Aftonbladet – 26 februari 1848, sida 2

till Hultbys vi få väl virta dermed till en annan dag då humörst bir bättre. Gud låe emellertid inte rättaren vara full när han kommer hem från qvarnen, tillade hon and ktigt. Himlen tycktes emellertid icke bört tant Ebbas fromma önskan, ty just som jag gick genom förstugan, körde jag att öfversten funnit ett förtröffugt tillfälle ait låta sitt dåliga lynne utbryta på den anlände, fullkomligt redlösa rättaren. Jog skyndade upp på mitt rum ifrån alltsammans, kastade mig på soff.n och försjönk i grubblerier öfver det end3, som intresserade mig. framgången af min kärlek till Clothilda. Och detta sista lilla uppträde som jag ej visste om jag skulle anse för ett spel af min inbillning eller verilighet och som förbryllade mig helt och hållet; bur mycket jag tänkte kunde jag ej få någon bestämd mening derom; var det ej hennes lilla hand jag känt vidröra min egen, eller kunde det blott vara en inbillning? — nej, jag könde ju så tydligt denn2 varma mjuka tryckning, som genomil:d2 hela min varelse, men — Ciothilda so! ju. — Och denna röst om så sakta och förföriskt hvistade mitt namn, var äfven det irbillaing? — nej, nej! det var verklichet. Hvarifrån kom annars denna onämbara, aldrig 2nade känsla, som dervid intog mitt hjerta och lät det nöstan stanna af sällhet, men, men — Clothilda sof ju — kon syntes tydligen kafva sofvit länge. Oc2 denna kalla likgiltiga blick då hon vaknade — nej jag varen dåre, jag bade inbillat mig alltsammans, -31 På detta sätt plågade j2g mig med gissningar och bemödanden ait sammzanjemka dröm och verklighet, men usn framgång, och mätte med långa steg min lilla kammare hela natten. 34. Vid 48 år är det ingen småsak att bålla sig vaken en hel natt, och man skafl vara alldeles befängdt kär för att gå i land dermed. Också var det med en viss stoltbet, CCh djupt medlidande med min egen b-klagansvärda belägenhet, som jag såg dagen börja gry, och först då kastade jag mig helt klädd på sängen och insomnade. ec RI Re KR AG