Aftonbladet – 21 februari 1848, sida 1

AR MM OO RS PM u!skottets utlåtande J4Z 538, som tillstyrkte ett anslag af 406,000 rdå bko årligen till H. K. H. Kronprinsens bofhållning, att utgå från början af det år, då H. Ki H. förmälde sig, yttrade sig H. Exc. grefve Posse för bifall till U.skotters förslag. Hr Löwenström, J., yrkade nedsättnng i det föreslagna anslaget till 350,000 rår. Hr Munck af Rosenschöld ansåg, på grund al 37 moa. 2 RB. O., landimarskalken icke kunna framställa proposition till b.fall på Ul! skottets förslag, som i hans tanka innefattade en ny motion, enär den kongl. propositionen icke talat om Kronprinsen: förmälniag. Sedan lanitmarskalken förklarat sg oförhind ad att framställa proposition till b.fall, fortsatte hr Munck af Kkosenschöld sitt anförande. fan ansåg anslaget hvarken behöfligt eller nyttigt. Sedan Kronprinsens apadag2 bestärades vid förra riksdages, bade ingen sådan förändring inträffat, som kunde föranleda till de:s ökande. Om hofbåltnipgen ej kunnat vara så lysaade som mången usg tronföljares i större cch rikare stater, så bör man ihågkomma, att det ej är genom lyx, som konungafamiljen skal! söka vinna sitt folks kärlek och andra folksaktning, utan genom sådana egenskaper, soa dess stamfacers. — Det har visat sig, ast H. K.H. med !et nuvarande aaslaget kunnat göra resor både inceh utomlands. Hins apanage såsom förmäld borde öfvorlemnas åt koraman ie sänder att beslämaa. Tal yrkade återremiss. Hr Fchiers, O. I, tillstyrkte ntlåtandets anjagande, ehuru han ansåg, att Utsi. ej bordt fästa något vilkor vid auslaget. Frihb. von Stedingk, Styrbjörn, talade om att pressen arbetat emot aasl:get, men förklarade sin tanke vara, att en sjelfständig representant icke borde låta allmänna opinioa-n iaverka på sna omdömen. Fab. förundrade s:g öfver vilkoret af förmälning, hvarcm den kungl. propositionen icke taler. Tvärtom borde man af prop. kommit till motsatt slutsats. Man hade jemfört detta anslag med presidententens i Förenta Staterna; men detta vore olämpligt, ty han är blott en embetsman, som inneiar sin plats vissa år. Dessutom är det ej af sparsarnhet, som Förenta Staterna gifva blott 100,000 rdr, utan till förekommande af för mycken sträfvan efter dessa platser och af dermed följande korruption. Skulle nämnde president liknas vid något, vore det vid våra högre embetsmån; och för att finna jamnförelse till dem behöfver man ej gå så långt, utan t. 2x. blott till Norrige, hvars härvarande statsminister har 40,000 rår, då vår justitiestatsmi4 nister blott får 42,000. — Äfven i anslag tll! Kronprinsen står Norrige framför oss; det gif-l ver 40,000, då Sverige blott ger 37,500 rår.) Norriges anslag bör likväl icke anses för fyll-9 nadssumma till det svenska; ty detär bestimdtc alt förtäras i Norrige, såsora äfven vanligen sker. I Norrige är särskild hofhållning. a Man har sagt, att anslag ej borde lemnas tilllc befordrande af lyx. Det ordet svälvar ständigt för de herrar, som peka alla anslag, men isyn-! aerhet dem under 4:a, 4:e och 5:2 hufvudtit-5 larne. Hvad som är lyx för en, är det dock icke för en annan, Hvad en af rescrvanterna, lr br Norin, föreslagit: 50,000 rdr, är ej mer äols t t AN —HA HF KV ee AA — AA 3 —-— VV 0 MM 0 Mm a FA a mm MÅ AMA MK mm mm FÅ mm AA DU mm hvad en rik bandlande depeosersr om året. För öfrigt är det märkvärdigt, att Borgarestån-s det klagar öfver lyxen: detta stånd, som i för-lt sta rummet skulle gå under, om lyxen upp-la hörde. t Tal. mindes den d3gen; då Kronprinsen bars till dopet. Då var förtjusningsfebern sådan, attf 100,000 rdrs anslag ej skulle ansetts för mycket. Så är menniskan; hon ledes af ögonbiie-s kets inzgifvelser! Rikets första stånd skulle ej äga några ayn-b nerliga lagrar att skörda inom landet, eller ära att vinna utomlands, om det af:loge anslaget.!b Hr von Har(mansdorff: det är anfördt i allals blad, att det äskade anslaget till kronprinsen d pj blott är mindre än i andra länder, utan äf-!n ven mindre, än någon svensk kronprins haft på 450 år. Det är också mindre, än behofvetlF ordrar, derför att det kommer för sent. Om K. M. vid förra riksdagen bade föreslagit det!k förra anslagets fortfarande, så hade sskert ingen röst höjt sig deremot. Då hade det räcktlj både till resor och till vistanda vid akademien.d Det är ej nog för en kronprins att göra b:kantskap med studenter vid akademien, utant han bör äfven göra det med utländska prinsar, ministrar och utmärkte personer. All den för-ti bindelse och vänskap, han kan sluta med dem, s medför fördel för Sverige. Ingen har talat om den besparing, som upp-4 kommit derigenom, att det gamla anslaget ickel4 fortfarit att utgå. Denna besparing har varitli en förlust för Sverige, OM den hindrat kron-v prinsen från att företaga utrikes resor. Det uonJ föreslagna anslaget börjar j utgå förrän vida kronprinsens förmöälning; då är det för sent att resa, ty alt taga en gemål med sig blefve för! li lyrt och att lemna henne hemma, nyförmäld, vore Opassande. a K. M. bör ej bestrida omkoznaderna för sinsc ons resor. Hans bofbållningssumma är ej förJ tor, helst som han af egna medel bestridt om-s sostnaderna för reparationer på Stockholms, P Diottningholms och Gripsholms slott, emedanaf mslagssummorna deröll iro för ringa. d Hr von H. hide sett skillnaden på frem-jst ande prinsars sätt att resa Och på våra prin-d ars. Han hade önskat, att skillnaden ej hade varit så stor. Hen påminde slu ligen om attj!s ir0 prinsen är Carl Johans sonson, och önska-a !e, att brr Löwenström och Munck af R:sen-s ;chöl måtte blifva de end2, som önskade nel-jd ältning. ts Frih, Cederström, R: yttrade sig för biallylu nenade att tidningarne ej representera allmänna lu; opinionen cch önskade, att de icke blifvit vid-vi särda 1