Aftonbladet – 21 februari 1848, sida 2

da förposter af garnisonen hindrade hvar och enalft komma fram. Overallt voro gatorna bu fyllda af folkskaror, de flesta väpnade, hvaribland en ofantlig mängd nyss iokommet landtfolk. Bröd cch lifsmedel fanns nu tillräckligt; till största delen införts ifrån landet. Alla hus, alla fönster och ännu mera alla bodar voro stängda och intet ljus synligt, utom den vanliga alltför sparsamma gsatulysningen; vär derleken var mulen och regnig. På en gång, då klockan slog åtta, hörde jag hela den långa Toledogatan utåt ett enda rop: Ljus! och inom tio minuter gaf den snörräta gatan anblicken af en fullständig eklärering, från jordvåningarne till takfönstren; likväl icke närmare slottet än på skotthåll. Första nyheten på morgonen i dag var att det så länge väntade ångfartyget Vesuvio hade anländti går afton från Neapel, men genast återvändt utan att landa. Natten har sflupit temligen lugnt, för oss som bo i trakten af hamnen; men längre upp, i grannskapet af slottet, skall det ba gått temligen hett till. Kl. åtta på morgonen i dag begyntes en stormringning med de mångfaldiga kyrkornas tusental klockor. Vid min rund genom stadensåg jag, nära Meacqueda-porten, en stupad kavallerist, som hade kommit såsom ordonnans från slottet till hamnkastället (Castellamare) men blifvit skjuten från hästen. Emellan Maqueda och Giorgioporten lågo fyra gensdarmer, som blifvit träffade af skott från stadgmuren. Kl. 40 lossades från kanonerna vid slotisbacken två kartetschskott nedåt Toledogatam, utan att likväl tillfoga någon skada; derpå begyntes en liflig geväreeld utanför banken och närbelägna befåstade gensdarmerihögqvarteret. Tropparna utanför banken skjöto utan att hafva framför sig någon egentlig fiende, och på slump åt alla möjliga håll; men under detsamma nalkades insurgentskaran, numera mest landtfolk, från gathörn till gathörn, ou phörligt skjutande och, som jag tror; sällan förfelande någon, som var inom sigte och skotthåll. De framför bankporten och i förstäderna befintliga soldaterna nödgades snart draga sig tillbaka i det inre, hvarifrån de lifligt fortsatte skjutningen; icke mindre lifligt besvarade. Nu nalkades en mängd upproriske poliskommissariatet, sprängde dess gallerportar, spridde sig i hu:ets inre och förstörde allt hvad de öfverkommo. Omkring kl. half 3 på eft. m. tycktes man ha tröttnat på ömse sidor; endast i den aflägsnaste nordvestra delen af staden hördes ännu skott. Nu kastade bamnkastället granater på staden; en sprang på det platta taket af ryska generalkonsulns hus, en annan på hamntorget, och en bomb föll på värdshuset Trinacria, midt emot ryska konsulatet, emellan engelska konsulatet cch lord Mount Edgecombes hus och helt rära mitt; den sprang inne i värdsbuset, till stor förskräckelse för invånarne, men utan att såra någon. Kl. , 10 om aftonen. Jag hören liflig gevärseld iästadens norra del; striden tycks pågå utanför Castelamares vestra mur; från kastellet svaras lifligt på samma sätt, och emellanåt dåna kanonskott. Toledogatan är eklärerad likasom i går afton; stormklockorna hafva icke ett ögonblick tystnat; det regnar häftigt, och Gud vet hvad natten kan medföra. I går anlände evgelska krigsångfartygst Bulldog till. skydd för härvarande engelsmän; lord Mount Edgecombes har utbedt sig 30 man af dess besättning, och lika många befinna sig i engelska konsulatet. (Slutet följer.)