Aftonbladet – 19 februari 1848, sida 1

Ständer vid 1840 års riksdag beslöto sin hemställan inga nya skäl förekommit för saken, utan snarar emot; så ansåg talaren bäst, att utan någon vidar åtgärd å Ständernas sida låta frågan bero, tills K Maj:t funne tiden inne att den afgöra. Häruti instämde biskoparne Hedrea och Nibeliu samt doktorerne Reuterdzhl och Björkman. Doktor Lyth biträdde doktor Säwes åsigt om bi fall till betänkandet, och besvarade några af de i motsidan anförda inkast. Prosten Stabeck yttrade sig för bifall till utskot tets hemställan; målets afgörande berodde ju alltid af Kongl. Maj:t, som bäst kände hvad rikets vä och fördel härutinnan kräfde. Prosten Euren, medlem af den Ekonomiutskottet: afdelning, der frågan först blifvit behandlad, upply: ste, att inom afdelningen ingen skiljaktighet eg! rum och att äfven i utskottets plenum betänkande: bifölls — så vidt han erinrade sig, utan diskussion Talaren tviflade att en återremiss skulle leda til någon ändring i utskottets nu afgifna betänkande, Prosten Forssell ansåg det vara nog, att Gottland egde en privilegierad hamn, isby, för hvilken staten fitt vidkännas stora uppoffringar, och an. märkte de nya kostnader, som en dylik anläggning vid Slitö skulle medföra. Prosten Traneus talade om de öfvermäktiga grannarne i öster och vester, och deras täflan om herraväldet i Östersjön: Gottland skulle lätt kunna bli ett tvisteämne mellan dessa båda fruktansvärda grannar och gå förloradt för Sverige, ja inveckla fäderneslandet i ett vidtutseende krig, hvarigenom alla vunna fördelar af och för handeln försvunne, men de kännbara förlusterna återstode. Afstyrkte bifall. Lektor Wallman hade instämt med prosten Nibelius och förenade sig med honom äfven i yrkande på afslag å betänkandet. De skäl, som blifvit anförda för bifall, hade endast rört Gottlands enskilda intressen; men enskilda intressen måste vika för det allmännas. Det ifrågavarande etablisszmentet skulle medföra ganska betydliga kostnader och alltför sannolikt blifva en centralpunkt för smuglerier, dem staten med stora uppoffringar icke skulle kunna förekomma; och det vore lätt att inse, hvilken fremmande nation skulle komma att företrädesvis och kanske uteslutande begagna sig af denna nederlagsrättighet. Följden deraf blefve förr eller sednare, att denna makt vid: Gottland skulle hålla en flotta, för att skydda sina undersåtares egendom, och det vore icke otänkbart att den äfven komme att användas för att bevaka Sveriges politik och på den utöfva ett inflytande, hvilket för rikets sjelfständighet blefve lika äfventyrligt, som för denna om sin frihet ömtåliga nations känsla sårande. Portugals exempel torde för oss vara en tillräcklig varning. Prosten Klintberg besvarade exemplet af Portugal dermed, att förhållandena den tiden och nu vore så ganska olika: enighet och aktning herrska nu mellan regeringarne, en djupare känsla af rätt och sanning är omisskännelig, och folken låta numera våld och list icke ohejdadt rasa. Om regeringen, som ifrån sin höga ståndpunkt bäst inser det rätta, funne med Sveriges fördel: oförenligt att bevilja Slitö den omordade rättigheten, skulle talaren icke ifra för densamma; mera än Ständernas förr uttalade underHåniga underställan i detta afseende vore icke begärdt. Doktor Lyth erinrade, i anledning af ett föregånde yttrande, att Wisby hamn i följd af sitt vestiga läge aldrig kunde komma i åtnjutande af de nkomster, hvilka för Slitö påräknas, nemligen 8esom transitohandela mellan Ryssland och England ler Amerika, ty de fartyg, genom hvilka denna örelse bedrifves, gå alltid på landets östra sida. Att ördelarne af de sökta handelsfriheterna för Slitö kulle tillfalla Gottland ensamt och icke fädernesandet, var en högst oväntad anmärkning; skulle det cke vara för fåderneslandet fördelaktigt och hugneigt, om en af dess landsorter ifrån näringslöshet och lögervall försattes i ett tillstånd af industriell erksamhet. och välmåga? : De politiska skälen emot örslaget vore endast Kongl. Maj:t i tillfälle att rätt fväga och hedöma. Voteringen verkställdes om bifall eller afslag; den ednare meningen segrade med 37 röster mot 47. Biskop Butsch, doktor Lyth, doktor Säws och rosten Klintberg reserverade sig — den förstnämde ned förklarande satt han ansett betänkandet hafva ort återremitteras: : man hade då i högv. ståndets rna slutligen kunnat inlägga ett mera välbetänkt a eller nej, än nu varit möjligt, hvadan ock herr iskopen vid detta tillfälle afhållit sig från voterinen.