Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 2

alla hemma, och har bjudit hit hvarenda en.... Ab! se der kommer hela byn för att lyckönska er. Halifax (afsides): Jag tror att sjelfva fan har sin hand med i spelet! Sir John: Tvekar du kanske? Halifax: Åhnej, nej, jag tvekar inte längre, jag gifter mig genast med henne.--(Åfsides): Hon är förtjusande, och är jag en gång hennes man, ska ni få se hvad jag gör, sir Fohn! Sir John (afsides): Du beslutar dig för tvärt för att inte ha något spratt i sinnet; men var inte rädd du, jag ska nog veta att förekomma dig. (Vill gå.) (Halifax och Jenny gå emot de kommande och försvinna.) SJUNDE SCENEN. SIR JOHN. ARTHUR. Arthur (bindrar sir John från att gå): Tillåt, min onkel! Sir John: Hvad! är ni ännu här, min herre! huru! har Di då inte rest? Arthur: Jo, min onkel, och till och med kommit tillbaka. Sir John: Nå, hvad för det då? Arthur: Det kom ett bref från kungen, hvilket jag borde skaffa i era händer så fort som möjligt. Sir John (rycker det till sig): Ge hit! Arthur: Men det är inte allt. Sir John: Hvad är det mera då? Säg fort! Arthur: Min onkel, jag ville tala med er om något. Sir John: Om edra löften, om edra vackra handlingar, kan jag förmoda? Arthur: Ack nej, min onkel, jag är helt förvirrad... ty då ni inte tar väl emot mig, nör jag till och med tror mig förtjena beröm, hur ska ni väl då göra i dag, då jag måste anklaga mig sjelf inför er? ... Sir John: Huru! anklaga dig? . Arlhur: Jag har behof af ert öfverseende, min kel. Sir John: Du! (Lugnar sig.) Ah! verkligen! Arthur: Jag har begått ett stort fe Sir John: Har du begått ett stort fel... kom hit, min gosse, och berätta mig det Arthur: Huru!... ni.... Sir John! Berätta mig det... kors för fan! jag on