Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 3

r. OM DEN RYSKA POLITIKEN I SVENSKA jn ZZY ANGELÄGENHETER. Då vi i förra veckan företogo oss att framigga åtskilliga af de omständigheter, hvilka unna gifva ett begrepp om den method, som n rysk politik . sannolikt skulle finna mest öfrerensstämmande med sinr önskningar, i afsende på bearbetanet af våra inhemska angeägenheter, äfvensoan åtskilliga facta, hvsraf det an skönjas, huru väl dessa önskningar samnanträffat med den taktik, som begagnas från d n viss sida af pressen härstädes, kunde vi ickej, ar, att Svenska Minerva skulle skynda att. ifva en så omedelbar bekräftelse åt dessa slutatser och bypotheser, som dem man träffar i ista lörd2gens Minerva. Af en artikel, som ler upptager hela tidningen, finner man nem-. igen, att den reåilige,, nu såsom vanligt, icke ned ett ord svarar på eller låtsar om hela bevisningen om det långvariga lögnsystem, hvarned han haft till ärdamål att inbilla publiken, tt de liberala tidningarne voro köpta agenter ör Englands intresse. För att icke förlora wela frukten af den förut nedlagda mångåriga nödan, har han derföre nu vidtagit det för-. viflade partiet, att till en del afkasta masken. ch uppträda öppet såsom den ryska politikens!, mbudsman. ä Den nya manöver, som härvid användts, be-g tår i att framhålla hvad som p,blifvit berättadt sg om vårt kabinetts uppträdande i den sehwei-l; ziska frågan, uti en syftning, sisom det vill synas, alldeles stridande emot samtliga kontinentalmakternas politik,. Och detta förmodade ippirädande är nu föremål för ett ogillande rån Minervas sida, hvilket, för att komma i sin ätta dager, bör ställas vid sidan af den förut af oss påpekade varningenn till regeringen, vatt hejda siga, och den afsigiliga vigt, som, i örment motsats deriill, 1:gges på Carl Johans politik, m. m. Ett icke ovigligt moment iaf-. seende på detta nya uppslag ligger äfven i den, taktiken, att förebålla representanterna alt, il. händelse svenska regeringen skulle, i afseende ; vå de europeiska angelägenheterna i allmänhet, visa någon skymt af sympati för någon libera-. lare åsigt, hvilken föraodas kunna, så:om det, hette i ett föregående nucmer af Minerva,l, väcka missnöjen Wer en billig oro hos Ryss-l; land, och sådant gillas af representationen, så Å P2 IC VA DO rem mm MM bb ÖA mm Få mm (fc måste denna också ,afstå från sin böjelse attl. bushålla med anslageny. : Det är verkligen icke så oslugt handladt af Minerva att, sedan hon först agerat i det ry-, ska intresset, i en sat, som tillhör vår reger.ng att helt och bållet afgöra, men dervid blifvit objelpligt ertappad att bafva byggt hela sinl operationsplan på lögnen, till sin räddning kasta sig på en gång ina i den yttre politiken, der! äfventyret alt blifva kontrollerad med bestämda facta och handlingar är mindre. Imedlertid är saken så sjuk, att den icke ens kunnsit hjelpas bärigenom; och Minerva har tydligen varit så ängslig, att hon icke boft tid att betäcka re-l trätten. En omständighet är isynnerhet härvidl intresssnt, nemligen att, då oss veterligen ingen tidning eller annan tryckt handling kungjort innehållet af den protest eller förklaring, som svenska regeringen förmenas hafva afsändt till de stora makterna, så bar Minerva likväl, glömmande denna omsiändighet, 1 brådskan, alldeles såsora Cencrillon glömde sin toffel rär hon burdus måste bori ifrån den främmande konungasonens gästabud, likväl gjort sina läsare underkunniga om detta innehåll. Detta synesl bevisa, att noten måste hafva blifvit Minerva meddelad ifrån någon af de bärvarandg diplomaliska beskickningarne. Och hvilken beskickning detta, i sålant fall, är, tyckes icke vara svårt att sluta till af det språk, Minerva på samma gång begagner. Detta språk innebär hvarken mer eller mindre, än att vår regering bör betrakta sig helt och hållet såsora en vasall åt den östra granaen, och skyldig att dansa efter dess pipaiafse:nde på den yttre politiken, under hv:lka föraållanden som helst. Viämna icke fördjupa oss i kabinettspolitiken och tro icke, att Sverge bör söka spela någon stor roll i de europeiska angelägenbeterna. Men man kan nog i det föllet göra sig förvissad, att vår regering icke är den, som blottställer sig för några onödiga äfventyr. Imedlertid förtjenar det stt litet närmare gratiska naturen af den varning Minerva bär givit med anledning af den schweiziska frågan, på det de representantern, som ännu låna sitt öra åt Minerva, icke måtte förbise dess ezentliga syftemil; ty hvarom handlar den schweiziska frågan emellan kabinetterns? Om ingentvng annat än huruvida en nation skall ega rättighet att ordna sina inre angelägenheter, utan inblandnisg af främmande makter. Enhvar finner, att denna frågas lösning icke kan vara likgiltig för någon bland makterna af andra och tredje ordningen, och allraminst för en nation i den ställning som den svenska. Ingenting kunde då vara billigare och n:turligare än om Sverige, såsom en af de makter hvilka underItecknat Wienerkongressen, övskat att icke blifI va uteslutet ifrån de diplomatiska rådplägningarna -lom Schweitz; likasom vi icke kunna inse anJnat än att hvarjo svenskt hjerta måste erfara lett lifligt deltagande för de tappre schwez.rInes rätt, att ostördt få utveckla sitt statsskick. JEndast det reva, på all moralisk förevändning blottade våldet, hvars tid dock, ty värr, ännu lär långt ifrån förbi, kan bestrida rättmätigheten af ett sidant anspråk. Det är fabeln om vargen, som bannade lammet, hvilket drack vid -Isamma bäck, att det grumlade vaitnet för hoInom. Då lammet undskyllade sig dermed att detta icke var möjigt, emedan det stod nede:nr vargen, så frågade denne om lammet ville y slgöra sig uppstudsigi; samt anföll derpå och sön s Iderref detsamma, Det är sålunda naturligt, at , våldet kan taga till förevändning hvad som o Ihelst, för att utföra sina afsigter; men inom de iskliga samfunden och i den politiska verk