Aftonbladet – 29 februari 1848, sida 2

pr 0 om han ville gifva anvisning på ledamöterna af det hemliga revolutionsutskottet i Lombardiet. Ingenting är lättares, svarade han, man behöfver blott stiga upp till dömens spets på Milanos domkyrka, och der vända sig omkring åt alla fyra väderstrecken; dem man ser derifrån, det är ledamöterna af revolutions-utskottet i Lombardiet.n Sedan styrelsen i Milano förbjudit uppmuntringssällskapet (en barmhertigbetsanstalt) och arresterat åtskilliga af dess ledamöter, har äfven dess sekreterare, signor Macchi, försvunnit; men om han var arresterad eller flyktad, visste man icke. Den i Rom anställda glädjefesten med illumination den 3 Februari, i anledning af neapolitanska konstitutionen, berömmes för sin utmärkta ordning. Dagligen fortforo dock efteråt fröjdebetygel erna ibland folket. Af serdeles intresse var det ryktet, att äfven Pius IX ernade gifva kyrkostaten en konstitutionel författning. Måhända är detta rykte tills vidare blott en af allmänna omdömet dragen slutsats från det svar, som påfven nyligen låtit afgifva i frågan om en ministerförändring. Det berättas nemligen, att sedan den nya romerska statskonsultan hemställt om förbättringar i krigsväsendet samt fullständig och skyndsam beväpning af nationalgardet, hade pifliga ministeren, efter en om aftonen den 7 Februari bållen konselj, förklarat, att hvad nationalgardets fullständiga beväpning 2nginge, så saknade staten medel dertill; hvarförutan kyrkostatens närvarande tillstånd icke tycktes påkalla någon sådan beväpning; men beträffande förbättringen af krigsväsendet, :så föreslog ministerkonseljen, att H. Hel. måtte i sin tjenst återtaga en viss namngifven f. d. öfverste vid Schweizergardet, och som nu var ställd på exspektansstat. Den sålunda förordade öfversten hade varit kapten vid Schweizergardet i Paris, under Cirl X:s tid, och blef efter Julirevolutionen anställd vid de i piåflig sold stående Schweizertropparne; steg der till öfverste, men måste afdankas derföre att han blifvit beträdd med ett underslef; från hvilket missöde han likväl, genom sina höga gynnares bistånd, undslapp med ett ordentligt afsked, utfärdadt af Gregorius XIV, jemte en årlig exspektanslön på 14,000 francs. Nyssnämnda utlåtande af kardinalerna i ministerkonseljen jemte deras förslag om iåteranställande af den beryktade Schweizarenp, meden ingen Mist finnes på italienska officerare al klanderlös frejd, gjorde ett våldsamt intryck blsnd folket. Den 8 samlade sig talrika skaror på Corso, och resultatet blef, att en deputation, bestående af furst Aldobrandini samt ledamöterna af statskonsultan, signor Benedetti och grefve Pasolini, skulle afgå till påfven, under det en annan deputation, bestående af Sterbini, Masi och Ciceruzcchio, begaf sig till den allmänt vördade senatorn furst Corsini, för att anbålla äfven om hans bemedling hoz påfven. Den förstnämnda deputationen återvände med det svaret, att snar förbättring och utrustning af hären skulle komma att äga rum, samt att Hans Helighet förklarat för furst Aldobrandini, alt han sjelf hade, med konungens af Sardinien bifall, erbjudit fem högre sardinska officerare anställning i påflig krigstjenst. Men då: folket all jemt var i oro öfver hvad ministeren kunde företaga för att genomdrifva sina reaktionära 2sigter, tvärtemot både Påfvens och folkets önskan, så stadnade folket qvar hela dagen på Corso, för att afvakta hvad Romsz3 senator och den af honom anförda deputationen kunde hafva alt förkunna. Mot kl. 5 e m. strömmade en oöfverskådlig menniskomassa ifrån Piazza del popolo, Cor:o utåt, ända tll Piazza di Venezia, under oupphörligt rop: viva Pio IX solo, abasso il Ministero, abasso i Gregoriani, Armi, armi, Viva la Constituzione Siciliana c. (Lefve Pius IX ensamt! Ner med ministeren! Ner med Gregorianerna! Vapen, vapen! Lefve sic:lianska konstitutionen! 0. s. v.). Under tiden hade Hans Helighet gjort sin vanliga promenadfart utanför Porta P.a, och efter hans återkomst hade senatorn Corsini, furstarne Borghese och Aldobrandini, grefve Pasolini och signor Benedetti en audiens, som räckte nära två timmar. Folket genomsvallade Corso fram och åter, medan omkring 23,000 menniskor stodo qvar på Piazza del popolo, väntande på deputationens svar. Mot kl. 7 visade sig furst Corsini åter, helsad af stormande lefverop, och förkunnade det glädjedruckra folket, att Hans Helighet ernade, inom en vecka, ombilda sin minister, och dertill kalla lekmän, som voro förtjenta och i besittning af det allmänna förtroendet. Detta Corsinis tillkännagifvande mottogs med obeskriftigt jubel, och på återvägen till hans på andra siden Tibern belägna palats beledsagades han af emellan 40 å 42,000 personer, under ouppbörliga rop af Evviva Pio IX, il Padre della Patria, Viva il Ministerero secolare, Viva il nostro Senatore Corsini c Det var ett litet särskildt triumftåg; alla gator, genom hvilka han kom, biefvo i ögonblicket illuminerade; från alla balkonger och från alla fönster skallade bifallsrop och handklappningar emot de förbitågande. När tåget nalkades venetianska palatset, der österrikiska sändebudet bor, hvars fru låg farligt sjuk, höjde en af anförarne det mångtydiga ropet: Rispetto ai moribondi! (Vördnad för de döende), och från hela den ofantliga skaran hördes icke ett kny af de förbigående. Att man vid förbitågandet af jesuiternas konvent icke saknade ropen: Viva Giobertil Viva Ganganelli äc., förstås af sig sjelft. otestsRs ed RT — H. exc. justitieministern grefve Posse gaf i förrgår en stor bal, hvilken bivistades af de Kongl. prinsarre, — Till den i gårdagsbladet meddelade un? derrättelsen om Bevillningsutskottets förslag till beskattning å privatbankerna, få vi göra det tillägg, att de 15 procenterna af aktieutdelningarne icke skulle erläggas förr, än sedan dessa