Aftonbladet – 18 februari 1848, sida 2

RIZSDAGEN. Uti onsdagens e. m. plenum i Borgareståndet förekom: Från Bankoutskottet under JM 44, Berättelse angående verkställd undersökning om styrelsen och förvaltningen af R. St:s bank under tiden från nästförflutna riksdag. De serskilde punkterne dels biföllos, dels lades till bandlingarne, dels lät Ståndet vid yttrandena deruti bero. Lagutskottet: Betänkande JF 47, med afslag på motioner om rättighet för qvinna att vid viss 25—530 års ålder bli myndig, godkändes efter en liflig diskussion. Mot Utskottets förslag talade herr Tauson: Motionerne bade skäl för sig med afseende på qvinnens sjilsförmögenbeter. Hvarföre vore en enka vid yngre år hättre lämplig att råda sig sjelf? Ansökning om myndighet vore förenad med omgång och kostnader. Qvinnan borde bli myndig vid 23 års ålder. Talaren uppträdde utan anspråk på förmåga såsom talare, yrkade afslig på betänkandet. Herr Sundler fann motionen billig, heldst om rayndighetsåldern bestämts till 30 år, önskade att underrätt mitte på ansökan kunna förklara qvinnan myndig och begärde i sådant afseende återremiss. Uti denna sednare begäran instämde kerr Ekholm, ehuru 3:ne Stånd sades redan bifallit betänkandet. Det hade blifvit sagdt att om qvinnan skulle äga sjelf sköta sina aff.:rer, drog2 det henne utom dess egentliga sfer, det husliga lifvet. Tal:ren påminde dock derom att många qvinnor likväl lefde ogifta. Herr Agrell fann motionernas syfte ädelt och hade varit böjd för bifall dertill, men kommit på andra tankar inom Utskottet, der man icze kunnat tillerkänna qvinnan den passionsfrihet, man å andra sidan tilltrott henne. Qvinnan vore fåfång och lätttrogen, samt skulle, för att tillfred:ställa sin fifänga, samt bedragen af sin littro, äfventyra sin förmögenhet. Trodde att om man hörde Sverges qvinnor i frågan, skulle de selfrva icke vilja mott:ga den rättighet här vore i fråga. Herr Billström talade för bifall åt betänkandet, åberopande lagberedningens förslag i ämnet. Herr Berg bade väntat afslag från Utskottet, men mera motiveradt. Qzinn:n skulle bättre förtjena myndighet än män vid 24 års ålder, hvilka ofta lättsinnigt missbrukade den. För öfrigt hade talaren, såsom motionär, ingalunda föreslagit qvinnans emancipation. Ansåg vid nu varande förhållande lämpligt att medge qvinnan att vid underrätt söka bli myndig. Herr Hörnstein begärde afslag på Betänkandet. Herr Wetterberg trodde motionens enda fel ligga deruti, att den kom för tidigt; ville genom serskild motion bereda den ansökningsrätt vid underrätt man omtalat. Herr Sjöqvist tviflade att ifrågavarande motioner blifvit väckte på fullt allvar. Herr Thorn biföll utlåtandet. Beviljades qvinnan rätt att inträda på mannens gbiet, så skulle antingen henne tillerkännas en vidsträcktare verkningskrets än mannen, eller ock finge man sa mannen sysselsatt med qvinliga sysslor. Herr Eklund: Förslaget vore ej nytt. Ett liknande bade af lagkommitteen varit tillstyrkt, men afstyrktes af hofrätterne och högsta domstolen, på motion, dem talaren meddelzde. Herr P. H. Lindström begärde afslag på Betänkande! ; förordade, liksom de fleste bland de följande talarne, förslaget om ansökningsrätt hos undervätt. Herr Fagerberg trodde qvfonan föga böjd för 2ffårslifvet, liksom hennes uppfostran icke afsåg utbildande för detsamma. Hade ofta hört enkor beklaga sig öfver sitt myndighetstillstånd. Trodde motionerne häröra derifrån alt mannen ville bli qvitt förmyndareansvaret för qvionan. Herr Ekholm: Qvinnan hade under diskussionen fått uppbära beskyllning för mångabanda fel och svagheter, för hvilka likväl måhända mannen icke vore mera i. Qvinnorne hade icke blifvit ridförda i sa