Aftonbladet – 29 februari 1848, sida 2

Statsrådet Peppig skall fått uppdrag att utarbeta åtskilliga reformer och lagförslag, vid hvilka man i högre kretsar fäster de största förhoppnigar. De sista, i hög grad oroande underrättelserne från Italien hafva föranlåtit österrikiska regeringen stt i dessa provinser publicera stlåndrätt, om hvilken stränga mesyr regeringens ledamöter länge ej kunde blifva ense, men af omstindigheterna slutligen ansågo sig tvungna dertill. Alla afvakta med bögsta spänning utgången af de italienska oroligheterna; hvar och en vinner degligen mer och mer den öfvertygelsen, att konspirationen måste vara ganska vidsträckt utgrenad; men hvarest den har sitt bufvudsäte, och hvarifrån den fir sitt egentliga understöd, förblifver en hemlighet. — Österrikiska landtständerna äro kallade att samlas den 40 Mars; då bland de vigtigaste ämnen blir frågan om införande och representation af ett fjerde stånd, med alla tillhörande prerogativer,lj samt om en petition för censurens reglerande eller i; snarare afskaffande. Dessa begge stora zandra-l, ganden skola äfven framställas af de Böhmiskal, ständerna. g Erkehertig Pslatinen hade den 42 anländt tilll Wien. Hans ankomst har till ändamål råd-l, plägning öfver åtskilliga angelägenheter, somlj, komma att afhandlas i de båda ständerkam-l, rarne. e Uiui Mänchen hade jäsningen i sinnena ännul; S t r b Vv I j-— AA ee —KR AA AM ss RR A 0 icke fullkomligt lagt sig. Hr v. Berks hade af de församlade borgarne på rådhuset nödgats höra saker, som väl ännu aldrig någon minister, icke blott i Böjern, utan i hvilket land som helst, fått hålla till godo med. Efter utrymmandet af grefvinnan Landsfelds hus vid Barrergatan, hade hr v. Berks ställning blifvit alldeles ohjelplig. Man hade i nämnde hus påträffet, utom en mängd visitkort och bref, äfven en oerhörd massa af böneskrifter, hvaribland åtskilliga voro undertecknade af personer, om hvilka ingen kunnat ana något dylikt; de som sålunda tagit sin tillflykt till den förvista qvinnans protektion, blifva nu på det skonlö-l. saste brännmärkta af den allmänna opinionen. ( SCHWEIZ. Edsförbundsdagen antog den 43 Febvuari det l förslag till svar på Stormakternas not, hvilket c borgmästaren Furrer hade författat. Antagan-! det skedde med 20 röster; de 2 rösterna som fattades, voro Neuchatels och Appenzells I. R., af hvilka den förre kantonen uppsköt afgifvandet af sin röst cch den sednare nedlade sin. Svaret är ganska vidlyftigt, men utmärker sig för örTigt genom ett på samma gång fast och sansadt språk. Det begynzer med ådagaläzgandet, ett Wienerkongressens traktater icke berättiga de stora makterna till hägnande afjd schweiziska samhällsordningens grundvalar pålg det sättet, att de, så ofta de anse dessa grund-!e valar i fara, genast kunna tro sig fritagna från!o sina förbindelser emot edsförbundet. Derefterd förklaras, att edsförbundsdagen aldrig, för att! förmå någon kanton till ingående i edsförbundet, har lofvat att edsförbundstraktaten skulle blifva för alltid oföränderlig. Visserligen är edsförbundet troget sina gamla traditioner, samt i sitt eget intresse vidt skildt ifrån eftersträfvandet af en ny förbundslag med förnärmande af kantonalsuveräniteten; men det förbehåller sig, i grund af hvarje kantons rättighet, sitt eget konstituerande efter fritt och eget godtfipnarde ut:n främmande inblandning eller bemedling; iy med sakrad af denna rätt är någon cationalsjelfständighet icke tänkbar. Likaledes eger endest edsförbundet sjelf att afgöra frågan, buruvida förändringar i edsförbundet endast kunna beslutas med enhälligt samtycke. Vi torde i eit följande rummer återkomma till denna vigtiga statshindling. ITALIEN. Engelska tidningarnes bref från Neapelinnehålla åtskilliga detaljer om bändelssrna omedelbart före grundlagskungörelsen, hvarom man i franska och tyska blad icke hittills träffat någonting. Bland annat omtalas att konungen blef på det högsta uppbragt vid underrästelsen om den samdjägt, som rådde bland den ofantliga folkmassan på Toledogatan. Han hade då gifvit signal till gatans beskjutning från fästet S:t Elmo, men erhöll i detsamma en not från kommendanten general Roberti, af följande lydelse: Sire! Jag har ej hjerta att föröda en stad, som blomstrat i så många århundraden, och öfver hvilken Eders Maj:ts företrädare hafva så lipge regerat; ej heller att nedskjuta en vapenlös folkskara. I denna grymma förlägenhet föredrager jag att underdånigst anhålla om mitt endtledigande.n Konung Ferdinand var sysselsatt med läsningen af detta bref, då general Statella, Neapels militärguvernör, inträdde. Fastän Sicilian till börden, och således föga sympatiserande med Neapolitanarne på festa landet, vägrade äfven han att gifva eld på en obeväpnad befolkning, som icke röjde några fiendtliga afsigter. Ferdinands vrede öfverskred nu aila gränser; med knuten hand och gnistrande ögon dref ban ministern på dörrn, och ropade: Ni äro förrädare alla; jag afskedar er allesamman. — Dagen derpå skedde koncessionerna; ren om dessa facta ega grund, huru mycket är väl då att lita på löftena? : . De med dagens post ankorsna utländska tidningarne meddela ändtligen det beslut, som den provisoriska styrelsen i Palermo fattat med anledning af konung Ferdinands erbjudance af en gemensam grundlag för Neapel och Sicilien. Det meddelades befälhafvaren på krigsingfartyget Parlinurov, hvilken öfverförde kungörelserna om nespolitanska grundlagen och amnestien, och har följande lydelse: i Palermo, den 3 Februari. xGenerslkommitte:n har läst kungörelsen af den 29 Januari, hvilken lofvar konungariket. Begge Sicilierna en konstitution. Vi hafva för-I klarat, att Sicilien, representeradt genom ett allmänt parlament i Palermo, miste efter närvaranda Amt. al atar afnassa deR Prundlacv i, mm nm DM AA DD MM MM FF MM mm (NL mm mm per om FM pod Pe Jr Jr Ar PV ÅS CM J— f-— Jr fä CA bä Am kr a KR mo PE Jkd FA mm — Jr J PR KR ÖV AA AD VS