Aftonbladet – 3 mars 1848, sida 3

(Insöndt.) Betiktiganden i anåning af Kong! Maj:ts nådiga proposition rörande hand:lsboks vitsord, Mm. Mm. Då insändaren af den i Aftonbladet för den 4 Februari införde uppssts i ofvarstående ämnen funnit sig af L2gutskottets numera meddelade. betänkande föranledd att, utaf de emot den kongl. propositionen af bonom framställde anmärkningar, härmed återkalla dem, som tillkommit i följd af ett vid propositionens refererande i Aftonbladet för den 9 December sistlidet år inträffadt tryckfel, hvarigenom i lagförslegets 3:dje I fatalietiden för protest och klander mot delgifven räkning å borgade varor blifvit utsatt till samma månadp, i stället för sex månader, kan insändaren likväl icke underlåta att, i ödmjakhet och för så vidt det må vara en orepresenterad medborgare tillåtet, i följd af den sålunda föreslagna rätta fatalietiden, till vederbörande granskare af förslaget framställa en förfrågan, huruvida ordställningen i denna s början tydl:gt utmärker att de sex månaderne skola beräknas från räkningens delgifvarde eller, enligt den åberopade 2:dra Sn, från ulgången ef nästa år efter det, bvarunder utborgningen skett, — Skillnaden är, som hvar man kan ficn2, ganska väsendtlig, och eburu det väl kan vara möjligt att rätt inbitna jurister, i motsatts till deras vana i öfrigt, icke torde om uttryckets mening bysa rakt swidiga åsigter, skulle troligen alla, som med ins. förmoda att lagbuden stiftas icke blott till domares, utan förnämligast till folkets kännedom och efterrättelse, finna sig oändligt förbundne om, före stadgandets antagande och tillämpnisg, redaktionen deraf blefve så pass klart affatiad, att den någorlunda rent och ärligt uttryckte den andemening, man deri velat inlägga. Aberopande i öfrigt sina förra anmärkningar, utbeder sig ins. att, i anledning af Lagutskottets, af honom icke delade tanke om föreskrifters angående motbok obehöflighet, af skäl att begagnandet skall ankomma på kontrahenternes fria valr, tillika få, utan allt anspråk på ofelbarbet, erinra att denna valfriliet, åtminstone i vissa fall, alldeles icke existerar, enär det så väl i 4748 års ännu gällande förlagsordning och 1766 års masmästareoch hammarsmedsordning, som i sednare författningar blifvit förläggare och bergverksidkere uttryckligen ålagdt, icke allenast att med dem, som sådant åstunda, bålla karfstock, utan äfven att angående gifna förskolt dessutom med alla förlagstagare, hyttarbetare, smeder, bruksfolk, torpare, kolare, egne och främmande hemmansåboer hålla rigtig räkning och gifva dem motbok, vid utsatt vite och äfventyret att icke äga rätt alt fordra något, som i motboken ej finnes infördt. — Om nu apgående motbok intet stadgas, qvarstår då, eller qvarstår icke, det vitsord förläggares och bergverksickeres bokföring hittills igt och bordt äga? Vid den, som det vill synas, alldeles nödvändiga iterremissen och omarbetningen af de föreslagna stadganderne får insänd. än vidare söka fästa uppnärksamheten å den af Lagutskottet godkända 5 ys olydiighet, dels huruvida till dem, som vid gjord insättning (2?) bereda råa ämnenp, enligt förslaget bör räknas hvarje jordbrukare, trädgårdsmästare, .orpare eller annan varuproducent, dels ock huruvida, genom förordnandet att hvad för handlande ir gällande, jemväl skall lämpas (?) till dem, som irifva bergsbruk, fabrik, verkstad m. m., det är för tt vanligt menniskoförstånd någorlunda fattligt utmärkt, alt tillämpningen, så väl som till handlanles, också bör anses vara utsträckt till de förenämnles gäldenärer i följd af utborgade varor. Till de nera glädjande bland tidens tecken hörer det neraigen, att allt mera öppet vågar uttalas och göra ig gällande den allmänna och rättsenliga fordran, tt emot lika skyldigheter lika rättigteier och förnåner jemväl böra medgifvas. — Sannerligen torde ck, vid begrundandet af dylika m. fl. lagförslag, ält mången finna sig frestad, att på renaste allvar frågasätta, i hvad mån de ministrar, bögsta domtol och embatsverk, logutskoit och representanter, om gilla dessa förslag, verkligen må vara rätt qvaificerade och kompetente aw framställa, granska ch afgöra för nationens framtida väl så maktpåiggande och djupt inverkande ämnen, som ett nytt agoch fängelseverk, samt föreslå cch bevilja att, ör dessa ändamål, de skattirogande betastas med tgiften af den ena millionen rår efter den andra! FSE SENAT rena RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En f. d. kronoarbetskarl vid namn Lustig hade i år å Hötorget försökt att sälja en messingsring uner föregifvande att den vore af guld, men råkade t för gevaldigern Jäderin, som för hsns bedrägeri tällt honom under tilltal i polisen.