Aftonbladet – 15 februari 1848, sida 3

set som Stockholms tlattiiga Delolkning. Om red. behagar gå tillbaka till hösten 4846, så finnas, om jag rätt minnes, uti 2:ne nummer af Aftonbladet några af svenska läkaresällskapets sekreterare aflemnade utdrag af mitt föredrag vid ordförandeskapets aflemnande rörande samma ämne, med redaktionens egna kommentarier. En jemnförelse torde visa om red. uttälar samma öfvertygelse i Jan. 4848 som i Oktober 1846. Vid afgifvandet af ofvananförde yttrande afsåg jag så väl barnhuset som den kliniska undervisningen. Hvar och en måste medgifva, att barnhuset är ämnadt till en hälsovårdsanstalt, och att styrelsen öfver detsamma bör åt detta båll rigta sin uppmärksamhet. Då likväl bland ett större antal barn ofta sjukdomsfall inträffar, så måste en ändamålsenlig sjukvård finvas; men då erfarenheten visat, att äfven lindriga och godartade sjukdomar till följe af kaserneringen antaga en malign karaktär, så har jag trott det vara nödvändigt, att de sjuke afskiljas från de friska. Under messlingsepidemien här i Stockbolm 4846, en bland de mest utbredda, förekommo bland stadens befolkning högst få fall med dödlig utgång, då epidemien deremot vid harnhuset var mördande. Om de barn, hvilka vid barnhuset insjuknade, genast kunnat derifrån afföras, så hade säkerligen många fredats från sjukdomen, och de insjuknade möjligen haft mindre att befara, då de kommit i en annan lokal. Huru många menniskolif skulle icke på detta sätt kunnat räddas? Ehuru jag ansett en sådan åtgärd vara för barnhusets bestämmelse af hogsta beho! påkallad, har jag dock icke tilltrott mig, med kännedom om barnhusets tillgångar, föreslå direktionen att på inrättningens bekostnad inrätta ett särskildt sjukhus, utan endast yttrat, att om Stockbolms stad för sina fattige och all vård saknande barn skulle inrätta ett sjukhus, barnhusdirektionen då borde träffa öfverenskommelse med styrelsen för samma sjukbus, alt mot betalning få inrättningens sjuka barn-der vårdade. Hvad angår den kliniska undervisningen, så är ändamålet dermed, att läkaren, innan han förvärfvat någon egen erfarenhet, skall sättas i tillfälle, att sig tillgodogöra andras. Det fordras likväl då, att de sjukdomar, hvilka utgöra föremål för behbandling, skola hafva den allmänna karaktären, som äfven utom sjukhuset igenfinnes, och icke antiogen vara uppkomna eller till sina symptomer förändrade a! egna förhållanden. Ingen lärer bestrida, att så i många om icke de flesta fall är förhållandet med de sjukdomar, hvilka vid barnhuset förekomma, och att sålunda den erfarenhet, som der vinnes, vida mindre har sin tillämpning på samma slags sjukdom utom inrältningen, än om ett sjukbus funnes der sjuka intogos från olika delar af staden, födda och uppfödda under olika lefnadsförbållanden. Ehuru red. i ingressen tillerkänner ledamöterna i barnbusdirektionen vilja och förmåga, att -förbättringarne utföra, få de dock i det följande uppbära skarpa förebråelser försina åtgöranden. Dessa förebråelser kunde jag visserligen med stillatigande förbigå, då de utan undantag tilldel asåt alla, hvilka i sednare tider varit ledamöter; men då red. säger, att det anmärkta uraktlåtandet i väsendtlig mån legat i en direktionens högst naturlig obekantskap med en sjukvårds ändamålsenliga beskaffenhet, så anser jag mig böra fästa uppmärksamheten på, att förbållandet så mycket mindre kunnat vara sådant, som i allmänhet endast personer med vana vid och sinne för administrativa bestyr inväljas i direktionen. och att en läkare alltid varitledamot. Mina närmaste företrädare hafva varit Vv. Wigel; Carlander, Trafvenfelt och Ahlberg, hvilka både såsom läkare och medborgare äro högt ansedda. Utan att på det mest aflägsna håll vilja jemnföra mig med någon af dem, tror jag mig dock med den kännedom jag har så väl af våra egna sjukhus som de fleste, äfven barnsjukhus, i flere af Europas länder, vara i tillfälle, att, om behofvet så fordrat, undanrödja all obekantskap med en sjukvårds ändamålsenliga beskaffenbet,. Besynnerligt nog bar red. endast fästat sig vid reorganisationskommittens betänkande med deruti omnämnda brister af den 47 :Növ. 4841, utan ätt ens omnämnå hvad samma kommitterade yttrade den 2 Juni 4842: För atv ej vid granskningen af åtskilligal uppgifter i kommiterades förslag missledas, torde kommitterade få bedja direktionen benäget erinra sig, hurusom-efter band på kommitterades bemställan i direktionen flere af de öfverklagade bristerna blifvit åfhulpna, och alltså betydliga förändringar redan vidtagna i afseende på lokal, betjening, tvätt, beklädnad o. s. v.. så att i några fall det bristfälliga ej mer återfinnes,, Då så mycket kunnåt åstadkommas på icke fällt 7 månader, så hade det måhända lönat mödan att närmare ef terhöra bvad efter denna tid blifvit åtgjordt, då jag är öfvertygad om att redaktionens dom öfver direktionen blifvit mindre -sträng. Utan att i likbet med red. bestämma antingen barphuset är en statens celler kommunens inrättning, vill jag endast fåsta uppmärksamheten dervid, att barnbuset var nära sin upplösning, då dess nuvarande styrelse organiserades, och att bufvudSeakligen genom ledamöternas nit och inflytande betydliga donationer kommit inrättningen till godo, hvarigenom den icke allenast uppehållits, utan utvidgat sin verksamhet. OfM vi tänka oss möjligheten af inrättningens öfvertagande af staten, så lärer det blifva ganska svårt, att få en styrelse utan att för dess ledamöter anslå arfvoden, ty et sådant uppdrag emottages säkerligen icke afi ekonomiskt afseende oberoende personer, hvilka sälunda äro i villfälle, att icke allenast åt sjelfva förvaltningen uppolfra mycken tid, utan äfven genom täta besök hos de aflägset: boende fattige underrätta sig om deras -belägenhet, för att samvetsgrannt kunna bedömma när ett barn är i bebof af att antingen i barnhuset intagas eller derifrån njuta underhåll. När härtill kommer, att barnhuset såsom statens inrättning lika litet som andra dylika kunde påräkna några ytterligare donationer, så måste antingen dess verksamhet inskränkas eller successiva statsanslag för detsamma disponeras, som i längden kan blifva kännbart. Skulle red genom sin D. eller någon annan återkomma på detta kapitel, så, under förutsättning att endast inrättningens fördel och deraf beroende verksamhet afses, får jag hemställa om icke förf. skulle vilja utsätte sitt namn, då jag icke tvekat alt utsätta mitt. Stockholm d. 7 Febr. 4848. LpF AL. Gabr. Carlson. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Yoglingen Johan Fredrik HBellborg, som, enligt eget erkännande, tillverkat den falska hundrariksdalerssedeln, hvarom ett par gånger berättats, 2 . PS ST man 2 Jam Inst llå 3 so