Aftonbladet – 26 februari 1848, sida 1

— rr — . 6 ? X X VESSIEUUEENNNNN jag legat i tentamensfeber, och var nära att väcka min snarkande kamrat, som njöt den afundsvärdaste sömn. Då man är 48 år, så stå rästan alltid ens bjertas dörrar vidöppna, och man går mycket skyndsamt till väga i kärleksaffärer. Alt reflektera öfver den utvaldas möjliga brister eller sätta i fråga om hon väl är värd den vådeld, som vi vanligtvis icke söka dämpa med användande af ett enda gran sundt förnuft, och hvilken rätt ofta gör vårt bjerta till ett svedjeland, hvarpå sedan ej ens den magraste hafra kan vexa, kommer då ens icke i fråga; vi skulle förakta oss sjelfva i hög ta grad öfver dylika prosaiska smiaktigheter, ty vid första anblicken sada oss ju en alltför trovärdig inre röst, alt just hon var enkom skapad att lyckliggöra oss, att himlen sjelf odisputabelt bestämt oss att dela ljuft och ledt tillsammans, ehuru vi sedermera vanligtvis enda;t bli delaktige af det leda. a Sedan jag vändt och vridit mig sjelf och mina tankar på alla upptänkliga sätt och vis, somnade jag ändtligen mot Morgonen, och väcktes först af Spsjar, som, alldeles klädd, med resväska om halsen cch mössa på hufvudet, ropade till mig: . Så vakna då en gång; du sofver ju som om du vore på en föreläsning i fysiken af magister S. Jsg har bållit ett askedstal, så innehållsrikt och vältaligt, som Om jag skulle väckt en motion på riddarhuset, utan att du derpå svarat ett enda ord.n Jag ursäktade mig med att jag icke hört en bokstaf, Så mycket värre för dig; men farvål nu; det skulle alldeles inte V:ra mig emot, om någon händelse ville låta dig ännu en gång i detta lifvet njuta behaget af mitt sällskap. Farväl imedlertid. Lycka till, min hedervärda peda508; måtte du finna åtminstone några korn i den halm, på hvilken du gått att tröska. Men vänta då, din galning!, ropade jag uppspringande och fattande uti de plagg jag ansåg Nödvändigast; jag är ju straxt klädd. oo Nej, farväl; jag måste vara i Linköping intån middagen, för att råka min chef, som jag vet sedan reser ut på landet. Å Och min muntra kamrat var redan ute i örstugan ceh straxt derefter svängde han sin mössa åt mig, under det han kuskade backen utföre åt Norrköping.