Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 3

Uftonbiadet i de föregående artiklarna framlagt, r att söka gifva åt dessa artiklar den fårgen, om om Aftonbladet hade påstått eller velat öra troligt att riksdagsmännens yttranden och la iksståndens beslut i Slitö-frågan hade tillkomnit genom rysk irflytelse. Ändamålet härmed!n r tydligen att kasta ett sken af förbatlighet res vå ifrågavarande artiklar; och således äfven vidb letta tillfälle åstadkomma en förvrängning afM anna förhållandet, som var helt annat, och enlast gick ut på att visa huru åtskilliga bland iksdagsmännen hade blifsit förvillade om räital; vaturen af Slitö-frågan, hvilket längre ned skally n tydligare ådagaläggas, och att denna förvil-lir Ilse endast hade kunnat uppstå genom en si.an långvarig väfnad af hopsatta dikter, som äl! lem hvarom vi öfverbevisat Minerva, angående !? tt agerande och agiteraide från den liberala ): essens sida, hvilket aldrig egt rum, men hvars örespeglande utgjorde ett medel att på samma ång maskera egna syften och inbilla en del aflo epresentationen att ett annat, för rikets sjelf-lts tändighet äfventyrligt, främmande intresse vorelt ned i spelet. Vi bedje att få observera och!i ägga noga märke til, att vi icke ens bestämdt påstå, att den ,redlige, sjelf, eller Svenska Miverva, är köpt af Ryssland. Alit hvad man ilg let hänseendet kan säga, är att vissa kända omtändigbeter äro misstänkta, t. ex. Minerva:lte redaktö: ens fordna förtroliga umgänge uti ry-r ka ministerns hus, i förening med den omtändigheten att bemälde minister då prenumeu ersde på 400 exemplar af tidningen, hvilka 4 nnu sägas vara i behåll, o. s. v. Vi påstå enlast, att både Minerva och den predlige handlalä ch uppföra sig alldeles så, som om de vorolu söpta af den ryska politiken. å E:t ytterligare bevis på detta förhållande, och tt af de vigtigaste, l.gger i den serdeles flit och osparda omsorg, som Minerva baft medl, seende på Slitö-fragan serskildt, att förvilla ;llmänhetens begrepp om nauren af den be-!k värda nederlagsrätten, genom det idkeligen upp-e repade påståendet att frågsn gällde att göra Sktö till en frihamn, och derigenom kunna! maskera den rätta orsaken, hvarföre Rysslaud, skulle se med missnöje en sådan nederlags-l, rätt, medelst, förevändning att densamma skuliel3 se anledning till smuggling, och således blifva orsaken till en billig oro från Rysslands sida.s Den som vet hvad nederlagsrätt vill säga, vet neml. att den icke består uti annat än rät-4 tigheten att upplägga varor under ett publikt embetsverks vård, för att framdeles antingen förtullas eller efter angifning åter exporteras. Långt ifrån att en sådan rättighet kan gifva anledning till smuggling, är det således klart, att den främmande makt, som fruktade en sådan, kunde genom en vice konsul eller ar.nan agent på stället i tullverkets journaler få reda ej blott på hvarenda colly af varor, som från nederlaget utfördes, utan äfven namnet på skepparen med hvilken de utfördes, så att en sådan iorättning snarare skulle föranleda till en vidalt lättare kontroll emot smuggling, än fallet kanl4 vara nu, då ingen större tullbevakning finnes på stället. Vid besinnande häraf, måste man ve: kligen förvåna sig öfver den naivetet och obe-! kantskap med rätta förhållandet, som förrådde, sig hos åtskillige af talarne i flere riksstånd,: och hvarpå vi såsom exempel hänvisa till berättelsen om Presteståndets debatt. Men der-l: före och på det den billiga oron för snugglingen till den östra kusten icke skulle synas alltför mycket sökt, var det oundvikligt att dikta ihop det frågan vore om en frihamn; ehuru faran för smuggling, äfven-ifrån en så-, dan, icke kunde bifva af den betydenhet att, väcka någon oro, så framt icke antingen fri-i bamnsrättigheten bade beviljats till den utsträckning, att lossning och lastning i sjelfval!l hamnen fått ega rum från ett fartyg till ettl. annat, utan förbindelse till angifning, eller oci bela ön fått porto franco-rättighet,så att hvilka fartyg som helst der kunde inlöpa och hvilkal varor som helst införas, utan angifning eller tullagift. Endast genom en sådan falsk förespegling och förvridniog af frågans natur, kunde det ock blifva möjligt att inbilla någon att denna angelägenhet egentligen vore elt engelskt intresse, äfven i politiskt afseende. Att någon ledamot af engelska parlamentet, som fått höra talas om frågan om en portofranco i Slitö, och sannolikt gjort s:g ett öfverdrifvet begrepp om de fördelar, soc engelska handela deraf kunde hemt2, framställt en fråga derom i parlamentet, äfvensom att engelska beskickningen möjligtvis af sidant skäl kan hafva intresserat sig för sakens framgång, förefaller från deras synpunkt lika naturligt, som att t. ex. Sverge genom sina beskickningar i London och Paris sökt verka för trätullens neds:tining i England och jerntullens i Fraokrike, samt för en förminskning i hamnumgälder för avenska fartyg m. m. Men om det på något sätt lät sig göra, att inför publiken framlägga de underhandlingar, som Minerva förmenar bafva egt rum emellan engelska och Isvenska kabinettet angående Slitöfrågan, så äro vi öfvertygade stt ingenting skulle bättre, än ett sådant offentliggörande, skingra den, vi kunne icke kalla det: annat än, barnsliga förvillelsen, att England skulle hafva ett direkt lpolitiskt intresse af sakens framgång, eller att Idet skulle finna sin räkning vid att uppbygga en fästning i Slitö, samt bålla en garnison och Iflottstation derstädes. Ljyf(Forts. följer.) asksk—— VA Mas -— JR ER Pe — U.ur Norska Regeringens Berättelse till Norges storthing om Rikets tillstånd och förvaltning, sedan nationens representanter sist voro församlade, hemte vi följande utdrag om -Ide vigtigare förändringarne deruti. I Ifrån år 1846 bar ett serskildt departement, un-Ider namnet af Departementet för det Inre, be(handlat allt hvad som tillbör näringarne, provideIringen, medicinalväsendet och skjuts-, väg-,kanal-, s byggningsoch brandväsendet samt vissa delar af Iförsäkringsanstalterna, kommunalväsendet, landets a ra