Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 3

inge och att en och annan fånge redan för många. Ierrans år sedan egt en blomkruka, och att ingeh ådan blifvit sönderslagen m. m., hvilket bevisar, tt de innesittande korrektionsbjonen verkligen ej ro så objelpliga, som de utevarande föreställa sig. Det är möjligt att historien uppkoramit af en jelt kuriös orsak, nemligen att jeg, som sjelf eger emligen mycket blommor, förliden vår, då jag för jenstegöromål måste lemna hufvudstaden, lät mitt olk inbära dem till herr direktör Miller (i Trädårdsföreningen), som lofvat vårda dem under min ortovaro. Ingången till bemälde direktör är i Smedjeårdsgränden, densamma der norra korrektionsinättningen är belägen. Tänk om en vetande broder ade strukit gatan fram och sett transporten? — — — )en gamle bekante har dock öfverallt nyttjat ordet ärer, och detta tycks bevisa att han ej just synwerligen trott på sagan. Vidare säger Den gamle bekante, att jag är utustad med två tjenster. Detta hafver i så måtto in riktighet, som jag verkligen gjort två tjenster, älförståendes den ena utan allt slags lön eller innan förmån, helst jag under de två år jag tjenstjort som biträde i Fångstyrelsen ej uppburit en killings arfvode eller har något innestående. På amma sätt äro, om jag ej misstar mig, alla embetsnännen i Fångstyrelsen utrustade med två tjenter och lön blott för den ena; ty det fianes trolisen ingen, som tar afsked från en ordinarie befatting, för att mottaga ett förordnande tills vidare. Den ende som således måste ta åt sig piken är vaktnästaren, som verkligen innehar två ordinarie vaktnästare-embeten och drager två hela vaktmästareöner. När det gått raden igenom, så träffar väl nmärkniogen äfven den sannskyldige sluteligen. Stockholm den 48 Februari 1848. C. A. Wetierbergh. ——— (Insändt.) ETT TILL SUNDHETSPOLISEN HÖRANDE AMNE. Då i afseende till sundhetspolisens ordnande i hufvudstaden, alla territorialförsamlingarne blifvit indelta i distrikter samt stadens borgerskap och husigare emellan sig valt ordningsmän för hvarje distrikt, hvilka i förekommande fall skola besluta och yrdna efter omständigheterne, synes det serdeles anmärkningsvärdt, att just från den sidan man har största anledning att frukta för cholerans inbrott, finnes hvarken ordningseller tjensleman, som personligen kan infinna sig och anordna huru förhållas skall om denna härjande epidemi skulle yppa sig ombord på något skepp, liggande på strömmen. — Visserligen lär karantänsbevakning bli beordrad vid alla inloppsställen i skärgården, likså väl som förl. år; och vore det väl om denna åtgärd gjorde tillfyllest: men då det ännu ej är med säkerbet utrönt, huru denna fruktade farsot utestänges och man finner af de många försigtighetsanstalter som vidtagas att man tviflar på att häri lyckas, har man all anledning att befara att den lika snart, om icke förr, kan visa sig ombord på något inkommet skepp, om ock karantänsbehandladt, än, inom stadens område. Då saken rör en allmän och vigtig angelägenhet, frågas, om kommunalprincipen, beträffande Strömmen och Ladugårdslandsviken, äfven här skall genomföras; då nödgas väl skeppsägarne åtega sig sundhetsordningen der, liksom husägarne redan åtagit sig inom stader, — eller skall någon annan princip eller plan följas, hvarföre icke utföra den medan tid är, då sundhetsnämnden organiserades redan för tre månader. Stockholm i Februari 1848. Ledamot af Ordningsoch Sundhetsnämderne.