Aftonbladet – 4 mars 1848, sida 3

Y de tid, rekryt-exercis så till häst som .fot, samt med :re särskilda vapen; från nämnde tid till påföljande vår äro artilleri-underofficerarne äfven i daglig tjenstgöring genom rekryternes öfvande i stalltjeost, ridning m. m., äfvensom lektionerne i gymnastik och sabelförning samt vid informationsverket, jemte vaktgöring, hvilken sednare, lika med hästgardet,, ej lemnar artilleri-underofficerarne mera än 5, högst 6, vanligen halfva året ej mera än 4 dagars :frihet emellan hvarje vakt, härmed ingalunda förståendes, att de derunder äro befriade från annam tjenstgöring. — Anmärkaren påstår, att artilleriets sommar-exercis varar endast 44 dagar. Ar detta rim och reson? — Det måtte vara Anmärkaren helt och hållet obekant, att endast artilleriets årliga marscher flere mil utom garnisons-orten, samt derefter de scientifisa öfningarnes verkställande, äfven ett par mil aflägsne, upptager mycket öfver denna. tid, hvarunder uniformen alltså medfares, om ej värre, åtminstöne lika illa som vid hästgardet, ty man bör besinna skillnaden uti att, från exercisens början till dess slut, qvarsitta i sadeln och att under densamma uppoch afsitta, oftast flere gånger i qvarten, under hästens dopp och alltid med största möjliga hastighet; häraf bör man finna skäl nog för att inse hvilkendera uniformen slites mest. Detta allt hvad som rörer tjenstgöringen under exercis. Skulle dertill läggas: artilleri-underoffieerarnes tjenstgöring på regementernes åtskilliga detachementet under vissa månader eller qvartal (månne ej på dessa kommenderingar och resor, utan någon ersättning, uniformen illa medfares?), och dagliga batteritjenstgöringen inom kasern, hvilken vid artilleriet icke lärer lemna mera ledighet än vid lifgardet. Ty hvad veckoeller jourhafvande underofficerarne vid batterierne angår, så äro de af denna tjenstgöring bestämdt upptagne från !, timma efter reveljen om morgonen till tapto om aftonen, med en högst två timmars frihet för måltiderne. Insändaren häraf anser således sig fullkomligt hafva belyst, att differensen i hästgardesoch artilleri-underofficerarnes tjenstgöring blifver uti ifrågavarande afseende, om ej till favör för den sednare, reducerad, åtminstone lika med noll. Det torde äfven böra tillkännagifvas, att dessa upplysningar stödja sig på verkliga förhållandet vid det artilleri-regemente inom Jandet, hvarest Ins. vunnit bekantskap, och hvars befäl, i händelse af behof, helt säkert härom lemnar vitsord. Med anledning af ofvanstående med sanna förhållandet öfverensstämmande uppgifter, samt vid betraktande af den genom nya uniformsförändringen inträffade likhet i kostnaden för uniformspersedlarne de olika underofficerarne emellan, hvilken, före detta olikhet, på sin tid troligen mera verkade för det större beklädnadsanslaget för gardets underofficerare, och icke såsom Anmärkaren uppgifver, den strängare tjenstgöringen, synes hela skillnaden i artillerioch hästgardes-underofficerarnes så tjenstgöring som beklädnad bestå uti: tillökning af sadelmunderingen för den sednare, hvadan rättvist och billigt tyckes vara, att artilleri-underofficerarne, som -länge nog i aflöningsväg varit vanlottade, måtte erhålla tillökning i sitt för närvarande ringa beklädnadsbidrag. AA... af RB. 0. S.