Aftonbladet – 17 februari 1848, sida 2

ligt, och sedan så ha vi här vittnen som kunna bestyrka, att allt tillgått i laglig form. Dudley: Må ske. Samuel: Huru! i det här rummet? vill ni slåss här i rummet? Halifax: Hör bara, han kallar det här rum!.. Var obekymrad du, min gubbe lilla; om dina rutor gå sönder, så kan du sätta upp dem på räkningen, och du ska få betaldt för dem. Samuel: Men jag kan inte tillåta. Dudley (känner i sin ficka): Du ska tillåta Oss göra hvad vi vilja. Samuel: Men inte kan jag låta er. Halifax (tager i fickan): Du ska låta oss göra hvad vi behaga. Dudley och Halifax (gifva honom på samma gång ett guldmynt, som han mottager, ett i hvar band): Se der, har du! Samuel: På det der sätet kan ni få mig till hvad ni nånsin vill. Dudley: Tillbaka, mina herrar. (Alla gästerna gå till fonden af teatern. I det han räcker fram båda pistolerna åt Halifax): Välj! Halifax: Det är redan gjordt, Sir. De här pistolerna äro utmärkt vackra. ÖM ni någon gång skulle få det infallet att vilja göra er af med dem, så kom ihåg mig, jag är alldeles förtjust då jag kan komma öfver vackra Vapen. ms Dudley (som gått till högra avantscenen): Är ni färdig, Sir? Halifax: Ursäkta; se så! (Han går längst upp på teatern i venstra hörnet för åskådarne, derefter gå de under djup tystnau mot hvarandra; då de gått en tredjedel af vägen, skjuter Dudley, hans pistol klickar.) Det ser ut, som om jag hade tagit den laddade. (Hon fortfar att gå emot Dudley, sätter pistolen på hans bröst, tager sedan hastigt. bort den). Fårijag säga er ett ord, Sir? jga ; Dudley: , Skynda er ba, och sluta det här