Aftonbladet – 19 februari 1848, sida 1

4 TO ET nt. SY SSE ae nat nr As a. TEA ter AR 3 e skulle den snart hafva blifvit en depöt för hela Östersjöhandeln; samma fördelar skulle kunna tiliskyadas det svenska statsverket. Dan Gottländska handelns, näringsflitens och välmågans återu plifI vande och den blomstring, som sålunda bereddes en provins, kunde ej blifva utan den mest välgörande -Jåterverkan på det gemensamma moderlandet. Fö:. Isöket att upphjelpa Wisby stad och hamn hade misslyckats, men den tillämnade handelsplatsen på Slitö har en ojemförligt lyckligare belägenhet; den jalltför inskränkta och med flera svenska -Östersjöstäder delade upplagsrätt, som blifvit Wisby: förunhad, gistode i ingen jemförelsa med de frihamnsförmåner, idlsom nu begäras åt den sednäre platsen. — Talaren s I yrkade bifall till betänkandet. j i Professor Thomander: Den förevarande frågan är i sjel.va verket af ganska grannlaga beskaffenhet; och det kunde: väl vara, att andrå skäl än de små alekonomiska tala emot bifall: till den begärda förmå1 nen åt Slitö. Omständighöterna äro fedan 4840 ål förändrade, och ehuru Rikets Ständer då-ansågo sig kunna lägga något i vågskålen, kunde sådant nu Ibefianas mera vådligt. Då bevilj ett stort an, slag för en hamnanläggning i Wisby, och vi veta nu huru denna anläggning gått förlorad. På Statsaj utskottets bord hvilar för närvarande en begäran om förökande af anslaget för detta ändamål. Förutsatt att detta anslag beviljades och det blefve en hamn pli Wisby, kan det vara frågan om huruvida icke illden begärda förmånen af transitooch nederlagpri rätt borde tilltalla Wisby. Jag är dock hvarken! i valet eller i qvalet. Betänkligt lärer det vara att l bevilja den åt någondera. Ännu en olikhet emot , förhållandet 4840 torde också förtjena tagas i be-)traktande. Här är fråga om ett nytt! tullsystem, ehvarutur ordet förbud skulle försvinna, för att t supplesras af höga tullbestämmelser. Frestelsen till fllurendrejeri torde derigenom blifva ymnigare, och dldå platsen icke är nog bevakad, skulle erforderliga åtgärder för en starkare bevakning blifva alltför dyra. Jag röstar för afslag till utskottets betänkande: Häruti inståmde doktorerna Björkman och SandI berg, prosten Ljungdahl! m. fl. ) Biskop Hallström erinrade om frågans föregående .Ibehandling: huru saken i allmänhet blifvit med väl-Ivilja omfattad, samt tillstyrkt af samtlige vederbörande autoriteter, Konungens befallningshafvande, Igeneraltullstyrelsen och kommerskollegium: och huru :Itrenne riksstånd vid 4840—41841 årens riksdag bifallit förslaget. Man borde icke nu, på blott lösliga Isuppositioner , frångå sin. en gång yttrade åsigt. Tolaren tillstyrkte bifall. ) Doktor Stenhammar: Ehuru jag så gerna bibeIhåller tystnad och helst borde göra det i en fråga, hvars bedömande fordrar mera insigt i kommerciella och politiska förkållanden, än jag kan mig tillegna, Iskulle jag dock nu anse mig fela,.om jag underlåt, Jatt äfven med fara för misstag. uttala min öfyertyIgelso i ett ämne af så stor vigt. . Högst betydelseIfullt förekommer det mig, att när Rikets Ständer vid 4840—41841 årens riksdag framburo sin önskan, att Slitö måtte förses: med transitooch fribamnsJrättighetor, den store,-statskloke Konung, som så! varmt nitälskade för fäderneslandets sanna fördelar, likväl icke dertill gaf sitt höga bifall. Jag instämmer med den förste talaren i de farhågor han yttrat för missbruket af den sökta nederlagsfriheten vid handelsvarors import och förtullning. En annan : talare har redan antydt, att denna betänklighet för-. tjenar ännu större uppmärksamhet, då frågan är om en ny tull-lagstiftning och handelsfrihet, men derjemte erinrat, att