Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 3

BETR VVE AFERTTIBE BUSES SATSER e ARG DIVITYR SESRUPe priset och hemfragten af råsockret kan således den utländske importören icke :bafva någon serdeles fördel framför den svenske, icke kan han det eller nunumera särdeles genom en lägre ränta på det i rörelsen nedlagda kapital, sedan öfverflöd på penningar finnas inom landet till en ständigt fallande ränta, så att den numera ej i allmänhet är högre här än It. ex. i Frankrike och Tyskland. Kan fabrikanten Ideremot icke undvara utländska penningar och utländsk kredit; så utgår ju räntan bärå lika vål till utländningen, som raffineringskostnaden skulle göra, om vi toge en del af behöfligt förädladt socker från Ihonom. I För landet i allmänhet kan detta komma nära Ipå ett ut. Icke tro vi eller, att större kostnader läro nedlagde på de svenska sockerbruken än på de lutländska öfverhufvud, troligen tvertom, icke eller läro arbetslöner, hyror och dylikt dyrare i Sverige .Jän utrikes. Vid sockerbruken sysselsättas dessutom vida färre arbetare än vid de flestå anira fabriker. lHvari ligger väl då orsaken till det ofantliga skydd Idenna industrigren tros behöfva — och förtjena? Månne uti den skatt och de bidrag den lemnar Idet allmänna? VI äro väl icke nu i tillfälle att noga kunna uppgifva summan bäraf, som dock icke lär svår att få veta; men ganska säkert är, att för lingen näring i riket bördor och förmåner stå i så olika förbållanden. Vid en kalkylerad nuvarande årlig tillverkning af minst 42 millioner socker, af sådan beskaffenhet, Thvarför här föreslås en tull af 6 sk., utgör deremot Iden beskattning som svenska folket erlägger till några loch 20 fabrikanter icke mindre än 7850,000 (säger sjuhundradefemtiotusen) riksdaler banko om året, lemot bvad det skulle vidkännas, om den förädlade varan icke vore åsatt högre tull än råvaran. Vi fråga om väl en så oerhörd beskattning till förmån Iför några och tjugo fabrikanter och deras fåtaliga larbetare är billig eller ens rimlig. I Regeringens proposition bärom, allt för ofullständigt, och med alltför tveksam hand motiverad, har troligen tillkommit, emedan den funnit att tyska Itullföreniogen skyddat sina raffinaderier med en tull! Jaf 100 ?V, utöfver den å råvaran. Månne imedlårtid ej detta är af en rent politisk anledning tillIkommet, neml. i tyska tullföreningens interesse och en åtgärd emot dels de egenteligen sjöfartsidkande Ityska länder, hvilka ej ingått i tullföreningen, dels de keloniägande grannarne, fransmän och. holländare. I Vi skulle tro detta, emedan den höga skyddstullen Ipå intet annat sätt låter sig rättfärdigas. ImedlerJuid bör sådant alldeles icke inverka på våra, helt olika förhållanden. 1 Nuvarande priset på raffinadsocker är vid våra svenska fabriker;95 sk. rgs. — Å dylik vara införd utrikes ifrån föreslås nu en tull af 9 sk., hvartill kommer tolag och afgift till handelsoch sjöfarts-I fonden minst 4 sk., alltså drabbas utländsk raflioad jaf minst 40 sk. rgs per svenskt E. — Nu är det ) bevisligt och bevisadt, att lika god vara, som den svenska, hvilken vi nu betala med 235 sk., icke kan införskrifvas under 46 sk. rgs, alltså skulle med tull Jetc. den utländska varan i importörens hand komma att stå i 26 sk. rgs, och då nu denne naturligtvis ej kan vilja stå risquen m. m. för intet, utan måste hafva äfven någon, förtjenst, så skulle konsumenten: eller detaljhandlaren icke kunna af honom erhålla varan under 27 å 98 sk. per . Men hvarföre skulle man väl betala 28 sk. för något, soml kunde erbållas lika godt hos fabrikanterne till 235 sk, . Så oförståndig lärer väl ingen vara och följaktligen, hvartill tjenar det väl att borttaga förbudet, men åsätta en så hög tull, att varans införande