Aftonbladet – 4 mars 1848, sida 3

LJ BLANDADE ÄMNEN. ——L Posttidningen berättar att dem. Linds process om kontraktet med direktör Bunn är afdömd, och att hon blifvit dömd betala 30,000 rdr bko. Vi hafve dock ännu ej träff.t på denna notis i våra engelska tidningar med gårdagsposten. — SÄSONGEN I LONDON. Italienska Operan. Den såkallade säsongen i London anses alltid räkna sin egentliga begynnelse ifrån italienska operans Öppnande; och denna för Englands moderna och aristokratiska verld högtidliga tilldragelse egde i år rum Lördagen d. 49 Febr., då Werdes opera, Hernant, uppfördes, hvartill texten är hemtad ur Victor Hugos tragedi af samma namn. Italienska operan i London dirigeras detta år, likasom det förflutna, af hr Lumley. och orchestern anföres af hr Balter. Direktören hade på förhand låtit utgå ett program, hvaraf man finner, att jemte de förut kända stora musikaliska celebriteterna har denna sköna sångartrupp ännu blifvit ökad med flera nya. Främst på listan, såsom en stjerna af första storleken, står naturligtvis Jenny Lind, som den svenska hufvudstaden ännu har den förnöjelsenj att ega ibland sig. Bland de nya sujetterna omtalas en signora Cruvalli, hvilken spelat bjeltinnans rol i Hernani, och beskrifves vara en ung dam, hvilken på ett öfverraskande sätt visade sig ega goda anspråk. på en plats ibland den italienska operans mest lysande stjernor. Hennes skönhet, bebag, elegans, ädla anletsdrag och enkla värdighet i sitt sätt, frambragte, säger Daily News, ett intryck, som ökades af den skönhet i ton och uttal, bvarmed hon gaf sitt recitativ, och steg till beundran under det bon utförde arian: Hernani inbolani, vid hvars slut en storm af applådissemanger utbröt. Hennes röst företedde hvarje egenskap af vacker organ, fullkomlig-jemnhet i alla delar af ett vidsträckt register, ljufhet i tonen, fyllighet och djup i den Iägre delen af skalan, hvilket sopranröster sällan ega, och öfverhufvud denna karakteri rösten, hvilken af alla dess egenskaper är den mest förtjusanae för örat, och den mest rörande för hjertat. Det intryck hon gjorde i början, ökades ända till slutet af operan; och synnerligen i den sista scenen, när hon nedsjunker döende öfver sin mans kropp, visade hon en tragisk styrka af verklig folländning. (Denna unga signora tyckes således komma att blifva en ny verldsryktbarhet i den lyriska scenens annaler.) Bland dea manliga personalen träffa vi, jemte de välkändg stora namnen Lablache och Gardoni, en gammal bekant hos Stockholmspubliken, nemligen signor Beletti, som uppträdde i Ruibovetts rol, och hvilken likaledes berömmes för cn djup och rik röst, den han förstår att mästerligt beherska.Referenten säger, att ban år lika utmärkt såsom sångare och skådespelare, och torde kunna räknas ibland den närvarande epokens största bassångare, En signor Cuzzani, också ny, beskrifves såsom en ljuf och len tenor med renhet och behag, men bristande i kraft att uttrycka starkare passioner. . : M Balettkorpsen är också icke mindre lysande än sångarnes. Vid det omnämnda tillfället uppfördes en ballet af Paul Taglioni, kallad Fiorita et la Reine des Elfrides, en historia om ett älskande por på landet i Sicilien, hvars öden bero af stridande inflytetser utaf goda och onda andar. I följd deraf har man öfverflöd på genier, föer och demoner, b:ilka gifva ämnen till ev lysande och fantastiskt skådespel, Den stora. danserskan Maria Toglioni spelade de onda elfvornas drottning. Rättelser: Till följe af den skyndsamhet; hvarmed den vid middsgstiden i går anlända utländska posten måste i bladet införas, insmögo sig följande tryckfel: sid: 1, spalten 3, radenf5, står: ni fordrade; läs: vifor