Aftonbladet – 24 februari 1848, sida 2

nänna samhällsskickets mörkt despotiska anda och förakt för menniskans rättigbeter, blott åsom medborgare, hvilket allt mängden ända ntill vira dagar af tanklöshet eller okunnig sjelplöshet förbisett, blef en annan följd, att len frihet eller de rättigheter, som egentligen bordt tillhöra en hvar i följd af sjelfva samnällsfördraget, i stället blefvo föremål för särkilda privilegier i olika gradationer och medi lika förmåner, hvilka regenterna förlänade, vär de ville ställa sig väl med särskilda klasser, och hvilket bidragit att hos mediemmarne M hvarje sådan klass fostra och bibehålla den öreställningen, att anspråket på sambhillets skydd egentligen vore grundadt i ett sådart privileium. Vi hafva sjelfve, mer än en gång, varit i tillfälle att höra, hur handtverkare eller handlande, som förment sig hafva varit utsatta för godtycklig behandling frin polisens sida här i hufvudstaden, uttryckt sin harm och örtrytelse deröfver, icke så mycket derföre att de ansågo förfarsndet öfverhufvud stridande :mot lagliga former, som derföre, ait klaganlen var borgare. Ett slående exempel härpå hade man från den godtyckliga behandling, som för rågra år sedan, under t. f. polismästaren Hulibergs regemente, vede:fors jernkeramhandlaren Sandegren. Den oformlighet polisen då tillät sig, att, på grund af ett par bodbetjenters lösa angifse!se, ställa Sandegren till förhör och låta upphemta hans böcker i poliskammaren, väckte en ofantlig sensation bland borgerskapet och blef föremål för rättvisligt beifrande, samt utgjorde en af de hufvudomständigheter som bidrogo till Hultbergs all. Både förut och efteråt hafva likväl hundradetals andra mål förekommit, der långt mera zodtyckliga förfaranden intriffat, som, äfven fastän det blifvit beks:nt och bevisadt, att oskyldiga lidanden derigenom åstadkommits, väckt föga eller ingen uppmärksamhet. Den andra orsaken till opinionens l:kgiltighet för missbruk af arresteringar torde hafva sin grund i den fattigdom och de bekymmer för den dagliga utkomsten, hvari den stora mängden af allmogen här i landet befunnit sig. Ofverhufvud kan man väl, utan stor öfverdrift, säga, att all fininsoch kameralvetenskap hos oss i långliga tider icke baft något högre syftemål, än att under mingfaldiga rubriker kunna utsuga af den oprivilegierade jordbrukaren de högsta möjliga skatter, och att hela statens omtanka för hans enskilda välfärd inskränkt sig derhän, att hans hemman icke måtte genom alltför hårda utpressningar falla i ödesmål. Under det ekonomiska betryck, hvari allmogen sålunda befunnit sig, och vid den i allmänhet rådande stora bristen på kapital och förlag, har bonden naturligt kommit att betrakta egendomen såsom sitt högsta goda, och hvar och en, som afhände honom någon del deraf, sisom en långt värre förbrytare, än den som tillfogade honom eller bans familj något personligt lidande. Häruti torde, utan misslag, kunna sägas ligga orsaken till oen större hätskheten emot tjufvar, än emot andra våldsverkare, hvilken ännu qvarstår bland det lägre folke:; ty att den icke härleder sig ensamt af den stränga och lefvande känslan af rätt och orätt, det finner man t. ex. deraf, att ofta samma personer, som visa en häftig oförsonlighet emot äfven mindre tillgrepp af enskild egenlm, hafva ganska mycket öfverseende med t. ex. skogsåverkan till ett mingdubbelt värde, särdeles om det, skett på kronans parker; äfvensom vid kuster och gränsorter de tillgrepp, som föröfvas medelst lurendrejeri och tullförsnillning, betraktas i helt olika d:ger emot den minsta tjufnad. I samma min som civilisationen framskrit der, nationalvälståndet och kapitaltillgångarne ökas, samt det politiska och sociala rättstillståndet gör sig mera gällande, måste likväl den förändringen i dessa förhållanden småningom inträda, att personerna i samhället och deras rättigheter sättas i främsta rummet, och tingens eller egendomens i det ancsa, så att fattigdom icke blir liktydig med rättslöshet. Det tillhör hvar och en, som ifrar för upplysning och frihet, att arbeta för detta mål. Ej blott af detta skäl, utan äfven ur den ekonomiska syppunkten, att kunna förminska de nuvarande stora statsutgilterna för fångars vård och underhåll, samt ur den filantropiska, att motverka brottens tillökning, förtjenar den här afbandlade frågan om förekommandet af missbruk i arresteringar, en fortfarande uppmärksamhet, såsom ett af de vigtigaste föremål för allmänna deltagandet. I TITTRTY AA TT MNITTS rr AN AA sm me