ämnet framkallar andra, ännu vig tigare betraktelser. Afven med denna talare instämmer jag, och beder få tillägga, att dessa betraktelser förekomma mig vara af den öfvervägande vigt, att de ingalunda böra förbises, eller vid frågans offentliga behandling förbigås, om-de ock icke skulle l: kunna af den enskilde uppfattas i hela deras storali betydelse. Det må vara att Gottland, hvars invå-? nare jag tacksamt värderar och tillönskar all välgång, skulle genom den sökta nederlagsrättigheten vinna enskilda förmåner, ehuru jag betviflar, att dessa skulle lända de ringare folkklasserna till verkligt moraliskt eller ekonomiskt gagn. Men: obestrid-. ligt är väl, att den lättnad för mångfaldiga varu-l: artiklars spridning, som: genom: beviljad nederlagsfrihet vid Slitö bereddes, icke-ailenast kunde blifva ll skadlig för fäderneslandets industri, minska: statens ( tullinkomster och bidraga att öka vanan vid bruket ; af en mängd verkliga öfverflödsartiklar. bland menigheten, utan äfven inveckla. svenska staten i högst betärkliga missförhållanden till andra stater. Betraktar man läget af den Ypperliga hamnen vid I Slitö på nordöstra kusten af Gottland, så är lätt att! inse, åt hvilket håll varutransporten derifrån skulleld ske; de i utskottets betänkande upptagna utlåtanden förmäla uttryckligen, att handeln från Slitöls skulle riktas på de östra och södra kusterna vid Östersjön. Lika lätt inses, hvilken ration isynnerhet skulle begagna sig af den ifrågasatta nederlagsrättigheten, drifven dertill af ett oemotståndligt behof att för sin öfverproduition af manufaktur-tillverkningar söka afsättning åt alla håll. Icke allenast vårt land skulle då, till förderf för vår industri, förses med ett varuöfverflöd till låga priser, utan tillfället att uttömma detta öfverflöd. i ryskå hb och preussiska kustländerna skulle omsorgsfullt begagnas. Vi veta, att dessa länders regeringar äro ömtåliga om sin inhemska industri och . sina tulllagstiftningars helgd. Jag Vågar icke mer än blott antyda de koilisioner mellan regeringarne och folken, som häraf kunde uppstå; men jag tillägger, att nederlagsfrihet aldrig borde medgifvas en helt och hållet öppen plats, sådan som Slitö — aldrig andra platser än starkt befästade handelsstäder, på det att de måtte kunna utan svårighet skyddas och försvaras mot öfverrumpling och ockupation. Om dyrbara varulager. hopades i Slitö, måste vid politiska invecklingar, föranledda antingen genom derifrån utgångna smuglerier eller andra allmännare tvisteämnen, den regering, hvars undersåtares egendom kom i fara, blifva angelägen att skydda densamma, och deraf finna en önskad förevändning att med en flotta besätta hamnen Vid Slitö, i hvilken större krigsskepp utan hinder kunna inlöpa. Det är justlq, denna hamnens beskaffenhet, som gör nederlagsfrihetens beviljande för Slitö så högst äfventyrlig. Man ken tänka sig, att tillfället till en ockupation skulle begärligt begagnas ej mindre till Gottlands än fäderneslandets olycka. Jag kan af dessa skäl ickelF annat än yrka afsleg å Utskottets betänkande. ge pp iärut! instämde doktor Broman och professor!c, ries, . N Prosten Meldn biträdde utskottets förslag. I afseende på de politiska betänkligheterna yttrade denne talare, att man nog kunde inbilla sig många saker OCh sa spöken på ljusa dagen; men talaren vore ej fallen för sådant. Han yrkade bifal! till utskottets hemställan, förmenande att en återremiss ej skulle tjena till någonting. Biskop Bulsch åberopade betänkandet. Men då man förebragt både politiska och kommerciella skäl för en mot utskottet motsatt mening, så ville biskopen ej motsätta sig en återremiss. Doktor Gumelius : Enär det kunde sättas i fråga