Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 2

tår i att se den oupphörliga utskeppninzen af sterrikiska truppar, som anlända med ingfaryg, för att afgå till fasta landet. Kostymodarne voro öfverfylida med osäljbara varor, ch handskmakarne beklagade sig särskildt öfer det allmänt påkomna bruket af endast svarta andskar. Turinska bladet xConcordia, offentliggör ett iandbref ifrån kejsaren af Österrike till viceonungen i Lombardo-Venetianska riket, erkewertig Rainer; det lyder så: Jag har fått sunskap om händelserna i Milano d. 2 och 3 Januari. Det har blifvit mig klart, att i Lombardo-Venetiasnska konungariket finnes en fraktion, som söker störa ordningen och allmänna !ugnet. Jag har för Lombardo-Venetianska koruogariket redan gjort allt, som, efter hvad mi trodde, motsvarar de särskilda provinsernas behof och önskningar; att göra andra koncessioner är jag icke villig. Ers höghet skall bringa mitt beslut till allmän kännedom. Hållningen hos den öfvervägande delen af Lombardo-Venetianska konungarikets befolkning låter mig hoppas att vidare förargliga uppträden icke komma att ega rum. I hvarje fall räknar jag likväl på mina troppars trohet och mod. Ferdinand I Pius IX berättas hafva yttrat särdeles tillredsställelse öfver beavilj:ndet af en konstituion för Nespel och allt sedan varit vid ganka muntert Ifnne. Den 4 Februari utfärdales af den nya romerska senaten en af dess ;-miliga ledamöter — Senatorns, furst Corini, och de 8 Konservatorern:, — undertecknad kungörelse till Romerska folket, om utvecklingen af hindelserna i Neapel, hvilka framställas såsom en följd af reformerna i Rom. Hans Heolighet Påfven — heter det vidare — har man hufvudsakligen att tacka för denna itgång, hvilken småningom skall framkalla en välgörande endrägt emellan styrelserna och folken, i ett system af fortskridande samhällsutveckling. Slutligen inbjuder Senaten till firande af den i konungariket begge Sicilierna atervändande friden, genom en högtidlig illumination i Rom, d. 3 Februari. Parisiska bladet La Presse, berättar, att när österrikiska ambassadören i Neapel fåfängt sökie förekomma medgifvandet af en konstitution, ingaf han en protest till konung Ferdinand, hufvudsakligen grundad derpå, att konungen i Neapel hade, genom en serskild öfverenskommelse sed Österrike, ovilkorligen afsagt sig friheten alt förläna sitt land nya statsinrättningar. — Härölver förekomma i Times; för den 8 Februari följande närmare upp ysningar: När engelska ministeren år 1846 räckte hofvet i Neapel sin hand till den skamliga kon:rarevolutionen, visste hvarken lord Castleragh eller sir William ACourt (då engelskt sändebud Neapel) att de gingo en annan makts ärenden. Det var dem obekant, att till traktaten emellan Österrike och konungariket Begge Sicilierna af den 42 Juni 1843 var fogad en hemlig artikel, af följande märkvärdiga innehåll: Då de förbindelser som Deras Msj:ter ingå genom deita fördrag, för att betrygga Italiens vinre frid, ålägga dem pligten att beskydda sipna stater och undersåtare mot nya olycksfall och mot okloka nyheter, hvilka skulle återföra 1essa olycksfall; så är emellan de höga konoirahenterna aftaladt, att H. M. Konungen af Begge Sicilierna efier återtagande af styrelsen oi detta rike icke skall deri låta inträda nåogra förändringar, som icks öfverensstämma ,med de gamla monarkiska institutionerna och med de grundsatser, som Hans Kejserl. Maj:t vantagit för inre styrelsen af dess italienska provinser. Denna artikel anser Tines hafva, utgjort srunden för Österrikes vägran äfven 4820 att erkänna den konstitutionella regeringen i Neapel, så väl som för den derefter följande väpnade inblandningen till utförandet af kongressbesluten i Troppau och Laybacb, och att furst Metternich sannolikt skall anse den hemliga artikeln lika gällande nu som någonsin, samt innefattande en krigsorsak emot hvarje konstitutionel styrelse i Neapel. TT ÄRA ARTARNATA ID RnNiTETARIA