Aftonbladet – 22 februari 1848, sida 1

..jag hade gått förut ... jag hade gömt mig vid vägen. Halifax: Ja, ja, bakom brunnen. Jenny: Kommer ni ihåg det? ? Halffax: Stackars flicka, du hade inte förgätit mig! Jenny: Jag skulle kunna glömma er! ni hade ju gifvit mig ett minne? Halifax: Ett minne? . Jenny: Kommer ni inte ihåg det? Halifax (söker att påminna sig): Ett minne? Jenny: Jag följde er två mil; men ni ville inte tillåta mig; att gå längre ... vi skiljdes åt ... jag grät häftigt, och ni, ni grät också litet! Halifax: Jag började klättra uppför berget, i det jag viftade med näsduken åt dig; du stannade ner i dalen och följde mig. med ögooen; då jag kommit till höjden, der vägen krökte sig så, att du inte längre kundese mig, vände jag mig om för sista gången, jag närmade mig kanten af klippan, såg dig nedanför på knä, der du skickade mig den sista slängkyssen -.. då, plockade jag en blomma, och kastade den ned till dig. Jenny: Den har jag alltid förvarat. Halifax: Är det möjligt? Jenny: Af en händelse hade hon nio blad ... Ack, hur ofta har jag inte räknat på dem... Förtår ni, James? ... ban älskar mig, litet... Halifax (räknar på fingrarna): Ja, jag förstår mycket väl, han älskar mig, litet, mycket, häftigt, nte alls. Han älskar mig, litet mycket, häftigt: det gör nio, och blomman hade rätt. Ja, jag älskar lig, jag älskar dig som en galning. Jenny: Ack, min Gud! Halifax: Jag älskar dig inte litet, utan häftigt .. somEblomman sade. Du kan också vara lugn, mitt barn, jag ska inte gifta mig med dig. av: . Jenny: Hvad menar ni, James? Halifax: Åh, ingenting ... och sedan?.,. m Jenny: Hvad för slag? .-. Halifax: Och sedan jag rest; hysd gjorde ni då -. hvad blef då af er?... Jenny: Jag väntade på er. Det varnågot inom nig som sade att jag skulle återse min så högt älkade James; derför afslog jag äfven alla anbud, inga och gamla, fattiga och rika, och sade för mig jelf: de känna inte min James, ty kände de ho