Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 3

som syntes förut hafva blifvit igensatt. Åtminstone visade stenarnes hopfogning att byggmästaren beräknat att en genomgång här skulle kunna upptagas. Två utgångsdörrar öppnades till trappan i gårdens Bordvestra hörn. Likaledes gjordes dörröppning genom tvenne mellanväggar, hvilka bildade en liten mangelkammare i husets södra del. På samma sida upptogs ett mindre fönster åt gården. Fyra dylika fönster och ena glugg igenmurades helt och hållet. Två stora höskullsdörrar murades till någon del igen och förvandlades till fönster. Det torde ej behöfva anmärkas, att öfver hvarje upptagen öppning sogs hvalf, der sådant icke redan förut fanns. Också hafva i murarne öfver och omkring dessa öppningar ännu icke visat sig några nya remnor. I förs:a stora våningen gjordes ingen förändring. I andra stora våningen igenpsattes fyra dörrar, en med tegel, de öfriga med plank. Ingen ny öppning upptogs. p I vinden och källrarne gjordes ingen förändring. Uti hela huset har icke någon vägg blifvit nedbruten. Icke en sten i murarne har blifvit rubbad, med undantag af hvad ofvan blifvit anfördt och hvad som blef nödigt för remnornas helande, hvarom straxt nedanför skall nämnas. — Att nya trägolf på några ställen blifvit inlagda, att tre trätrappor, en eller 2 kakelugrar, diverse panelningar och afskrankningar af bräder eller plank i de förfa bodarne och deras magasin, inredningen i stallet m. m. dylikt blifvit borttagna, torde väl icke kunna anses hafva försvagat huset. Den så kallade massakren består alltså deri, att 5, eller om man så vill, 6 nya dörrar och ett mindre fönster blifvit öppnade, då deremot 43 portar och dörrar, 4 fönster och en glugg blifvit igenmurade, antingen helt och hållet eller till någon del. Den som ansr dessa åtgärder hafva bräckt husets murer, måtte om deras fasthet göra sig en öfverdrifvet klen och utan tv.fvel oriktig föreställning. Kännare må afgöra, om de icke derigenom snarare torde hafva blifvit förstärkta än försvagade. Hvad de mycket omtalade sprickorna angår, må upplysas, att när brädbeklädnaden i den till kryddbod begagnade delen af jordvåningen borttogs — alltså innan reparationen börjades, befanns i väggen åt gården en lång remna, så stor, att en mans hand kunde föras derigenom. En dylik något mindre remna fanns i väggen mellan tvättstugan och förra glasbodens magasin. Dessa upphöggos och igensattes. Dessutom innehåller arkitektens afgifna embetsberättelse, att ett större antal sättningssprickor i alla våningarna blifvit upphuggna, igenmurade och afputsade. Framför en dörr. straxt innanför ingången till entresol-våningen från stora trappsn, låg ett steg af en tjock stenhäll, hvilken genom husets sättning var tvärt afbruten. En ny sten inlades och synes ännu icke hafva lidit någon skada. I samma förstuga längre åt öster vittna da lutsnde planstenarne tydligt om den tillgränsanda murens sjunkning. Denna rubbning kan så mycket mindre tillskrifvas den nya inredn.ngen, som denna del af buset (nordöstra hörnet) icke undergått någon annan förändring, än att en dörr blifvit förvandlad till fönster. I fall flera bevis skulle erfordras att styrka det husets sättning icke nyligen börjat, utan fortgått lika mycket före som efter sista reparationen, erbjudas sådana i vissa af öfra stora våningens rum, hvilkas sluttande golf och sneda dörrkarmar, när huset till staten öfverlemnades, befunnos i samma skick som i närvarande stund. Genom en officiel undersökning af sakkunnige personer torde imedlertid säkrast kunna utrönas Orsaken till husets remnor samt äfven afgöras, huruvida dessa verkligen äro för husets bestånd så vådliga, som man på sednaste tiden måhända icke utan öfverdrift velat påstå. Att de icke hafva uppkommit genom de förändringar, som för husets nya inredning blifvit vidtagna, hoppas jag vara bevisadt. Stockholm den 44 Februari 4848. Bror Em. Hildebrand. CE UESE et SNES