermiddag hos Ridderskapet och Adeln och föranledde utlåtandets återremittering. — S2mma utskotts utlåtande JV 25, im småsedlarnes afskaffande, bifölls genom votering, som utföll med 635 ja mot 48 nej, sedan hr B. Rosenblad och frih. J. Cederström yttrat sg emot samt grefve P. Cronbjelm och hr von Hartmansdorff för utskottets förslag. —T-—-— 2 Nigra ledamöter af hedervärda Bj deståndet hafva tillkännrgifvit sin önskan, att redaktionen för deras kommittenters skull måtte meddela underrättelse om några vigtigare af dem väckta motioner, i anseende dertill, att da uti den förtecining Aftonbladet efter slutet af plena meddelat, blifvit förbigångna eller förbisedda, och synnerligen att få tryckt in extenso en motion rörande iadelningsverket. Med villfarande af denna önskan, meddelas här följande MOTION RÖRANDE INDELNINGSVERKET. Pehr Nilsson från Christianstads län hade ingifvit en så lydande motion: Det fianes visserligen ingen af oss, som tvekar att hambära hvarje offer åt fäderneslandet, då det är fråga om att bevara dess sjelfständighet och rädda vår nationalära. Men det måste vara påkostande, att tydligen se huru den jordbrukande klassen nedtynges af bördor, under fredens lugn, derigenom att ett Försvarssystem bibehålles, hvilket icke endast hvilar på ett öppet kontraktsbrott, utan derjemte i behofvets stund aldfig kan blifva tillräckligt, så vida ej Sveriges allmoge Gå uppstår till nya uppoffringar af lif och egendom. Sådant är likväl förhållandet med vår nuvarande, af indelta armeen och beväringsmanskapet sammansatta militär-organisatioo. Indelningsverket grundades på en försäkran, att jordbrukande klassön skulle vara befriad från utskrifning. På det vilkoret åtogs det af jorden. Bsvärings-inrättningen bröt aftelet, men rTustoch rothållares skyldigheter qvarstå, och utfordras, i flera afseenden, strängare än förut. En öfver trettioårig fred hade l:kvä! erbjudit tillfälle att afbjelpa, eller åtminstone lindra denna orättvisa emot Sveriges allmoge, som hufvudsakligast får dertill lemna sina söner, sin jord, sina bidrag i penningar och effekter, samt derutöfver äfven arbetsbidrag. I det stället fiona vi med förvåning, att Regeringen föreslår oss att lita vår ungdom mer än fördubbla liden för sina vapenöfningar, och dertill fordras förökade skattebidrag, under det att någon minskning i Indelningsverket icke ifrågasättes, eller någon lindring i de olägenhater det medför, utlofvas. Anser då Regeringen vår ekonomiska ställning så lycklig, aut vi kunna bortspilla flera hundra tusen Jagsverken och riksdåler på nära nog ändamålslösa vapenöfaingar? I sanning! det förefaller oförklarigt, att se så stora fordringar framställas, utan alla angifna eller ens upptänkbara anledningar. Kan det då undfalia en Regering, som vill landets framsteg i odling och välmåga, folkets utbildning och trefnad, att dessa öfverdrifter måste hafva en alldeles motsatt verkan? Eller kan man väl tänka sig, att ej dessa folkets offer af tid, arbete och kostnader skola medföra icke blott ekonomiska lidanden, utan äfven moraliskt ondt? Skåde vi icke, huru dessa täta kassationer och afsked inom ständiga armåsn bidraga till förökandet af sysslolösa, fattiga och brottslingar? S2 vi icke huru rustoch rothållare lida deraf och af den äfven i annan väg utsträckta militärlyxen? Kan det nekas, att tilloch med under fredens lugn mången husfader derigenom ådragits förluster, som rubbat hans välstånd, drifvit honom från hans jord, ja, försatt mången i ohjelpligt armod? Och hvad är väl, om det fördomsfritt betraktas, detta Ind-lningsverk, som fordrar, att en viss klass af jordbrukare skall anskaff: och underhålla nära nog hela försvarspersonalen, under det att de andra folkklasserna endast i ringa män dertill bidraga? Har det någonsin visat sig i farans stund erbjuda landet en tillräcklig, krigsvand, sig i stridens faror villigt kastande här, eller har icke nationen alltid måst vid sådana tillfällen göra de ytterligaste ansträngningar? Jag vet ganska väl, att indelta krigsmannen och hans befäl, såsom redlige svenske män, med personlig tapperhet, gått att uppfylla sina pligter och våga sitt lif; och det kan derföre ej vara min mening att förneka. deras förtjenster. Men sjelfva inrättningen, soldatens allmänna egenskap af familjfader, befälets ekonomiska omständigheter, ännu bibehållna för allt det högre, den på det hela ringa öfningstid, som dessa förhållanden och Statens oförmåga att bekosta en så talrik ständig härs längre sammanhållning medgifvit; den med andra organisationssätt för landet alldeles ojemförligt större kostnad, som denna inrättning; medför, då karlen är utkommenderad; . allt ; detta har, gjort Indelningsverket, icke blott i ekonomiskt, utan äfven i militäriskt afseende, olämpligare, i samma mån krigskonsten utvecklat sig och erfarenheten visat, att krigen, icke såsom förr, kunna ifrågakom ma för kabinettsgräl och regenternas nycker; samt föras af lejda härar, utan nu ega den inflytelse på nationernas intressen, att de -måtte med:all kraft utföras skyndsamt och afgörande...:. i vå Betraktar man noga, indelta armåsns, organisation, måste det genast vara påfallande, att den icke eger något, som kan lofva större militäriska fördelar än andra slags organisationer, men väl motsatsen. Icke kan det nemligen vara legosättet, som gör den bättre; ty helt naturligt är, att rustoch rothållare söka få karlen för så godt köp, som möjligt; således är det troligt, att så väl om staten. direkte::lejde. manskapet, som:om detta -utskrefs, blef. det snarare, bättre valdt: än nu... Legosättet.gör:dessutom, att antingen karlen måste gråna i tjensten, eller rustoch rotehållare göra större uppoffringar, än dem billigt bör åläggas. Icke kan det vara löningssättet; ty-det gör till en ren nödvändighet för karlen;:att gifta sig, Och att med obelåtenhetSsö sig kallas tilltjenstgöridg, omv han: ej särskildt: och rikligensäflönäs. Kan man väl tro, att torpet skulle göra. hjeltar;-nå väl; så låtom då torpsystemet fortfara, men befriom den jordbrukande klassen från att ensamt bära legan och underhållet af karlen,. som, antagen för hela landets försvar, väl bör af folkets allmänha bidrag bekostas! Men då män sef huru dessa öfver vidsträckta trakter spriddå torpen försvåra tillsyn, samling, öfning, med ett ord allt, gom för -truppens milltära. duglighet erfordras; hyvari. skulle då torpsystemets förträMlighet bestå? Man säger, att soldaten, genom ägandet af ett eget hem, skulle hysa starkare. fosterlandskärlek och strida tapprare för egen härd. Besannas detta. åf krigshistorien? De franska revölutiönshärarne, som 8Blogos så tappert för friheten; de tyska landtvärnsmännen, som räddadö Tysklands sjelfstärdighet, sedan deras förstars lejda härar 1 20 år oupphörligt blifvit slagna af franska konskriberade, hada väl de ett torpsystem? Voro de ej, liksom. fransmänneny till stor del frivilligt dtgångna eller. genom allmän: värnepligt uttagne al landets unge män? VWVäckta de el canom sin mMan