Aftonbladet – 2 mars 1848, sida 3

vert, CMR UURIG LUM, a d aula ULl:NUlc UCtydande z2rtiklar, dels uti denna varas olämplighe! tiför tullförsaillning. Hvad det förra och bufvudsakliga motivet beträffar, eller statens bebof, så kämpa just pu tvenne stora frågor i alla civiliserade länder om s:ger. Den ena vill hemts de nödiga statsinkomsterna heldre genom direkt beskattning å förmögenheten, än genom medel som lägga band på och hämma en friare rörelse och gemenskap nationerna -mellan; den andra vill ådaga.ägga att tullnedsättning å nödi vändighetsvaror snart rikligt, genom den deraf förökade konsumtionen, återgäldar åt staten en ögonblicklig uppoffring. Den förra frågan, som helt nyligen uppstått hos jordens mest industriösa och praktiska nationer, bar der redan tillkämpat sig en lysande seger. Vi betvifla ingalunda att den i sinom tid skall segrande genomfara verlden, ehuru den väl änpu är föga pröfvad; men den andra fiågan, som redan är vida mera utvecklad, bestrides numera endast af den med handelns matur alldeles oerfarne och torde ej heller hafva en öfvervägande maJoritet bland de tänkande för sig äfven i vårt land. När vi då nu ändtligen närma ess ernåendet flaf en liberalare tullagstiftning, bvarföre då icke Yheller nu nedsätta tullen äfven å råsocker till fldet billiga, eller 2 skillingar i stället för 3 sk. Om ock någon minskning i statsinkomsterna under de två första åren härigenom uppkomme, så är dock otvifvelaktigt, att på tredje året efter nedsättningentullinkomsterna af denna arltikel skulie blifva lika höga som före nedsättningen. Maa skall kanske invända, att efter dessa trenne årens förlopp den tillvexande folkmängIJden oeh det tilltagande njutningshegäreti bredd med nationalförmögenheten i alla fall skulle uppdrifva konsumtionen, och att ståten alltså i alla bändelser nödvändigt genom nedsättningen skulle göra en uppoffring. Detta kan så vara, men det beror ju då på huru stor skillnaden kan komma att. blifva emellan den högre intrad, som vid den högre tullbestämmelsen kan vinnas och den som uppkommer genom en till följe af sjelfva nedsättningen starkt ökad konsumtion. Erfarenheten i andra länder har lärt, att fördelen i längden alltid blifver vid det sednare alternativet, när fråga är om sådana artiklar, som erfordras för tillfeedsställandet af ett verkIligt behof eller ett stegradt njutningsbegär. I Vi känna rätt väl, att de äro minga, och äfIven eljest ganska kloka. män, som klandra detta Isednare, och som icke på något sätt vilja biJdraga till dess utsträckning; men vi tro äfven loch våga påstå, att dessa icke förstå sin tid, icke uppfatta de krafter, som mest bidraga att höja menniskan, utveckla dess verksamhet och anstränga dess förstånd. De vilja förqväfva hvad de anse för ett ondt, utan att besinna och förstå, att de i och med detsamma förqvälva lusten och sporren till verksamhet, den högsta nationaldygd och den endasäkra grundvalen för ett folks framtid. Den närvarande sällmngen i landet jäfvar ingalunda vår mening. ,Under hvilken period har kanske vårt lahd gjort så stora framsteg i hvarenda näringsgren, som på de tvenne sista decennierna? och när hår väl nationalförmögenheten hastigare tillvext till följe häraf? Och det är likväl under denna tidrymd, som flera band blifvit lossade på dessa näringar, än förut på sekler. De minga missförhållanden, som ännu obestridlig förefianas, tro vi böra undanrödjas genom ett raskt framskridande på den beklzgligen så sent beträdda banan och framför allt genom en: förbättrad kreditlagstiftning, en reform, af hvilken mer än någon annan det göres oss behof, Vi våge alltså på grund af det nu anförda petitionera om tullens nedsättning till: sk, pr I å råsocker. . i Denna tullnedsättning på råsocker, ehuru önskvärd för alls; innebär dock icke en sådan . vigt för oss enskildt; att den ensam boft föranleda en petition från vår sida; men-den står i.det närmaste sambar.d med hyad vi.nu: bedja ! alt få framsiälla, och vi hafva derföre icke hel-: ler velat förbigå den med tystnad, , Våra önskningar liksom våra farhågor hvälfva sig egent-, ligen om artiklarna foppoch kaksocker samt! sirap. , Ändtligen se vi förhoppningsfullt den dag randag, då ordet förbud är nära att ur svensk tulltaxa för-! svinna, detta ord, som förlamat vår handeloch kommit våra fabriker att Vegeterå i ei loj säkerhetssömn, der ingen medtäflan spände verksamheten, eggade förståndet och uppfinningsandan. Men vils hade tillika hoppats icke blott ord, utan äfven handling, d. v. s. att vid förbudets borttagande på en! vara icke en så hög tull dervid påsättes densamma, ! att den skulle medföra precist samma verkan, som ! om förbudet qvarstode. Vi anse ett sådant gäckeri!! icko statsmakterna värdigt. Imedlertid skall det!! ofelbart blifva händelsen, att intet förädladt socker kan införskrifvas vid en tull af 6 sk., lika litet somJi vanlig sirap vid 3 sk. J När råsocker bär en tull af 3 sk. och toppsamt 4 kaksocker en af 6 sk., så vill ju detta säga, att denle inhemske raffinadören gynnas med en. garanterad s förtjenst af 3 sk. pr utöfver hvad den utländske lt tillåtes förtjena vid införsel till oss af denna arti-l: kel, ty vid utförsel från Holland, Tyskland ochis Frankrike njutes endast en drawback motsvarande li införselstullen, tillika med den vid raflineringen supjc ponerade afbränningen, likasom hos oss nu sker.lo Den svenske raffioadören har ailtså, utom den förtjenst, som han bör, Vid samma inköpspris, samma räntefot och samma å sockerbruket samt dess driftie nedlagde kostnader, hafva gemensam med den ut-!t ländske fabrikanten, dessutom att påräkna en yttere ligare förtjenst af ej mindre är 3 sk. pr , hvilket :r elltså utgör en af den stora allmänheten erlagd be-d skattning till våra sockerbruksegare. d Vi skola nu jemföra den utländske och den svenjs ske raflinadörens ställning med hvarandra, för att ilise både om en så stor beskattning kan vara be-jS höflig för att hålla den sednare uppe, och tillika om It hans vigt och nytta i samhället är så betydlig, att han förtjenar sådana uppoffringar. g Det socker. som af våra svenska raffinadörer huf-.1 IT PV