ändå blir omöjligt? Sådant vore icke ärligt, icke: värdigt, och anstår icke statsmakterna, då det i alla fall icke lärer förvilla någon: . Någon införsel låter! sig alltså icke verkställa till en så hög tull, som den i föreslagna, eller 6 sk. Låtom oss nu tillse följderna li häraf. : Redan sedan flera år har en allmän klagan förts: deröfver, att tillverkningen af socker i landet inga-l! lunda motsvarat. efterfrågan, och vi vädja till allal) detaljhandlare, åtminstone i vestra Sverge, der vil fullt. känna förhållandet, om icke, blott under detls sista året ett så stort deficit förevarit emellan efter-; frågan och tillgång, att skillnaden kan beräknas till kanske 41,000,000 E. Vi vädja äfven till raffinadörernes egen sanningskärtek om de kunna bestrida l; detta förbållande. Betänke man nu, om detta ärlt sant, följden af ett dylikt tillstånd. Hvarje köpman, äfven den redbaraste och ordentligaste, är nu heltls och hållet härvid underkastad herrar raffinadörers godtycke och välbehag. Desse föreskrifva hvilka vil-i kor de finna för godt, och om det, af hvilken lum-a pen anledning som heldst behagade dem, att t. ex.!t vid en större marknad i. en landsortsstad icke tillt sända en. derboende, äfven redbar köpman, t. o. medt emot förskottsvis insänd: kontant betalning, hans re-p qvirerade behof; så kunde ju följden för denne blifva ,, af den aldra kännbaraste och nästan ruinerande beskaflenhet. Vi vilja nu icke. säga att öfvermodet!p genom monopolets ägande ännu nått detta stadium, ehuru: till gränslinien häraf icke torde fordras meral!k än ett enda steg; men huru förbatiig blotta möj-l; ligheten häraf måste vara, behöfva vi väl icke på-!p peka. Vi 29 fast heldre att tro, det all möjlig beredvillighet å åtminstone flertalets bland raffina-g dörernes sida äger rum, och ait de efter bästa för-, måga bjuda till att medla emellan behof och tilld gång, men vi vädja till dessa om det numera längrela är: dem möjligt. e En särdeles vigtig anledning till den under sista ! året så betydligt förökade efterfrågan på socker är att finna uti. den då började landthandeln. Vi bafva emottagit den författning. som skapade denna, och lvilken ingriper i. våra rättsförhållanden fullt ut lika mycket, som förbudens i tulltaxan borttagande någonpsin kan komma att ingripa i fabrikanternas, och i ss Srs 3 vi skulle tro, att köpmanståndets intresse icke var af mindre. vigt, än deras nu, vi säga att vi hafva emottagit den utan knot, emedan vi erkänna förändringens nödvändigbet, tidsenlighet och rättvisa;, utan -klenmod, emedan förnyade ansträngningar skola lära oss, att bära det. oundvikliga, och emedan viljj icke Tförtvilla att framideles kunna vända till vår fördel hvad som imedlertid för tillfället obestridligen länder oss till. skada, och att denna icke är ringa, kan man finna deraf att ensamt i Wermland redan ? iro uttagne: 74 bevis om handelsrättighet på landet. ) t Vi bålla:i anledning häraf före, att efterfrågan å örädladt socker redan-i år kommer att blifva så d tark, att tiligåog för behofvet på långt när icke ;o kommer att.inom landet blifva tillfinnandes, hvaröre städernas handlande troligen nödgas ingå med!Y vetitioner till regeripgen om rättighet, redan före ya tulltaxans promulgerande, att få införa förädladt socker jemte sirap mot en måttlig tull. Det kan visserligen synas märkvärdigt, att icke verken för denna fabrikation vid en så betydligt stegrad efterfrågan utvidgas, äfvensom nya anläggas. Dylika fenomener bar man jemväl vid andra fabriksgrenar varseblifvit i andra Jänder, och vi skulle ro förklaringen böra sökas deruti, att hvarje orättvisa och obillighet, hos den, .som skördar fruk-lst erna deraf, medför en ohjelplig misströstan attlyi länge få njula dem. on de