Aftonbladet – 25 februari 1848, sida 3

— Vår vän Orvar Odd, hvilken, såsom man vet, är litet revolutionär af sig och på köpet icke så Ltet sanguinisk, beledsagar underrättelsen om konstitutionens beviljande i Neapel med följande pikanta anmärkning: Det är högst intressant att läsa de inledande ord, hvarmed konungen i Neapel meddelar konstitutionsförsleget: Sedan vi erfarit, — heter det, — våra högst älskade undersåtares allmänna önskan om att erhålla de mot deras nuvarande bildning svarande garantier och institutioner etc. etc.n Frågar man sig nu: på hvad sätt har H. M. då omsider erfarit denna hans älskade folks allmänna önskan? så innefattas svaret i följande: Sicilien i uppror, Calabrien färdigt att resa sig, hundratusen menniskor med laddade gevär och hanen på spänn!... Så länge de endast petitionerade i all beskedlighet, med hatten i hand, hade H. M. trott att det endast var ett infall, ett skämt, en fantasi; men nu — insåg han att det verkligen var deras fulla allvar, och så snart han sålunda )erfarit deras önskan, hvarför skulle den gode fursten längre tveka? Han lät tillsäga dem: Vavrete!, Denna lilla historia är lärorik. Den bevisar framför allt, att armarnas tid icke är förbi, såsom ett Stockholmsblad för några år sedan ville inbilla oss, utan att tvärtom folkens ultima ratio ännu och kanske mer än någonsin gäller inför furstarne. Kung Ferdinand har här gifvit icke blott sitt folk, men mänga andra med detsamma en tydlig vink om huru och på hvad sätt älskade undergsåter må yttra sina önskningar, så att de icke bli missförstådda; och nationerna skola utan tvifvel draga parti af denna lärdom., . Ett utländskt blad innehåller, rörande hela denna märkvärdiga utgång af saken i Neapel, några reflexioner, som synas oss ega mycken sanning. Det heter blard annat: Åter en segrande revolution! Först påfven med sina fredliga reformer, derefter den lika fredliga revolutionen i Toscana och depna andra, som Carl Albert företagit i Sardinien! Vidare den mera krigiska i Schweiz. hvarigenom separatförbundet blifvit besegradt på 44 dagars tid! Och nu sist den blodiga sicilianska, som nödgar kung Ferdinand — den siste representanten för den gamla spanska absolutismen — från koncession till koncession och från d:n 42 till den 26 Januari aftvingar honom amnesti, tryckfrihet och franska kartan af 1850! Huru skall detta sluta? Ar tiden kommen, att alla revolutioner skola lyckas, liksom de förut måst du: a under? ..... Ty, om vi ej alltför mycket fela, är mr Roe TA BR