Aftonbladet – 26 februari 1848, sida 2

minoritetens rätt blifvit af majoriteten kränkt; att ministrarne, då de medsläpat sitt parti till en sådan ändamilslös handling, misskänt en a! konstitut:onens heligaste rättigheter, och åsidosatt i representanternes personer en af medborgarnes väsendtligaste rättigheter; att under sådana omständigheter det synes, som oppositionens pligt blef allvarligare än rågonsin, och bjöd, midt under de tilldragelser som uppröra Europa och vålla spänning i Frankrike, att icke ett ögonblick öfvergifva nationalintressenas vård och försvar. Den vill således qvarblifva på sin post, för att oabrutet bevaka och bekämpa den kontrarevolutionära politik, hvars dåraktiga djerfhet oroar hela landet. Vidare beslutades, att med alla lagliga och tillåtliga medel upprätthålla den af minisieren kränkta, uti hvarje fri statsförfattning inneburna rätt för medborgarna att förena sig, samt att för detta ändamål bilda en kommite, som skulle samråda med valmännens i Paris kommitterade och med dem aftala angående deputerades deltagande i den, såsom en protest emot godtycket tillämnade reformbenketten. Beslulet fattades, under förbehåll af den appell, som under andra former de deputerade förbehöllo sig att göra, till sina valmän och till landet. Slutligen var församlingen af den mening, att kabinettet, då det vanställt trontalets ock adressens sanna karekter, för att derigenom kränka deputerades rätttigheter, försatt oppozitionen i nödvändighet att uttrycka vid hvarje tillfälle sitt ogillande af ett sådant maktreissbruk; hvarföre den beslutit, att ingen af dess ledamöter skulle deltaga i adressens öfverlemnande. Så:om nyss berättats sveko likväl två denna öfverenskommelse, och det är ej utan, att äfven genast en söndring visade sig, så till vida, som brr Billault och Dufaure, förmodligen för alt icke göra sig omöjliga i fall en ministerförändring skulle ifrågakomme, förklarat sig icke ämna deltz2ga i banketten. Hvad denna beträffar, så hade den tillsatta kommitteen beslutat, att låta den hållas i general Thiards egendom (generalen är en af de deputerade som genom adressen blifvit skymfade) invid Champs Ely:es, der en stor pavilJong uppföres. Banketten kommer ett bestå af deltagare och instämmande (sousscripteurs et adle:ens). Redan den 453 hade 23,000 medlemmar af nationalgardet anmält sig i den sistnämnda egenskapen. Civilklädde ämna de beledsaga de deputerade, magistratspersonerra och kommitteledamö:erna till banketten. Bemödandet att förmå de deputerade af oprositionep, ait på en ging afsöga sig sina befattningar, för att derigenom göra en upplösning af Kammaren och nya val behöflige, var stort, cch Emile de Girardin ingaf sin afsägelse; men detta energiska steg hade ännu ingen efterföljd. Det påstås, att marskalk Bugesud reden var utnämnd till befölaafvare öfver garnisonen i Paris. Denna förseddes med proviant för åtta dagar och utrustades i öfrigt med alla förnödenheter. Polisen hade gjort ett försök att, i fall af uppror, kunna lå:a ett slags falskt nationalgarde marschera bredvid linietrupperna och för detta 2ndamål begiört vakttjenst-biljetter in blanco, men ella föltväblirne hade vägrat att utlemna sidana. Det skall isynnerhet vara hr Hebert, som inom konseljen ifrigast yrkat våldsamma stegs vidtagande mo! reormbanketten, beskyller polisprefekten för svaghet och vill ersätta henom med hr Z nzac ri. Vid en fest, som Österrikisla minisern tillställde, hade ingen af Italienska diplomaterna infunnit sig. Grefve de S,ur, pär al Frankrike, har tflidit. Benkirhuset Dubos et komp. i Havre har inställt sina betalningar. STORBRITANNIEN ocn IRLAND. Den 41 dennes slutades den intressanta debatten öfver andra läsningen af Judeemancipationsbillen, hvarpå billen antogs med 277 röster mot 204. Hr Pearson öppnade den, uttalade sig för billen och vederlade en mängd inkast, som blfvit framställde mot den. Lord Drumlaurig talade emot; hr Cowper åter för, och talaren eriprade derom, att för kristendomen, som icke blifvit genom parlawentcaki äfven och icke kunde genom en sådan åter upphäfvas, var Judarnes deltagande i alla lagliga rättigheter på intet sätt förderfligt. Hr Seymer ifrågasatte, huruvida priecipen om ett fullkomlig: afskiljsnde sf religionen från politiken, kyrkan från staten, kunde i Eogland låta sig ske, så som Lord John Russell påståit; men br Horsman visade, att de rättigheter, som redan voro Judarne förunnade, voro så väsendtlita, alt nu mer det skull: vera utan allt ändemål att vägra dem de ifrågavarande. Han visade butu orimligt det var, att deraf befars något för kristna kyrkan; snarare var det farligt för synagogan. Kristendomen i sin fulltomlighet är den fullständigaste frihet, och just t denna frohet ligger dess stora kraft. I tron på kristeudomens oförstörbira grundläror, i förtroende till oförgingligheten af dess elementer auch i tllförsigt på varsktigheten af dess segrande förmigs, förklsrade han sig beredd, att göra åt andra, hvad bin skulle vilja att FR. a a US pA fees Killa